|
FØRSTE SCENE
(Værelse i Stockholm hos Baron Bombenundgranatenstråle. Baronen selv i Slaaprok beskjæftiget med
Læsningen af Breve. Slaaprok og Værelse af lige kummerligt Udseende. Baronesse Ursula von
Bombenundgranatenstråle paa en Vindueforhøining iført en udmaiet Turban, et Kastetørklæde og et
Underskjørt, der afgiver et godt Pendant til Slaaprokken. Hun hilser af og til affekteret udad Gaden).
Baronessen.
. . Tvi, Bombenundgranatenstråle! Det er en bondflicka. I
Norrige finn's alls icke annat.
Baronen.
Jag vet det, syster, emedan der icke er adel, tyvär.
Baronessen.
Tvi hvilket land! Der var det omöjligt att lefva. Men läs
allt, ehuru jag alldrig fördrager det, men jag er en Bombenund-
granatenstråle, ock kan tåla stöten.
Baronen.
Tyvärr, hon er fattig med, så der kan ingen hjelp vara för
Oss, och heller icke ganska ung.
Baronessen.
Ung nog för den sakens skul. Men läs huru den onaturliga
Kusin mördar sin familj. Tvi, att jag skall minnas min syster,
som förnedrade sig med den der ofrälse Wermlandspatronen!
|
| d.II,b.4,s.117 |
. . . "Följande dagen, får jag mäla kära oncle och tant, det
jag fick äran fråga efter hennes befinnande. Hon satt sorgklädd
öfver sin trolofvade och sin moder och broder -- dem hon i
deras sista sjuklighet hade närt, i sit enkla snygga rum med
sin piga, fosterdotteren af den gamla soldaten, som vid ett
vådskott hade blifvit hennes kärastes bane. På bordet låg de
kvinliga arbeten, hvaraf hon, den Själsstarka, hemtade uppehölle
och oberoende. Ers Gustaf lärde känna den ädlaste själen
hendöende inom sig sjelf, dock för verlden i segrande kamp
med det tungaste öde . . ."
Baronessen.
Tvi slik ädelhet!
Baronen.
" . Att lära detta känna var att ömkas, att känna hennes kamp
att vörda, och att se henne att älska ock tilbedja Elisa. ."
Baronessen.
Bombenundgranatenstråle, låna mig ditt parfum! Det qväljer
mig invartes för bare äckel.
Baronen.
Får du anfall, af ditt gamle syster? Tyvärr, det er slut på
snuset, icke på brevet.
(Giver hende sin tomme Daase).
Baronessen.
Nog för fina nerver.
Dina måste vara kattarmsstrengar.
(Læser).
"På tredje ställe
lyckades mig fortsätta denna intressanta bekanntskap och vinna
hennes förtroende. Jag uppsköt hemresan, redan aftalad til-
fälligtvis med hennes familjs olycksstiftare den der bekannta
stockholmsfarande fogden. En dag som hon väntades i den
gästfria familjen saknades hon for länge, och på värdinnans
anmodande gick jag at hemta henne. Jag fann Elisa i djupare
vemod en eljest bugad i tårar öfver den aflidne brodrens van-
liga arbetsbord, som orördt var flyttadt til hennes rum. Det var
|
| d.II,b.4,s.118 |
den dag hans läppar sista gången lyckte sig öfver förbannelsen
emot den regeringsledamot, som hade mördat honom långsamt
genom orettvis åsidosättande, emedan modrens knappa vilkor
hade gifvit lifvet något värde för honom. Det var denna stunden,
som gaf mig brodrens plats inom hennes förlåtenhet, älskarens
inom hennes hjerta. Vi återvända til familjkretsen såsom tro-
lofvade; den ädla husmodren, Elises barndomsvän, gret af glädje,
då hon lade våra händer samman. Men enär detta kommit k.
onkle till hande har et heligare band förenadt två menskjor, som
började sin ömhet för hvarandra med aktning och ha förevigat
den i visheten om ömsesidig oumbärlighet. Vi taga icke till
Stockholm utan till mitt boställe i Wermland, det jag icke mera
tänker lemna emedan der bor icke blott min lycka, men ock min
bäste heder i Elisas ömma tillgifvenhet."
Baronessen.
Ai! vil du mörda mig, bror? Ditt tålamod är gränslöst?
Baronen.
Hvad skal jag väl göra? kära?
Baronessen.
Ja käre! Tvi! två hundratusen tunnor! Enär jag tänker det,
går det rund rund. Men et bref skall han få hvassare än om
du högg henne upp med dina sporer. Ak! Familjen er så sjunken
att jag måste rädda min heder vid att skifta namn.
Det tror jag väl du vill.
(Høit).
Men olyckan var redan skedt.
Det står väl i detta.
(Aabner det andet Brev).
Hehehe! Bättre lycka i
detta, syster Sullababba. Det öppnar utsigter till respenningar
till at jula hos kusin Gustaf och hans norrska fru. Hehe! det
skall bli roligt at smaka hennes anrettning å norrska.
Baronessen.
Hvad är det då?
Baronen.
Pynta dig, syster -- det vil säga tag kjolen på -- ty vi få
fremmande från Norrige kanhända på stunden. Fogden Smyg,
|
| d.II,b.4,s.119 |
som vår vän Allehandisten här ofvanpå försvarade så till lif og
blod såsom Stockholmsfarare, skrifver det han hitkommer ånyo
såsom en faktisk vederläggning af klandret öfver Stockholms-
fareriet, och att han på grund af bekantskap med kusin Gustaf,
önskar sig äran af rum hos oss. Se här, han brukar en mycket
vördnadsfull underskrift och förmäler "sin allerærbødigste Com-
pliment for høiædle høivelbaarne naadige Herr Baronens høiædle
høivelbaarne Frøken Søster den naadige Baronessen."
Baronessen.
Han är en hedersman. Bror vet icke om han er ogift?
Baronen.
Nei alls icke.
Baronessen.
Han skall vara välkommen.
Baronen.
Såsom dufvorna i öcknen. Men verkligen, syster; han skall
stå faran förlora all aptit på äktenskap om han ser din underkjol.
Baronessen.
Nå, oförskämde! Men stilla! jag vil icke bringes i förstörande
affekt nu. Den Främmande måste bo her i Salongen och jag i
kammarn, du i köket.
(Det banker)
Baronen.
Ei, så för tusan! Underkjolen! Skynda dig! Underkjolen! . .
Baronessen.
Slåprocken då Lumparne!
(De ile hver til sin Kant ud; men sees dog tildels af den indtrædende Fogd Smyg).
ANDEN SCENE
(Fogd Smyg i Reisedragt med sin Reisesæk i Haanden. Siden Baronen og Baronessen).
Fogd Smyg.
-- Hvad Fanden var det? Sligt et Landkort af et Flanels Skjørt
har jeg aldrig seet, saalidet Hav eller klar Sø der var. Og slige
Strømper og Baand -- hehe, Herskabet selv kunde det dog vel
|
| d.II,b.4,s.120 |
ikke være; men et Par Domestiker, som spillede Musen paa
Bordet, dersom her ikke saae ud til, at de godt kunde være
hjemme her.
(Sætter sig.)
Puh! det var en Reise, som kunde give
meer end een Vignet til en ulykkelig Stockholmsfarer- og Unions-
farce saa som Hestene gik den hele Vej: den Ene hid den Anden
did som besatte til Livsfare for Passagererne. Og saa i dette
Huus? Ja for Gud tænkte jeg paa en maliciøs Karrikatur, da jeg
nede paa den fordømt smale Trap i første Etage havde ondt for
at slippe frem for de to Jøder, der gjorde hinanden Opstigningen
stridig med Hæle og Albuer -- formodentlig til denne Etage. Og
da jeg vel var dem forbi, fandt jeg mine Been hildede i en Affære
mellem begge Trapgjenboernes Hankatte, mens mit Hoved blev
et Offer for begge Familiers "Jungfrurs" practiske Deelagtighed
i Tvisten.
(Seer sig om)
Det lader ellers til, at her er den Fred, som
indfinder sig hvor Intet er tilbage og naar selv Rotterne maa
fortrække d. e. hvor jeg eller Prokuratoren har været. Men
desbedre, for da blier en Sølvspecie veltalende, og . .
(Springer op,
da
Baronen kommer. Han er itrukket en Duskefrak, der har gjort sin Tjeneste.)
Är Herren? . .
Smyg.
Høivelbaarne Herr Baronens -- om jeg træffer rigtigt -- ær-
bødigste Tjener Kgl. Majestæts Foged Smyg, der, om jeg tør
haabe . .
Baronen.
Åh, betrakta Er som hemma i detta Rum.
Smyg.
Jeg har den Ære at kunne hilse fra Deres . .
Baronen.
. . Systerson vil ni säga? Icke längre än ärans band räcker,
och det är kortre än blodets. Ni förstår mig?
Smyg.
Oh, Herr Baron, med Deeltagelse og Misbilligelse af det Pas-
serede . . .
|
| d.II,b.4,s.121 |
Hehe, ja! Det skal vel vara ett Unionsäktenskap, en bild på
ömheten inom en idealisk union?
(En Dør gaaer saa lumskt op til et Kabinet, hvor man seer
Baronessen, efter Leilighed broget itrukken,
i en theatralsk Stilling ved en gammel Harpe. Hun præluderer og giver nogle rystende Prøver paa
sin Sang. Herrerne blive opmærksomme.)
Smyg.
Ah! Frøkenen?
Baronen.
Baronessen förlåt . .
Smyg.
Oh, tusinde Gange om Forladelse. I Norge er Frøkener et
Slags Baronesser.
Baronen.
Det måste då vara af bläckhornet eller katchesen eller liksom
man i poesien kallar törn- eller bondrosor rosor.
Hun skotter ved Gud hid. Eller har Næsen denne Sidebøining?
Den har Raad dertil. Men . . Ak! ak! kunde det lykkes, som
nu falder mig ind (og man har hørt saa galt før) saa kunde
gjerne hendes Næse have en ving og hvas Ryg som et Kortblad,
og hendes Stemme ligne ti Gange mere et Klarinetmundstykke.
Åhå, jag förstår dig, syster.
(I det de nærme sig paa Tæerne og tage Plads
udenfor paa hver sin Side af Kabinetsdøren)
Tyst! stilla, Herre! min syster Ba-
ronessan är mycket romantisk.
Terzet.
(Mel. Hvila vid denna källa)
Baronessen.
Hjerta! Du lilla, ömma!
ack skynda dig i Grafven gömma,
den sällhet du kan drömma!
skynda tysta dina slag!
Ty verlden nisk afundar
den skuggolika fröjd, du blundar;
den tår, sig mogen rundar,
|
| d.II,b.4,s.122 |
tör ei bli sedd den ljusa Dag.
Den måste bak
midnattens täcken strömma
-- ack der hvar jag
blott suckande berömma
kan kärleks makt och dess behag.
. . . . . Gid döder vore jag!
Hur väl, min dyra Syster,
jag fattar hvarför öm och dyster
du hela rummet skakar
med harpospel och sorgsen tjut!
Din Guddom uppenbaras,
o menskjoröst, enär befaras,
att döfva sjelf ei sparas,
men känna i sitt öra ljud.
Jag ber till Gud,
det måste snart erfaras,
att du som brud
med Dufvokuttr besvaras.
Då blir jag ochså friadt ud
. . . . Jag derom ber till Gud.
Hvad vakkert skal jeg sige?
Det er en gammelagtig Pige.
Men Baroness tillige.
(Høit) Ak, Eders Naade, hvor charmant!
(Afs.). I Hende tør jeg finde
netop Fortunas snu Præstinde.
O, kan jeg hende vinde,
som Cæsar kom jeg, saae og vandt!
(Høit) Hvor regel sandt
og skjønt de Triller stige!
(Afs.) Au! au! iblandt
Hun skriger, som en Gige!
. En Skræk for Elskov Hun minsandt?
. . . . . . . er Lykkens Underpant.
|
| d.II,b.4,s.123 |
Endskjøndt det ikke var formeget, om jeg fandt Taburetten under
hendes Skjørter, vil jeg dog lade mig nøie med mindre for det
første, og gribe Jernet ved den rette Ende. Og hun seer ud
at lade sig tage. Jeg maa i Ilden af hendes Øine . . nærmere
ind paa hende, for herfra ligner hun disse rædselsfulde Malerier,
der synes at stirre paa Folk, ihvor man seer dem fra.
(Højt. Nær-
mende sig til Baronessen, kyssende hendes Haand)
Naadige Baronesse . .
Baronessen.
(Springende op)
Ah, en öfverraskning.
Baronen.
Vår norrska gäst, syster.
Baronessen.
Si så!
(Afs.)
En mycket vacker man.
(Højt.)
Norrmän äro väl-
komne i Stockholm. Det är et prof på deras tänkesätt att de
komma. Hur mår fru'n?
Smyg.
Ak, naadige Baronesse, hun befinder sig endnu i de skjønne
Ønskers Verden.
Si så! Nu har hon nog för att kasta harpunen i; och jag kan gå.
Baronessen.
(Med et strengt Øiekast.)
Hör bror, du måste gå och verka för Herr Fogden.
Det var Pokker til Øine! I det ene blussende ligesom Krudt
op imod Broderen, mens i det andet en glødende Staaltraadende
pegede ufravigelig paa mig.
(Højt.)
Hvor jeg velsigner mit Be-
kjendtskab med Capitainen, som førte mig hid, dersom naadige
Herr Baron vil understøtte de Ønsker, De kjender.
Baronessen.
Vil icke han, så, tro mig, herre, så kan jag. Nå bror! .
(Afs. til
Baronen)
Tag dig en promenad til Blasieholmen. Men skynda . !
|
| d.II,b.4,s.124 |
Baronen.
Nu hettas hon.
(Gaaer.)
Baronessen.
Kom, Herre! Jag skal visa Er lyckens baktrappa.
(Kabinetsdøren lukkes. Et temmelig langt taust Intermezzo, hvorunder en Krukke, som skal fore-
stille en Blomstervase, falder ned og gaaer istykker.)
Baronessen
(styrter ind, fulgt af Fogden).
Ai, mina blommor! mina blommor!
Tvi, hvilke Blommer!
(Højt)
Du skal faae bedre til din Brude-
krands, min Bedste.
Säger du det, söta skjälmen, som . . .
Smyg.
. . Har gjort Noget af unionel Betydning.
Baronessen.
Fy skäm dig, Hans!
Ja i dine og Lykkens Arme. Nu har jer. .
Baronessen
(Omfavnende med Raseri.)
. . Barbara Ursula von Bombenundgranatenstråle!
Smyg.
Alt hvad jeg vil!
|
| d.II,b.4,s.125 |
|
| BLA BAKOVER |