| Du tok meg utav min faers gaar fe utta min faers vilje, aa kvor den bøn som du meg ba skull' alltid vera ja. -Dæ va' Aarolilja, kvi søve du so lengje.- Eg tok deg - fe - den - aa kvor den bøn som du meg ba skull' alltid vera ja fe utta han unge Bendik han skaa inkje live njote. Sonna fyri kjørkja so maatte han B. døy aa uppi høgan lofte der sprakk hans vene møy. -Aarolilja, kvi søve du so lengje.- Ha eg visst dæ at kjærlighet æ so sterk sa kongjen, so ha' 'n kje skula gjort dæ. Gud forlaate deg Herren min sia etter æ du go, sei dronningji. Eg tisse dæ naar eg sit hjaa deg som eg sat i solskjin bjarte Naar eg aa du me skjøljas at daa rivnar i hug aa hjarta. Eg - - - me finnast aat daa baknar hug aa hjarte. [gvæste ti gjenom nyklehole].
|