[BIN: 1824]
Målfrid døyr
Oppskrift udatert av Sophus Bugge etter Torbjørg Haugjen, Skafså, Mo, Telemark .
1. | Der bor ein kunge í Grungedals by, han haver en datter, som heder Maalfrí . - Men søen gaar under.- |
2. | Dæ beila ti' a kungen aa kungens menn, men ingjen saa ville hó hava av dem. |
3. | Dæ bela ti 'a kungen aa kungens son, endaa saa ville hó auke ein món. |
4. | Hó ville 'kji hava noken annen mann, hell Karl kungens son av Engeland. |
5. | Kung Karl han red sig under ø, saa feste han Maalfrí den venne mø. |
6. | Kung Karl han skulde til ledningen fare, droning Maalfrí skulde tage landet i vare. |
7. | "Kung Karl, kung Karl, du drag ikke bort! du ved no ei, hvad mig er spaat. |
8. | Det blev mig spaat den tid, jeg var ung, min skjæbne skal blive i verden saa tung. |
9. | Det blev mig spaat den tid, jeg var mø, paa tolvte barneseng skulde jeg dø." |
10. | "Adde spaakjeringar gjeve eg skam, vi nyder den lykke, som Gud sender fram. |
11. | Adde spaakjeringar læt eg brenne, vi nyder den lykke, som herren os sender." |
12. | Kung Karl han styrer sí snekkje fraa land, droning Maalfrí hó daana paa hviden sand. |
13. | Kung Karl han hviltes derunder ø, han drøymde um Maalfrí, sí venne mø. |
14. | Han drøymde um droning Maalfrís rødegullring, at den ha' komi paa ein annen fing. |
15. | Han drøymde um hennes korillband, at dæ ha' komi paa ei onno hand. |
16. | Han drøymde um hennes kaapa blaa, at den va' skori i stykkjinne smaa. |
17. | Han drøymde um hennes syllspende skó, stó framafyr sengji, va' fulle av bló. |
18. | Kung Karl han tala ti styringsmann: "Du styrer mítt skip ti mítt eigji land!" |
19. | Kung Karl han rí ette Ribergada, der møtte'n tvaa píkur, som kom ótó voka. |
20. | "Hor heve de vakt hell hvem er døde?" "Det er droning Maalfrí, din kjære saa søde. |
21. | Droning Maalfrí hev li'i saa stór ein harm, dei skar tvaa synir ífraa hennes barm. |
22. | Droning Maalfrí hev li'i saa stór ei kvíe, dei skar tvaa synir ífraa hennes síe." |
23. | Kung Karl han inn ígjenom vindauga saag, daa græte derinne baa stóre aa smaa. |
24. | "Kjære mine børn, i græder ei saa! i skal ret aldrig stivmoderen faa." |
25. | "Kung karl, kung Karl du snakk ikke saa! hvor vilde det gaa med dine børn saa smaa?" |
26. | Han sette fyr dei ei fostermoder inn, som sill' bera fyr dei brø aa vin. |
27. | Saa sette han festi ímót jór, odden den snúdde'n mót hjarterót. |
28. | Saa sette han festi ímót ein stein, odden den gjóre hjarta'i mein. |
29. | Der blei mei sorg, hell der blei gama, der kom trí lík at jóri mæ sama. |
30. | Den eine va' kung Karl den anden hass mø, den tre'e hass moder, af sorgen blev død.
|