Denne teksten er basert på den digitale versjonen som ble skannet,
OCR-lest, korrekturlest og SGML-tagget av Dokumentasjonsprosjektet ved
Universitetet i Oslo i 1991-1997.

Teksten er generert automatisk fra SGML-versjonen og det meste av
markupen er fjernet. For en formattert versjon av teksten,
og for opplysninger om hvilke utgaver teksten er basert på,
gå til http://www.dokpro.uio.no/litteratur/

Ved videre bruk av våre tekster, ber vi om at disse opplysningene
presenteres sammen med teksten.

Spørsmål og kommentarer kan sendes til: dokpro@dokpro.uio.no

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Mattis Størssøn

DEN NORSKE KRØNIKE

om de fremfarnne
Konger, Herrer och Førster,
som hafue veldeligenn regieredt och styredt Norriges Rige,
vddragenn af denn gamle Norsche
paa Dansche vedt

SIDE: 3

Werdzens kreis som folch boer paa, ær dellt vdi tre partther,
som ere Asia, Africa och Europa, och ære disse samme part-
ther schilde fra huer andre med store haff, fiorder och poller som
løbe ind ij jordenn. Saa ær thett huer vitterligtt, att thett store haff
som kallis dett Midlansche haff, thett scher ind emellom Herculis
Støtter, och der schillis Affrica fra Europa. Aff thett Midlansche
haff scher ein lang haffs bond ij nordøst som kallis Suarte haff
och Palus Meotidis. Der renner ein stor strøm ind ij som kallis
Thanais. Der schillis de andre tho tredie parther, saa at then østre
trediung heder Asia och then vestre Europa eller Ænea. Men
norden for Palo Meotide och Suarte Haff kalle the paa gammel
norsche Suitthiode, thett naffn haffue de paa alle disse kollde land
som ligge imod midnatt. Och ære somme aff disse land øde for
frost och sne, som then sydre part ij Etiopia ær øde for hede
skyld. - Vdi disse nørre land ære alle honde slags folch och
tungemaall, der ære och risser, duerger och megitt vnderlicht
folch, der till vnderlige diur och gruffuelige drager. Fraa de høge
bierrige som ligger norden fore som folch boer paa, renner ein
stor ellff heder Thanais, hun løber ind ij Suartte Haff, och thenn
ellff schiller Asiam oc Europam. Asia ær østen fore, men Europa
westhen fore Thanais.

Vdi Asia wor ein hoffuid stad som kallis Asgard, der wdi vor
ein høffding som hed Otthin. Hand vor ein blodmand, thet ær,
han slachtett folch og fæ och offred till affguder. Den same Ot-
thinus schickid saa, att XII the ypperste schulle raade fore att offre

SIDE: 4

och dømme mand imellom, och de tolff kalledis diar eller drot-
tener, dennem skulle thenn menige mand tiene som theris
øffuerste.

Otthinus vor ein duelig krigsmand, oc foer viide om land
och vanth mange land vnder sig. Hand haffde stor lycke, saa at
hand vant huad hand slo paa. Der aff trode alle at naar som Otthin
lagde sin hand paa dem hand vdsende till strids, da vor seiier-
uindingen vist ij handen, och naar dhe vore ij nød, tha kalled the
paa Otthins naffn, thet hialp thennom. Otthin foer offte fra sit
huus oc var vndertiden lenge borthe. En gang som hand var hen-
dragen fra sit huus oc var lenge bortte, da skifftede hans brødre
arffuen effter hannem, och hans hustru, som heed Frijgge, toge
hans brødre dennom til hustru igen. Nogen stund der effter kom
Otthin hiæm igen, oc tog bode hustruen oc arffuen igenn.

Vdi denne tiid fooere de romere viide om landt, och vunde
mange land och riiger vnder dem, saa at mange høffdinger
maatte rømme deris land oc rige for thennom.

Da effterdi Ottin var en framwiismand, da viste hand at
hands affkomme skulde bliffue ij den nørre part i verden, der
fore sette Ottin sine brødre Wæ och Wiilæ offuer Asgard. Men
hand selff met alle diar met hannom oc møgit andeth folck droge
henn, først ij Rysland, der nest synner paa till Lanttho-Sassen, oc
setthe sine sønner der offuer at raade, men selff foer hand nord
offuer til søis och tog sig ith bosted vdi en øy som nu heder Ot-
thensse vdj Fynn. Der fra sende hand en troldkone som heed
Geffionn, nord offuer sundit at lede effter land. Da kom hun til
Gylffue, som der raade offuer, oc gaff Gylffuen troldkonen ith
plogs landt. Da foer Geffion troldkonen till en jetthe och aatte iiii
sønner mett hannom, dennom vende hun vdi øxne liige, oc
sette dennom for plogen, oc drog saa landit vd paa hauffuit emod
Fiien, oc er thet nu kallit Sieland. Der boodde hun siden paa Ledre.
Henne fich Skiold Otthins sønn, der aff ere Skioldunger. Der
liger ith vand eller siø som heder Logenn, lige saa ligge fiorder
ij Logenn, som ness ligger i Sieland.

SIDE: 5

Der Otthin spurde at der var guod land øster hos Gølffuen,
da drog hand diid met sine diar, oc tog ith bosted vid Logrenn,
som hand kallede Sigthun. Niord sette sig ij Nogardt, men
Freiier vdi Opsall, Thord paa Tronduang, Balder paa Brede-
blicke. Alle disse begynte at opholde blods offer, huer ij sin sted,
som de pleigde før at giøre.

Den tid Otthin kom der nordt i landit, oc de diar met hannom,
da begynthe de att lere fraa sig den konst som altid haffuer veritt
metfarit siden, synderlig vdi Findmarcken end nu brugis. Ott-
hin brugide vnderlige ting, hand foruandlede sig vdi fogill,
fisk och diur, oc var huor hand vilde vdi en stackit stund, da laag
kroppen som hand vare død eller soffuindis. Hand sluctte iilden
oc stiilde søen, oc vende vinden huortt hand vilde, ekon met
blotte ordt. Hand haffde ith skib som hand rullid till sammen
som en duugh, der mett foer hand offuer store hauff. Hand haffde
thoo raffne, de vaare tamde til att talle, de flu
[g]
e omkring landt
oc sagde hannem tiender. Hand kunde galdre och kundgiorde
huad ske skulle. Hand viste alt det som skiullt var, entten i jord
eller i bergh, och tog det naar hand vilde. Vnderlige ting schrif-
fuis om hannem, som icke er alt troligt.

Otthin sette saadan loug i landit, att mand skulde brende alle
døde met deris løse penning, oc mentthe att bliffue dis bedre
vndtfangen jo mere de brende met hannem. Men effter høff-
dinger skulde mand giøre høiger offuer, til effthersiun. End effter
alle thennom som lode nogit effter thennom, der skulde mand
reise store stene offuer theris leie. Alle diar skullde blotthe
emod vintheren til ith gaatt aar. Miduintter skulde de offre
til grøde, tridie gaang om sommeren til seir emod deris
fiend.

Otthin bleff død ij Suerige i Sigtun, oc bleff brend met stor
ere, oc møgit guld oc sølff met hannem, oc lige som røgin slog
sig høgt ij verith, jo høgre skullde hand side ij den anden verden.
Otthin bleff hedrit aff mange naar store slag skulde staa, oc huem
hand kom saa for, da fich hand gierne seir. Ther fore trode the nu

SIDE: 6

mere paa hannem sijden hand var død end som till forne hand
leffde.

Niord aff Nogardt holt da oppe den ypperste blodsoffer i
Suerig, och giordis en voldz mand offuer Suerige, oc var guod
tiid ij hans dage, saa att folckit meenthe att hand raade for aar och
fred. Vdi hans tiid da døde de fleste diar, oc vaare de alle offrede
til Otthin oc siden brende. Niord bleff sootdødt oc lod sig mer-
cke til Otthin før end hand døde, oc the suenske brende hannem
oc græde offuer hannem.

Freyer, som heed Inguj met annit naffn (der effter kallis hans
ettmendtt Jnglinger), hand toog regimentet effter Niord. Hand
bleff kallitt d
[r]
otthen offuer Suerigh. Hand var venlig och haffde
stor løche, som hans fader haffde. Hand reiste Opsal aff begøndel-
sen, och lod ther giøre then største blodzoffer offuer alt landit,
och lagde der til land och løse øre. Vdi hans tiid bleff folckitt fast
riigere end nogen tid til fornn, derffore bleff hand mere dyrckit
end andre for hannem vaare, oc der hand var død, da vilde de
iche brende hannem, vden sagde att hand var verdzens gud, oc
offrede alle tider til hannom siidenn.

Frøye heed Freyers hustru, hun lod opholde blodzoffer effter
hannom i Wpsall, oc bleff hun viide berømth. Oc der for bleff
alle ypperlige quinner kallitt met henndis naffn froer, och alle
som huuss stode fore, huusfroer, och haffuer thet altid saa verit
sijdenn.

Fjolner, Inguj Freyerssøn, tog regimentit offuer Suerig oc Wp-
sall. Hand var i stort venskab met koningen aff Dannmarck, oc
drog hand til hannem til gest. Da haffde koningenn aff Danmarck
ladet blende miødt vdi it stort kaer, oc det stod fultt vdj en vnder-
boodt, oc var der it lofft offuer met inthet gulff vdj. Om afftennen
vard Fiolner fuld til sengen i neste lofftid der hoes. Om natthenn
gick Fiolner for døeren, oc var saare drucken. Oc som hand vilde
ind igenn, tha ramde hand then anden loffts dørr, oc ind adt
døren, oc faldt saa igennom hullitt och nedt ij miød karitt, oc
bleff hand ther dødt.

SIDE: 7

Sueigder tog rigit effter sinn fader, oc soer hand en eedt, at
hand skulle finde Otthin den gamle. Hand foer øster i Suerige,
till en gaard heder Stene. Der er en stein saa stor som it huus.
Om afftenen ther Suegder gick fra sitt dricke selskab tiill senge-
herbergit, da sad der en duerig vnder stenen. Hand bad Suegder
komme ind til sig om hand vilde tale met Otthin. Sueigder løb
ind i stenen til duergen, oc stenen luctis til, oc fandz hand aldrig
mere siden.

Vanland heed Sueigders sønn, hand tog rigit effter sin fader,
oc raade hand for Wpsall. Hand var en godtt kriigsmandt och foer
viide om landit oc kom ind i Findlandit. Der fick hand en kone
heed Driffue, och foer saa fra hende om vaaren og til Vpsal igen,
och loffuit att komme igenn inden trij aar, menn hand var bortthe
i X aar. Da sende Driffue hannem budt, att hand skulle komme
till hende igenn, oc met thet bud sende hun hannem beggis theris
sønn vid naffnn Wisbur. Der Vanland icke vilde komme, da
loed hun forgiøre hannem ther hand laa om nattenn. Tha kom
en i ferd meth hannom som en mare och brød hannom saa att
hand døde same natt. The suenske lode brende hannom hoes en
aa som Scute aa heed, der staar hans liigstein hoes aaen.

Wiisbur tog regimentet effter sin fader Vanland, och tog til
hustru Aude den riigis dotther, oc gaff hende til morgen gaffue
tre store gaarde oc it guldspann. Hand aatthe II sønner mett
henne. Der effter forlod hand henne oc tog sig en anden konne.
Der hans sønner vaare XII aar gamle, da droge de til deris fader
oc kraffuede huad deris moder burde att haffue, och finge the inthet.
De droge bortt oc loffuede att ville komme igen naar hand inn-
thet venthet thennem. Nogen stund der effter forsamlede de
folch och komme igen vforuarendis, oc brende deris fader inde.
Och hand loed oc en søn effter sig mett den anden quinde,

[hand]
 heedt Dommallder.

Dommallder tog arff effter sin fader. Vdi hanns dage giordis en
dyr tid vdj landit. Da giorde de it stort blods offer ij Vpsall mett
øxner, oc hialp intthet. Det andett aar der effter giorde de mand

SIDE: 8

offer, oc bleff disuerre. Tridie aar da komme til Vpsall den
meninge mand, da giorde høffdingenne sig raad emellom, oc raad-
sloge saa at koningenn skulle bliffue blods offer. Der mett toge de
koningen oc ihielsloge hannem oc smurde stallene mett hans blod,
oc ther mett batned tiden. Hans søn heed Domar.

Domar tog rigitt effter sin fader. Vdi hans tid var godt fred oc
fructsom aar. Fra hannem er inthett andit sagdt end hand døde
paa Vpsall, oc bleff vdførd paa Førissuold oc der brend, oc staar
hans ligstene der.

Diigwj heed hans sønn, som siden raade for landit oc Vpsal,
och er inthet andett sagtt fra hannem endt at hand bleff sootdød.
Diguis moder var Droth, konning Dans dotther ij Danmarch, oc
var Diguj den første aff sin slectt som bleff kallidt konning paa
danske tungemaall, tilffornn heed de drotther, oc deriz froer
drottninger. Oc var Diguj aff Jnglinger ætthmenndtt.

Dager Diiguisøn tog koningdommitt effter sinn fader. Hand var
en saare viis mand, saa att hand forstoid fuille sanngh. Hand haffde
en spurff, den fløg vd oc sagde hannom mange tiender. Ein tid
var spurffuen fløgen vdj en mands ager, da kom boendenn oc
kastede spurffuen mett en steen saa att hand døde. Der koningen
fornam att spurffuen var død, da gick hand til raads met en trold-
kone, oc bleff hannem vnderuist att spurffuen var død paa Vorffue.
Koningen drog der heen att heffne spurffuens død, och der hand
kom til en aa, tha kom ther ith skud i koningens hoffuitt, der aff
fich hand sitt bane saar.

Agni, Dagers søn, bleff konning effter sin fader, oc var hand en
mectig kriigsmand. Hand foir ind ij Findlandt oc togh dett vnder
sigh, oc greb hand til fange Schialff Froste dotter och hendis broder.
Dennom haffde hand mett sig, oc der effther tog hand Schialff
til sin drottning, oc giorde it stortt gestebudt. Der konningen var
drucken, tha sagde drottning Schialff til konningen: Foruarer thet
gulspann i haffuer paa halssen. Handt tog gulspannit oc bantt dett
fast om halssen. Men landtieldit stod ij skogen vnder it stortt tre
for skygge skuld. Der koningen souff, da togh drotning Schialff

SIDE: 9

itt stortt snøre och bantt dett fast om gulspannitt, oc fich saa
snørit op ij grenenne paa træitt, og drog saa hartt att Angni koning
bleff henggendis deer. Men Schialff drotning rømde met sit folck
til sitt federne igen. Agni koning bleff brentth ther paa vaallen,
oc heder thet Agnifit siden.

Alreicher og Eriick heede Agni konings sønner, som toge riigit
effter hannem. De vaare gode kriigsmend. En dag rede de vd att
themme theris heste, och var ingen mett thennem. Och der de
iche komme hiem igen, da vare de funden paa marcken, baade
døde liggendis, och var deris hoffuitt sønderslagen paa dem, oc
haffde ingen værie vden beslene, ther mett haffde de slagit huer
andre til døde.

Jnguj och Alff, Allereichs sønner, toge regementet effter theris
fader i Vpsall, oc vore the bode duelige mendt. Dog var Jnguj
en vider berømtt kriigsmand end Alff, oc der for fich Alffs drot-
ning, som heed Bera, bedre vilie til Jnguj, oc sad de alltiidt til-
hobe oc snackide siiden Alff gich til sengen. Det fortrødt Alff,
oc en tiid som de saa sad och snackide tilhobe, da kom Alff vfor-
uarendis met it dragit suerd och stack Jnguj sin broder tuertt
igennom. I thet vende Inguj sig oc hug Alff igen, saa att 
[han]

størtthe død ned, oc bleff the baade lagtt i en høy paa Føriswoldt.

Hugleich heed Alffs sønn, hand tog regimentet effter siin fader.
Hand var ingen kriigsmand, vden sad rolig ij lanndit oc samlid
stor rigdom, oc var hand saarre kariigh. Hand brugide møgit
folck mett sig, som vaare lærde ij troldom och suarthe konst. Der
dette spurde tuenne brødre aff Norgie, Hake oc Hagbard, droge
de til Suerige met stor mackt. Hugleich møtthe thennem wden
for Vpsal paa Førisswold, oc begynthis it stortt slag, oc fald mø-
gitt paa baade sider. Paa det siste falt Hugleich met too sine
sønner, och Hake tog landit wnder siig, oc regerit thet vdj tre aar
siden.

Jorund oc Eriich, Jnguissønner, vaare store krigsmend. De lagde
vd til søis, røffuede och toge huad de offuerkomme denn stund
Hake regerid i Suerig. Dennem møtte Gudlog koning paa Helge
landt. De lagde tilsammen, og bleff Gudlog koning fangen oc heng-

SIDE: 10

der paa Stramssørssnes. Der effther droge de til Suerig igen, oc
samlede ein stor hob folck. Der Hake koning thett spurde, da
møtthe hand thennem, och bleff eitt stortt slag aff, saa Erich
Jngvissøn bleff slagen. Men Jorund gaff fluchten till schiben
igen. Disligiste fich och Hake koning sitt bane saar samme tiid,
och der hand fornam att døden var hannem viiss, da lodt hand
bere sig ind paa itt aff sine schib, med andre døde mend, och lodtt
sette all segell op och setthe saa ild ij schibitt, lodt thett saa
segle vd fraa land medt brendendis luffue till stor fraa segn.

Jorund Ingwissøn toch regementid offuer Wpsall ephter Hake
konings død, och wor hand dog till siøs om sommeren att røffue
och tage. Ith aar vor hand vnder Judland ij Limfiord och der
røffuid och tog. Da kom ther emod hannem kongens søn aff
Helgeland (huis fader før bleff hengd paa Stramsørsnes aff Jorund)
och slogs lenge med hannem. Dog paa thett siiste bleff Jorund
fangen och strax hengd ther paa landitt, och bleff tha løntt som
forschylningen vor.

Aune hedt Jorunds søn. Han toch rigitt epther sin fader och
regerid Wpsall nogen stund. Da kom koning Halldan Frodesøn
aff Danmarch medt itt stort tall folch till Wpsall, och fich hand
offuerhanden, och motte Aune rømme till Westhergylland. Da
haffde hand regerid Wpsall XXV aar, och blef saa andre XXV aar
ij Westhergylland, saa lenge att koning Halldan Frodesøn bleff
død ij Wpsall och bleff ther lagd vdi ein houg. Der epther kom
Aune till Wpsall igen, och giorde ther itt stortt blodzoffer, paa
dett att hand schulle blifue langliffuit. Da fich han suar ij ein drøm,
att hand schulle leffue end vdi LX aar, om hand willde offre han-
nem sin søn, huilckitt hand och giorde. Och bleff hand fremdelis
koning ij Vpsal ind till koning Oluff aff Danmarch kom ij Suer-
rig medt itt stortt tall folch, och nøddis da Aune anden gang att
rømme ij Westhergylland, ind till att koning Oluff bleff slagen
aff Sterckoder, och vor thett XXV aar som Aune da vor ij Wes-
thergylland. Epther koning Oluffs død regerid Aune koning end
wdi Wpsall XXV aar, och giorde da Aune atter itth stortt blodz-
offer, och offred han till Otthin then anden sin søn. Och da fich

SIDE: 11

Aune end suar vdi en drøm aff Otthin, att hand schulle saa lenge
lefue som hand vilde offre ein sin søn huer tiende aar.

Der Aune haffde offrett VII sine sønner, da wor hand saa gamell
atthe baare hannem po ein stoell. End offred hand then ottende.
Da bleff han liggendis de X aar paa sengen. Saa offrede han den
IX søn, da drach hand aff itt horn som eit sped barn. En haffde
hand ein søn igen, den vilde hand och lathitt offrid. Dett for-
menthe vndersaatherne hannom, och willde icke tilstede thet.
Da døde Aune koning och bleff lagd ij ein houg wid Upsall,
och bleff siden kallid Aune sott naar en døde aff allder och icke
aff siugdom.

Eigell hed Aunis søn, hand bleff koning ephter sin fader wdi
Suerrige. Hand wor ingenn krigsmand, men sadt rolig ij sitt
regiment. Han haffde ein arbeidz karll hedt Thunne. Den same
haffde werid hans faders renthemester tillforn, och den tiid Aune
hin gamble vor død, da toch Thune alle hans løse penninge och
groff dem ned ij jorden. Och der Eigell kom till rigit, da sette han
Thune iblant the andre arbeidtzkarle, huilckit fortrødt Thune och
sambled sig sellschab med tho andre arbeidzkarle och opgroff then
forgemde schat oc penninge, och der med løb sin kos, och dell-
de same penninge med thennem och andre som komme til
hannem, och derfore toge dhe hannem till deris hoffding. Och
bleff ther ein stor forsambling aff ein hob forløbne schalcke,
huilche laage paa skougerne och indfaalle vdi bygden, røffuid
och brende och myrde folch naar the saage theris effne.

Der koning Eigell thet spurde, da sende han sitt folch wdt
emodt Thune, och møttis the med begge theris macht. Dog be-
holt Thune marchen, oc koning Eigell flydde. Men huis roff
som Thune offuerkom, thett bytthe hand med sitt krigsfolch, oc
der fore slos hannem megit folch till po alle sider. Koning Eigill
forsterchitt sig alltid igen med folch, och taptte han VIII slach-
tinger, och Thune fich offuerhanden. Paa dett siiste drog koning
Eigell ned till Danmarch till koning Frode hin frechne, och
loffuidt hand koning Frode schatt aff Suerrige, att hand willde

SIDE: 12

hielpe hannem till rigitt igen. Koning Frode fich koning Eigell itt
tall folch med sine kemper, och der medt drog Eigell koning till
Suerrige igen. Der Thune dett spurde, drog hand imod koning
Eigel medtt sin herr, och bleff ther itt hartt slag aff. Da faltt Thune
medt sitt selschab, och koning Eigell kom til rigitt igen. De dan-
sche droge heim igen medtt store schencke som koning Eigell
sende koning Frode, och gaff dog ingen schatt emeden hand leffde,
dog war god wenschaff imellom thennem ij the trij aar som
koning Eigell hand leffde siden Thune vor slagen.

Der wor ein tiur som the suensche haffde achtid att offre
theris gud, oc vor saa formegitt vell fød. Och der han skulle tagis
och slachtis, da brød han sig løss och løb adt schoffuen, och bleff
wild och galen och giorde stor schade. Dett hende sig att koning
Eigell red wdt med sitt folch ij jachtt, da rende hand lenge epther
it dyr. Ij thett tha møtthe hannem samme tiur, da rende Eigell
koning till hannom och stach till hannem med itt spiud och ramde
hannem icke fulleligen, men tiuren rende emodt kongen igen saa
att hornidt stod ij brøstid paa kongen, och der bleff koning Eigell
død och bleff lagd ij hougen vid Vpsal.

Eigell koning haffde ein søn ephter sig hedtt Otther. Hand
toch regementid ephter sin fader, och willde hand icke hollde
wenschaff med koning Frode ij Danmarch. Da sende koning
Frode bud till koning Otthar ephter then schatt som koning Ei-
gell hans fader haffde loffuid hannem tilforn. Koning Otthar sua-
red atthe suensche haffde alldrig giffuit nogen schatt, icke vilde
hand heller giøre. Koning Frode wor ein duelig krigsmand, och
drog hand ind ij Suerrige medt itt stortt tall folch, røffuid och
brende och ihielslog och till fange toch allt huad hand offuerkom,
och wdførde itt stortt bythe af landit. Dett annitt sommer der
epther drog konningh Frode østher att kriige ij Rysland, och der
koning Otthar spurde att koning Frode drog østher adt, och vor
faren aff landit, da seglid hand med sine orlofs schib igenom Øre-
sund och till Judland, røffuid och brende huor hand drog frem,
och kom siden ind ij Limfiord och der røffuid och brende alt
hand ofuer kom ij Wensyssell. Der komme hannom til modz

SIDE: 13

tuenne jarller hedt Wollthr och Ferste, med itt tall kriigsfolch.
De lagde strax emod huer andre och bleff itt hartt slag aff, och
fell megitt folch paa baade siider. Epther lang wedderaatthe da
falt koning Otthar och mesteparten aff hans folch. De dansche
toge kongens liig och lagde thett paa ein høug och lodt dyr,
krager och raffne riffue thett. Siden lodt the giøre en krage aff
træ och sende den til Suerrig medt disse ordt: icke wor mere verd
konungen Otthar eders koning end then krage, och bleff han siden
alltid kallid Otthar vendillkraghe.

Otthar koning haffde ein søn epther sig hed Attilss. Han regered
lenge epther sin fader, oc vor hand megitt rig, och vor hand
vndertiden vde med fri bythere. Der Attils koning kom till
Lanthosassen, da rodde der for ein hedt Giertioff koning. Hans
drottning hed Oloff then rige. Koning Attils med sitt krigsfolch
gich op till konings gaarden, oc ther røffuid och toch allt thet
hand offuerkom, baade fæ och folch, och dreffue till stranden.
Eblant folchitt vor ein saare deilig jomfru, hun hedt Yrse. Saa for
koning Attils hem med thette roff. Der koning Attils forstod att
jomfru Yrse vor forstandig ij sine ord, da fich hand stor behag-
lighedt till hende, och bleff thett saa handlitt, att koning Attils
giorde brøllup med henne, oc blef da Yrse drottning ij Suerrige.

Koning Hellie Hallffdansøn regerid da for Danmarch oc Ledre.
Hand kom till Suerrig medtt itt stortt tal folch, saa att konning
Attils motthe fly vnden, och koning Hellie fich ther itt stortt roff.
Desligiste fangett hand Yrse drottning och førde hende med sig
till Ledre och tog saa henne sig till drotning, och otte med hende
ein søn som kalledis Rollff krake. Och der Rollff krake wor III aar
gammell, da kom Oloff drottning aff Lanthosassen till Danmarch,
och sagde till Yrse: Koning Hellie din mand hand ær thin fader,
och ieg Oloff ær thin moder. Der ephter for Yrse drotning till
Suerrig igen till konning Attilss, och bleff hun der drottning saa
lenge hun leffde. Rollff krake var VIII aar gammell, da bleff hand
till koning tagen paa Ledre.

Koning Attils haffde stor feide med koning Ale vdi Norrige.
De leffuerid huer andre itt slag paa isen ij Wener wdi Westher-

SIDE: 14

gylland. Der falt Ale koning, och koning Attils beholtt seiier-
uindingen. Aff thette slag och der aff huorledis Rollff krake kom
til koning Attils ij Opsall och saadde gull paa Føriswoll, er megitt
sagtt aff wdi ein historiæ som kallis Schioldunge saage. Koning
Attils holtt alltid gode heste. Han haffde ein hest hedt Slonger
och ein anden hed Raffn, huilken han toch fraa koning Ale aff
Norrige, och then sende hand till Godgeist koning paa Helgeland.
Den red Godgeist och kunde icke hollde hannem op før end hand
falt aff och fich sitt banesaar der aff, thette schede paa Anden ij
Norrige. Ein tid som koning Attils vor der som dhe schulle holle
blodzoffrid och red omkring then sal som offrid schulle staa wdi,
der snaffuid hans hest, och falt fra hesten och hans hoffuid emod
ein stein. Der fich han sin bane saar, och bleff lagd vdi ein houg
wid Wpsal, och vor han kallid ein rig koning.

Attils koning haffde ein søn ephter sig hed Øystein. Han re-
gerid offuer Suerrige epther sin fader, och den tid bleff Rollff
krake slagen ij Lædre aff sin egen suoger, hed Hiarttward. Och
bleff da saa stor kriig vdi Suerrige baade aff norsche och dansche
med roff och brand, och wore mange som gaff sig konings naffn,
endog de haffde ingen land, och lode sig kalle siøkonger. De motte
well med lige kallis siøkonger, di de soffue aldrig vnder nogit
tach, ey 
[h]
eller drucke wed nogen aerstedz hørne.

Øystein koning haffde ein Søn ephter sig hed Ingvard. Han
regerid Suerrig ephter sin fader, och var hand ein god krigsmand.
Han vor offte vde med sine orlogs schib, och toch paa sine fiender,
fordi Suerrige wor fast wdschattid aff dansche och øste
[r]
landz
folch. Koning Ingward giorde fred med the dansche, och begynthe
saa vdtt drage med sine schib till Østerlanden och der røffuid
och togh huad hand offuerkom. Der kom indbyggerne emodt
hannem med ein stor hob folch och begyntis der eitt stort slag,
och finge indbyggerne offuerhanden. Der falt koning Ingward,
och hans folch flydde till schiben igen, och blef koning Ingvard
lagd ij ein houg ved søen, icke langt fra Steine.

Amund konning Ingwardsøn toch regementidt offuer Suerrige

SIDE: 15

epther sin fader. I hans dage wor god fred ij Suerrig. Hand wor
saare rig paa løse penninge. Amund koning foer hen medtt ein
stor heer till Østerlanden att heffne sin faders død, och fich ther
eitt stortt bytthe, och drog der med hiem igen om høsten. Vdi
hans tid wor kostelig korn aar vdi Suerrig, och wor hand siellf
then venligste mand mod huer mand.

Suerrige ær it stort land, och ligge mange store schoffue vdi
som ære mange dagsleider offuer. Der lagde Amund koning stor
flidt till at opbryde landit medt stor bekostning, och lodt giøre veyer
offuer fiell och moser, och der med bleff landitt videre bygtt end
till forn vor, och der fore bleff han kalled Braudt Amund, thet
ær saa megit sagt som Amund bryther eller arbeider.

Amund koning haffde sine sedegaarde vdi huer herrid, och
drog alltid efraa then ene och till den anden, oc der han saa drog
emellom sine sædegorde om vintheren med sitt folch, och hans
wey laag emellom høge fiell langs adt ein dall, der kom eitt stort
regn, och ther snøen bleff blød, da løp der ein schreide vd med
sne, stein och leir. Der bleff Amund konung vnder och ein stor
part aff hans folch død.

Ingiald wor koning Amund braudz søn. Hand bleff konning ij
Opsall epther sin fader, och der han wor ij sin opvext, da vor der
och Allff konning Ingwarssøn kommen. De brødis tillhobe. Da
wor Alff hannom for sterch, huilckidt fortrød Ingiald, saa att han
gred ther fore, och bleff saa led till sin foste
[r]
fader Suipdager
blinde. Hand lodt tage itth hiertte aff en wlff och lodt steige
dett, oc gaff Ingialld thett att ede. Der epther bleff han then grym-
miste till sinds ther vere kunde. Och ther han kom till regemen-
tidtt, tha bleff han then ypperste koning ij landitt, epther som
Otthinus haffde schickidt, att then schulle were offuer koning som
sadt ij Opsall. Och da wor mange herridtz konger bleffne siden
landitt kom ij brødre schifte.

Der Ingiald konning vor nu kommen till rigitt, da lodt han
rede till itth stortt herre hoff, oc lodt tilbiude alle the herridz kon-
ger, jarller och andre rigens edlinger som wore ij Suerrig att giøre

SIDE: 16

erffue ephter sin fader. Och lod han berede en stor sall, och giorde
ther inde Vij høgseder som kongerne schulle side paa.

Daa wor saadan sed ij landitt att naar kongerne schulle erffue
theris fader, da schulle han settis først paa schammelen for kongens
sede. Och da hornid kom ind som han skulle dricke aff, da stod
koning Ingiald op och toch mett hornid och suor ein eid, att
han schulle forøge sitt rige halffue mere end hand før haffde, eller
och dø ther fore, och der medt drach han saa aff hornid, och sette
sig saa wdi sitt faders sæde. Der allt folch wor offuer drucken, da
befalledtt han sine mend att webne sig, och sette ild vdi then store
sall, huilkitt the och giorde. Der brende hand inde Vj konger mett
alle theris folch, och huilchen som wdkom, bleff strax ihielslagen.
Der ephter lagde Ingiald koning vnder sig alle deris land och rige.

Der Gram koning aff Sødermandland spurde disse tidende, da
tenchte hand, saadant haffde mig och hent om ieg haffde kommitt
ther. Der epther kom Hiordward koning (met til naffn yllfing)
och forbat sig med Gram koning emod koning Ingialld. Och
giorde han brøllup med Hilldegerd koning Grams dotter, och
bleff ther saa ij regementitt med hannem, thi koning Gram haffde
ingen søn.

Den same høst samled koning Ingialld itt stortt tall folch och
drog emod Gram koning och Hiordward. Desligiste wore the
och rede med itt tall folch, och haffde dhe med sig koning Haugne
aff Østregylland (hand vor Gram konungs drottnings fader). De
møtthis, och bleff der itt stortt slag aff, saa att koning Ingialld taffte
slagitt, endog han wor sterchere ij marchen, fordi the wore hannem
icke tro som hand haffde tuungitt vnder sig. Koning Ingiald kom
aff och bleff ille saar och miste sine beste mend, och drog med
schamme til Opsal igen. Denne feide stod lenge imellom them,
indtill att beggis venner handlid thennem imellom, att the giorde
fred saa lenge the leffde.

Ephter om høsten wor Gram koning til gest med sin suoger
Hiordward paa ein sin sedegaard vdi ein øy heder Sillier. Der
kom koning Ingiald om natten och satthe illd wdi gaarden, och
brende thennem inde medt allt theris folch. Och ær thet sagt att

SIDE: 17

koning Ingialld slog XII konger, dog med suig, naar som the
formode thett icke aff hannem.

Koning Ingialld haffde en søn hed Oluff tretelge och ein
dotter hedt Aase. Hun fich Gudrød koning aff Schone, och wor
hun orsagen till att Gudrød slo sin broder Hallfdan ihiell, och der
offuer forraadde hun sin eigen mand.

Hallfdan haffde en søn hedt Iffuer widfadme. Han kom till
Schone siden hans fader och faderbroder vore slagne, och drog
der samen ein stor herr, och foer op ij Suerrig epther Aase illraade,
hun var da hoss sin fader. Och der koning Ingiald forstod at
Iffuer widfadme wor kommen ij landit och hand icke trøstidt sig
att staa hannem imod, da sagde Aase ilraade: Wij ville giøre thett
som lengst schall spøries. Saa giorde de allt folchid druchkitt oc
sette illd wdi salen, ther brende de sig siellffue inde med allt sitt
folch. Iffuer vidfadme lagde vnder sig alltt Suerrige och fich
disligiste altt Danmarchs rige och ein stor partt aff Saxenland och
allt Østerrige och then fempte partt aff Engeland. Aff hans
slechtt ær siden kommen dansche konninger och Suerriges konnin-
ger, dhe som ene haffue regeridt huertt rige.

Oluff tretelge hand wor koning Ingiallds søn. Der han thet
spurde att hans fader war fraafallen, da rømde hand medt thet
folch hannem wilde følge, fordi den menige mand ij Suerrig vor
opreist, och wilde ødelegge all then slechtt och afkomme som
koning Ingialld haffde epther sig. Och drog Oluff tretelge vesther
offuer ein øde schouff till ellffuen som renner aff Wæner, der rudde
han schoffuerne aff och bygde der, och bleff der it stortt herrid
aff och vor itt gott land. Dett kallid the Vermeland. Der dhe
suensche spurde att Oluff haffde rudtt ther landitt, da spottid de
hannem och kallid hannem Oluff tretellge. Oluff tretellge fich en
kone hed Sollueie, hun vor ettid aff Solløier, hendis fader hed
Sollfue Hallffdanssøn gulltand ephter den gamle Solfue, som først
rudde Solløier aff ødemarch. - Oluff och Sollueie aatte tho søn-
ner ephter sig som hede Ingiald och Halfdan huidben. Oc der
Oluff tretellge haffde rud Wermeland, da droge did allt thet folch

SIDE: 18

som vor giortt vdslegis ij Suerrige aff Iffuer vidfadme, thi de
spurde att ther vor eitt gott land, och bleff folchid ther saa megitt
att landitt kunde icke føde dem, och bleff fordi stor hunger och
dyr tid. Dett gaff the Oluff tretelge skylld fore, att han icke
willde offre till theris affguder som sed vor ij Suerrige, och droge
therfore tillsamen och brende Oluff tretellge inde, och offred
hannem till Otthin for seier och gaatt aar. Dog wore mange aff
them som vell viste att han vor vskyldig. Ephter(di) folchidtt vor
mere end landitt tolde, di forsamlid the sig en stor hob tilsam-
men, och droge westher offuer øde schoffue, och komme wforu-
arendis ij Soløier och der ihiellsloge Sollfue koning, och toge de
Hallfdan huidben till konning offuer dem. Han vor till foster
hos Sollffue koning sins moders fader. Da tog Halffdan vnder sig
allt Soløier och siden foer hand po Romerige med krigsfolch och
want thet med kriig.

Hallfdan hvidbein bleff megitt rig. Hand otte ein drottning
hed Aase. Hendis fader wor Øysten koning ij Oplanden paa
Heidmarchen. De affled tho sønner samen, then ene hed Øysten,
then anden hed Gudrød. Hallfdan koning huidbein egnedis Heid-
marchen, Totten, Hadeland och megitt aff Westfollden. Desligist
egnadis hand och Wermelandtt epther sin broder Ingiald koning.
Hallfdan koning huidbein bleff ein gammell mand, och bleff sotth
død paa Totthen, och bleff siden førd vdt paa Westfolden och
lagd ij ein hou ther som heder Schereid ij Schirings sal.

Øystein, koning Hallffdans huidbeins søn, bleff koning epther
sin fader po Romerige oc Vestfolden. Hand aatte kongens dotter
aff Westfolden, hed Hillde. Hendis fader hed Erich Agnarssøn.
Med hende fich hand Westfollden. Øysten koning for offuer
fiorden till Verne, och der røffuid fra Schiold koning søllff, pen-
ning, klede, och slo ihiel alt hand offuer kom, och for saa till
sitt schib igen. Der Skiold koning kom till stranden med sitt folch,
da wor Øysten koning kommen offuer fiorden. Da Skiold koning
saa seglen, da tog hand ij sitt kiortell skiødt och vaffde till hobe.
Och ij thet att Øysten koning schulle ind till Jarssø, da kom der

SIDE: 19

itt skib seglendis hartt wid kongens schib, i thett att bøllien schød
schibett. Da slos kongen for bord, thett vor hans endelichtt. De
toge ligitt och lagde thett ij ein houg vid Borre paa øyren ved
søen hoss Wadlle.

Hallffdan hed koning Øystens søn, hand vor kallid Hallfdan
den millde och mather ille. Der ær sagtt fraa hannem att han gaff
sitt folch saa megitt gull som andre gaff søllff, men han gaff
them liden mad. Han vor ein duelig krigsmand, och wor lenge
wde med fribydere, och forhuerffuid sig godtz oc penninge.
Hand aatte Liiff Dags dotter aff Westmauren. Hans hoffuid sede-
gaard wor paa Westfollden, och heder Hollter ij Borresogn. Der
bleff hand død och ligger ij ein houg wid Borre.

Hallfdan haffde ein søn ephter sig hed Gudrød then stormodige.
Han toch rigit ephter sin fader. Hans drotning hedt Allffuilde,
hendis fader wor koning ij Allffheim (Allfheim kalledtt the allt
thet som laag mellom Kongelle oc Sarpsborg, emellom begge the
ellffuer). De aatte ein søn tillhobe, och bleff kallid Olaff Gierstad.
Der epther døde Allfuilde ther han blef fød. Siden foer Gudrød
koning paa Agdesidenn till Haralld koning granroud, och der faltt
hannem wforuarendis offuer och slo hannem ihiell, oc toch saa hans
dotter med sig, som hed Aase, oc giorde sitt brøllup medt henne.
Och de affled ein søn till hobe, hed Hallfdan. Och der han vor itt
aar gammell, da låg Gudrød koning med sine schib ij Stifflesund,
och der kongen skulle gaa ij land oc vor saare drucken, da møtte
hannem ein paa broen och støtte itt spiudt igenom kongen. Der
fich hand sin bane. Och strax bleff samme forredere slagen, och
der hand vor kend, da wor thett drottningens schosuen thet giorde.
Der aff kunde de forstaa att thett vor med hendis raad giort.

Oluff Geirstad toch rigitt ephter sin faderr Gudrød konning.
Hand vor ein duelig krigsmand, baade stor och sterch, och ein
deilig mand. Han wor koning offuer Westfollden. Den tiid da
wor Allffgier koning offuer Wngullmorch, thett er fra Suine
sund oc all Borgsysle med Marcheer och Haaland. Der sette Allff-
geir koning sin sønn Gandalff for att raade offuer, och der de saa
regerid der, da fallt the ind paa Romerige och toge dett mesten

SIDE: 20

vnder sig. Øysten koning then rige ij Oplanden haffde ein søn hed
Haugne, hand toch vnder sig Heidmarchen, Totthen och Hadeland.

Den tid faltt Wermeland och fra koning Gudrøds barn vnder
de suensche med schatt och all vnderdanighet.

Oluff koning Geirstad schiffted da Vestfolden med sinn bro-
der Hallfdan: Oluff haffde den westre partt och Hallffdan haffde
den østre part. Oluff koning Geirstad bleff død aff siugdom,
och blef lagd ij en houg wid Geirstad, och haffde han ein søn
epther sig hed Rognwald. Hand bleff koning paa Westfolden
epther sin fader. Han vor ingen krigsmand, och findis inthet
synderlicht schreffuit om hannem.

Hallfdan koning wor ett aar gammel den tid hans fader Gud-
rød koning bleff slagen ij Stifflesund som før ær rørt. Och da
foer hans moder drottning Aase vester paa Agdesiden till sitt
faders rige, och ther føddis Hallfdan op och bleff ein stor och
sterch mand, och hafde suart haar, derfore bleff han kallid Halfdan
suarte. Och der han vor XIX aar gammel, da bleff han koning
offuer Agdesiden, som hans moderfader for hannem wor, och
tillforn haffde hand halffparten aff Westfolden. Dett same houst
foer Hallfdan koning suarte med itt tal krigsfolch po Vngull-
morch, thet ær Borgesyssle, och slog ther mange slag med Gand-
allff koning. Och der de baade keddis vid att krige, da bleffue de
saa forlichte att the schifftid thet rige emellom sig till helmings.
Och der epther for Halfdan koning suarte oppaa Romerige och
tog dett vnder sig. Oc der koning Øystens sønner aff Heidmarchen
spurde de tidende, da droge the emod hannem, och bleff ther itt
stortt mandfall. Der fall Sigtrug koning, men hans broder Øysten
koning flydde op paa Heidmarchen. Der Hallffdan koning suarte
drog vd paa Westfollden igen, da for Øysten koning vd och toch
Romerige vnder sig igen med stor blodstørttning. Der Hallffdan
koning spurde dett, da drog han strax tillbage mett all machtt, oc
der de møttis, da behollt Hallffdan end marchen, och Øysten
koning flydde paa Hedmarchen. Koning Halfdan forfullde han-
nem, och vant hannem der it slagh aff. Da motte Øysten koning

SIDE: 21

rømme nord ij Gudbransdallen, och forsamled han der ein stor
hob medt krigsfolch och drog der medt tillbage igen till Heid-
marchen. Da møttis the paa then øy ij Miøss som Hoffuin ligger
paa. Ther bleff ith stort slag aff och falt megitt 
[folck]
 paa baade
sider. Ephter lang samgang, da flydde Øysten koning ind ij Dalerne
igen oc Halfdan koning suarte beholt marchen. Den tid falt Gut-
torm Gudbrandsøn, som da vor den stolteste karl ij all Oplanden.

Ephter denne feide sende Øysten koning bud till Hallffdan
koning, och blef handlid saa imellom thennem, att Hallfdan koning
vnte hannem hallff Heidmarchen, fordi de vore frender tillsamen.
Hallfdan koning suarte lagde da vnder sig Hadeland, Totthen och
Land, och bleff hand daa achtid for ein megit rig koning att vere.

Hallfdan koning suarte hand fich Ragnild, koning Harald
gullscheggis dotter aff Sogn, till sin drottning. Mett henne affled
han ein søn, then kallid hand Harald epther sin morrfader, och
blef then opfød ij Sogn hoss Harall gullschegge. Och der Haralld
gullschegge døde, da gaff han sin dotters søn sitt igen, thi han
haffde ingen Søn ephter sig, och thett same aar døde ochsaa Rag-
nillde drotning.

Der vnge Harald wor X aar gammel, da døde hand och. Der
ephter reyste Hallffdan koning suarte nord till Sogn, och tog thet
ij arff ephter sin søn, och bleff hand der well vndfangen, lige som
dem burde anamme theris herre och koningh. Och der kom till
Hallfdan koning suarte Attle jarll then smale aff Gulløen, han vor
koning Hallfdans gode ven. Hannem sette han till en regenter ij
Sogn, och drog siellff till Oplanden igen.

Hallffdan koning suarte vor till gest ij Borgesissel. Der fallt
koning Gandallffs sønner, som hede Hysinger, Helsinger och
Hake, Hallfdan koning offuer wforuarendis. Hallffdan koning
kom till veriie, och fallt megitt 
[aff]
 hans folch, och motte hand
fly adtt schouffuen, thi han vor for suach med folch. Der fallt da
Hallffdans fostefader hed Olfuer hin spage. Der epther forsamlett
Hallfdan koning itt tall folch, och forfulde them ephter, och møt-
tis paa Eyde. Der droge de till hope, och da falt Hysinger och
Helsinger, men Hake theris broder rømde sudher ij Wigen.

SIDE: 22

Sivgurdt hiort hed ein koning paa Ringerige. Hand vor større
och sterchere end nogle andre mend, och der till ein saare deilig
mand. Hans fader hed Hellie huasse, hans moder hed Aslogh. Hun
wor koning Ragnar lodebrochs sone dotter, som hedt Siurdt. Den-
ne same Siugurd hiort giorde store mandoms gerninger. Hand slog
Hildebrand kempe siellff tollffte. Hand aatte tho barn, ein dotter
saare deilig och tuctig, och ein son hed Guttorm och wor yngre.

Siugurd hiort red gerne i jæctt med faa mend vdt paa øde
schouffue, och ther kom hannem emod ein kempe, hedt Hake,
med XXX mend met veriende hand. Der falt Siugurd koning
hiort, och Hake miste sin hand och XII aff sine mend. Der ephter
red Hake kempe till Siugurd hiortis huss, och tog bort hans dotter
Ragnilld, och Guttorm hans søn, met allt thett gull oc sølff och
kostelig klenodier, och førde dett heim paa Hadeland till sit,
oc lod ther rede till brøllup att wille giøre mett Ragnillde. Men
tiden drog frem langt vd på vintheren før end Hake bleff lechtt,
och der med bleff brøllupit forhalitt.

Diss emellom spurde Hallfdan koning suarte disse tidende,
och vor hand da paa Heidmarchen til gest. Om morgenen ther
kongen vognede och haffde kled sig, da sagde hand till sin tro
tienere, Harreck gond: Du skallt fare offuer till Hadeland med
hundritt mend till Hakis huss, och føre hid Ragnillde Siugurdz
hiortis dotter. Harreck gond forsømit icke sin tid, men drog haste-
lig hen och kom om natten till Hakis hus, och sette ild ij herberrid
som krigsfolchid laage ij, och brende them inde. Der ephter brød
hand herberid op som Ragnild låg wdi, toch hende och hendis
broder, och foer ther med sin koss till jsen med ein tielldvogn.
Hake fullde thennem ephter saa siug som han vor, och der han
kom til jsen, da saa han sin ferd att vere forgeffuis, och da vende
han suerdzklodden ned och odden op mod brøstidt, och trychte
saa suerditt igenom sig, och fallt saa død ned, och bleff hand lagd
wdi en houg paa wandzbacken.

Der dett led vdt paa dagen, da fich Halfdan koning see att
Harek gond kom med jomfruen. Da lod han rede till brøllup,

SIDE: 23

och sende sitt folch omkring till sine vndersaatthe. Der giorde hand
brøllup med Ragnild Siugurdz dotther, oc wor hun siden kallid
en rig drottning. Ragnilde drotning wor koning Harall klackis
dotterdotter ij Danmarch, och hendis moder hed Thorni.

Ragnilde drottning drømde ein sønderlig drøm, och wor hun
ein saare wiss quinne. Henne drømde saa att henne syntis hun
toch ein liden torne aff sin barm, then vox strax och blef ein lang
quist aff, och rodfestis ij jorden, och bleff høyg ij luchten, saa att
then syntis att vere saa tych och stor hun kunde icke see ther
offuer. Den nederste partt wor rød som blod, men bullen op fraa
vor grøn, grenerne huide som sne. Der wore quister paa træedt,
mange store oc smaa, 
[somme]
 oppe och somme neder att. Henne
syntis och att the spredde sig vdt offuer alt Norrige och end videre.

Hallfdan koning suarte drømde oc ein drøm. Hannem tøtte
att han haffde saa deilichtt haar, och att thet vor allt skillt vdi
locker, somme saa siide att the rucke ned paa jorden, somme mitth
paa leggen, somme till kneett, somme midt ned po siden, somme
lochker ey lenger end paa hallsen, och somme ey lenger end som
the wore nylige vdtsprugne, som sma krusitt locker. Men po
disse locker vor huer sin besønderlig farffue. Dog wor der ein
loch som offuergich alle dhe andre ij sin deilighedt och storleghed.
Denne drøm sagde hann for Torleiff then wise. Han wdlagde drø-
men saa, att ther skulle komme ein stor slechtt aff hannem, som
schulle raade for land och riger met stor macht, dog icke alle
ij theris mandomelig gerninger lige, ij krii och orlogh. Men ein
besønderlig schulle komme aff hans slechtt som offuer schulle gaa
the andre allsamen baade ij ord och gerninger, thett legger the
nu Sancte Oluff till.

Hallfdan koning suarte vor ein viss, sandferdig och allffuorlig
mand. Hand lodt giøre logen ephter landzens nøtte, och holt
henne sielff, och ther medt kom hand alle andre till att holle
hende att hun ey skulle krenckis aff machtt eller vold. Hand giorde
och skickede sagefall, att huer ephter sin stath schulle wide huad
huer skulle tage och bøde for sin vonde och schade.

SIDE: 24

Ragnillde drottning fødde ein søn, och hand bleff kallid Har-
ralld, der hand bleff offuersteinchtt medt vand. Han vox snartt
och sterkelig op, och wor then deiligste ther vere kunde. Hand
bleff snartt ein haardfør karll. Hans moder hollt megitt aff han-
nem, men faderen achtid hannem icke saa megitt.

Hallffdan koning suarte redde till jule gestebudtt paa Hadeland.
Tha schedde ther itt stortt vnder. Om jule afften ther kongen
med sine gode mend wor gongen till bord medt ein stor for-
sambling, da bleff heden tagitt allt thet som till gestebudit wor
red, baade øll och madt, saa att Hallffdan koning suarte sadt igen
med stor sorg och bedrøffuelse, men huer for hiem till sitt egitt aff
gesterne. Hallfdan koning wilde gerne wide orsagen till dette
vnder. Hand lodt tage en find, som vor megitt wis, och willde
nøde hannem till att sige sig huorledis ther om vor. Finden
wilde icke, och badt Harald kongens søn att hielpe sig. Harall
bad for finden, och forstach hannem, och fulde hannem sielff.
Da kom Haralld med finden till ein høffding som holtt eitt stortt
gestebud, der bleffue the well wndfangne och wnderholdne then
vinther offuer. Om vaaren da sagde høffdingen till Haral: Din
fader haffuer giortt sig megitt vmag och gremmitt sig fordi att
ieg toch maden fra hannem ij winther, thett will ieg nu betale
dig medtt eitt gladtt budschaff: Din fader er død, och skall du nu
fare hiem och anamme din faders riger, alle som han haffde
vunnit, och skall thu ther offuer egnis allt Norrigis rige.

Hallffdan koning suarte wor till gest paa Hadeland. Da hende
dett om vaaren att hand ogh offuer thet vand som heder Rond,
vdi eitt heitt solskin, och der han ogh offuer Rekins vig, ther som
the haffde wanditt fæ och heste om vintheren, da haffde møgit
brent isen aff solsens hede, oc som hand ogh ther ofuer, da brast
isen sønder.

Der bleiff Hallfdan koning oc megitt folch medtt hannem,
och vor hand da XL aar gammel den tid han druchnit. Hallfdan
koning suarte 
[vor]
 den løchsaligste koning, ij hans tiid vor god
tid ij landitt. Der hans vndersotte spurde att han vor død, oc hans
lig bleiff førtt till Ringerige, at legge thett ther ij jorden, da vilde

SIDE: 25

huer hafue iordet liget hos sig, och vore der da de ypperste aff
Rommerige, aff Heidmarchen, aff Westfollden, och vilde huer
legge thet hos thennem paa thet the motte faa gode aar. Dog blefue
the saa alle offuer eins, att ligit bleff schifftt wdi iiij parther, och
bleff hoffuidt lagd vdi ein houg hos Steine paa Ringerige, och
huer aff the andre førde hiem medt thennem huer sin partt och
lagde vdi hougher, och ære the alle kallett Hallfdans hougher.

Haralldr haarfager wor thi aar gamel then tiid att hans fader
Halfdan suarthe døde, och han bleff tagen till konning. Da
wore ther mange høffdinger som vilde trenge hannom fraa rigitt,
som hans fader haffde vndertuingit sig. Och forsamlede sig alle the
fire konninger, Gandallff, Haugin och Frode, konning Øystens
sønner aff Heidmarcken, och Haugin Kaaresøn paa Ringerige
paa eit sted, och wilde raadsla huorledis the kunde komme Harald
konning aff dage.

Thett spurde Harald koning och skyndede seg hasteligen ther
hen emodt thennem, och kom wforuarendis paa thennem och
satte ild po husitt, somme brende hand inde, och nogle komme till
werrie och blefue dog slagne. Epther thenne seiger tha egnadis
konning Harald Ringerige, Heidmarchen, Gudbrandsdalen, Hade-
land, Tothen, Rommerige, alt till Ellfuen.

Ther konning Harald kom nogitt till alders, da sende hand
bud till kongens dotter aff Hordeland wid Bergen som hedt Gødhe,
och wilde haffue hende till sin frille. Den tiid hun forstod theris
ærinde, tha suarde hun saa: Ingelunde will ieg saa spille min jom-
frudom, att tage then konning till mand som icke haffuer mere
land eller rige, wden ett fylche eller to. Och sende hannom saadan
bud igen, och sagde: Jeg will vel vere hans echte hustru om han
vill giøre thett for min skyld, att tuinge vnder sig alt Norriges
rige, raade och regere thett liige som koning Gorm ij Danmarch
och konning Erich i Suerrige, tha ber han icke forgeffuis konge
nafn.

Sendebudett fortalde konning Harald jomfruens suar, och sagde
att thett vore well rett att hun skulde vorit førdt medt wold till

SIDE: 26

hannem. Koning Harald suarid: Jeg tacker henne for suaren, hun
haffuer nu giffuit meg thett wdi sinde som ieg aldrig før kunde
tencke. Therfore loffuer ieg gud som alting raader, att ieg huer-
cken skal lade klippe mitt haar eller rage mitt scheg før end ieg
faar alt Norrigs rige wndher meg mett schatt, schylder och all
vnderdanighedt, eller ieg skall dø ther føre.

Da forsamlit konning Harald megit folch och drog omkring
alt Norrige, først nord offuer fieldit till Trondheim och siden all
Norlanden och tuingit landit vnder seg medt macht. Och vthi
thenne krij som koning Harald førde ij Norrige, rømde somme
aff landitt till Jsland, til Manøyer, till Sundherøer och andre vtøer,
som vore inthet anditt en sørøfuers hafner och bolige, till huilke
the haffde sin tilflucht naar the icke vilde eller kunde holle seg
ij søen, och somme offuer fielditt till Herdall, till Jampteland,
och sette seg ther vthi the land. Dog wore the land nogitt bygtt
aff norsk folck tillforn, som ther findis i chronicken. Ketill jampt
bygde først Jampteland, och Herulff bygde Herdall. Och mange
offuergoffue theris konge nafn och goffue seg wnder kongen
och bleffue hans wndersotte.

Den tiid koning Harald haffde vndertuingit seg alt Norgis
riige, tha kom hand till gest hos Ranguald jarl then riige. Der
lod hand seg vasche, och Ranguald jarll schar hans haar, som
wskaaridt haffde veritt i thii aar. Och som han haffde skoridt hans
haar, tha sagde hand: Fagert ær nu haarit thitt herre. Therfore
kalledis hand haarfager alltiid siiden. Och sette siiden saa sterck
fred i landet, att ther som nogen røffuid till landz eller vandz
paa Norrige, thett schulle gelle hans liiff, ingen vndertagen.
Thenne Ronguald riige jarl haffde ein søn hedt Rolff som war
offuermaade stoer, saa att ingen hest kunde well bere hannom,
thi kalledis hand Gonge Rolff. Och ther hand haffde lenge weritt
wde till siøs att tage, som tha vor seed, och kom ij landitt igen,
tha tog hand fraa bønderne fæ och faar modt thett forbud. Da
bleff koning Harald haarfager saa vred att hand lyste hannom
wdslegis och fredløs offuer alt Norrige. Saa rymde hand aff

SIDE: 27

landitt medt alle thennem hannom wilde føllge till Engeland och
siiden till Franckriige, och bleff mechtig, saa att hand siiden bleff
en hertug offuer Normandien, som før hedtt Neustria, och aff
the norske ther epther Normandia.

Koning Harald haarfager kom ij huug the ord som then
jomfru haffde sagtt, och lodtt hente hende och aatte fire sønner
medt hende, som vor Rørriche, Sigtrug, Frode, Thorgiulls. Anden
hans kone heed Aase, och aatte medt henne fire sønner, som vor
Guttorm, Halfdan suarthe, Halfdan huide och Sigfrode. Saa haffde
hand en kone som hedt Ragnild, kong Erichs dotter aff Judland,
och afflede en søn medt hende som hedtt Erich blodøxe. End
atthe hand en kone som hedt Suanild, och otte med hende fire
sønner, som var Olaff Geffstad, Biørn, Ragnar och Ryckell. Saa
aatthe hand Aasilld, theris sønner hed Dagher, Ringher och Gudrød.

Ther epther fich Harald koning haarfager en finde dotter
som hedt Snefriidt, och otthe medt hende fire sønner, som vaar
Siurdt risse, Haldan haaleger, Gudrød liomme, Rognuald rettel-
ben. Thisse fornefnde sex høstruer vore hannom till echte.

Den tiid koning Harald haarfager vaar LX aar gammell, tha
vore mange hans sønner kommen till allders, och fortychte att
theris fader vilde icke forsee thennom medt land och riiger. Saa
bleffue the wsaatthe mellom thennom sielffue indbyrdis och
lagde huer andre øde. Saa lod koning Harald haarfager forsamle
eitt modt medt alle sine sønner som tha igen lefuede, och gaff
thennom konge naffn och fick thennom saa land att raade faare,
och sette saadan lagh ij landitt att ingen skulle were konning
ij Norrige wden hand wor aff hans slechtt. Men Erich blodøxe
wor altiid med koning Haraldt haarfager ij hans regementt och
raad, thi hand haffde hannom allsomkeriste for alle sine sønner.

Da koning Harald haarfager bleff aldrenn wed LXX aar,
thaa aatthe hand ein son medt eiin frille hedt Thore, hans naffn
bleff kallid Haagen, och hand wor født wed Haagenhelle wid
Bergen.

Then tiid tha var ther ein konge ij Engeland som hedtt Adel-

SIDE: 28

stein, hand wdtsende sitt sendebud till koning Harald haarfager
ij Norrige medt eitt kosteligtt beredt kongelig suerd. Ther koning
Harald haarfager haffde tagitt suerditt, tha sagde sendebuditt:
Nu bekender du thig min herris vnderdanig att were, epther di
du anammitt thette suerd aff hannom. Tha forstod koning Harald
horfager att thett var hannom till spott, endog att han loed seg
icke bemercke, och loedt sendebuditt fare ij fredt.

Anditt aar ther epther lodt koning Harald haarfager sende
Hauck haabrogh medt sin søn Haagen till koning Adelstein ij
Engeland. Der hand tidtt kom, indgick hand medt sitt selskaff
for kongen och satte Haagen paa kongens kne och sagde: Konning
Harald haarfager lodt deg bede att thu vilde opfostre hannom
thenne hans frille søn. Da bleff kong Adelstein vred och greb till
sitt suerd. Tha sagde Hauck: Hand sider paa thine kne, thu maa
myrde hannom om thu vilt, thu therfore icke ihell slaar alle
koning Haralls haarfagers sønner i Norrige. Ther medt for Hauck
tillbage igen till Norrige met sitt selskaff. Kong Adelstein lod
døbe Haagen och lerde hannom ij christelige tro och tucht, och
bleff saa ker att hannom att hand lodt kalle hannom epther seg
sielff Haagen Adelstein.

Den tiid koning Harald haarfager war LXX aar gammell,
thaa giordis hand saa skrøbelig att hand icke kunde regere riigit,
therfore dha sette hand Erich blodøxe ij sitt kongelig sede, och
gaff hannom wold och machtt offuer land och riige att raade.

Konning Harald haarfager leffde trij aar epther att Erich blod-
øxe fich landitt att raade, och bleff koning Harald haarfager død
paa Auellsnes och bleff lagtt ij then store høu norder fraa kircken.

Saa ær sagt fraa koning Harald haarfager att hand war then
deligste, største och sterkiste mand som tha fanst ij Norrige, rund
och venligh modt sine wndersotte. Da wor fulkommen den
drøm som hans moder drømde then tiid hun vor medt hannom.
Hende drømde att hun tog ein torne aff sin barm, och ther bleff
aff eitt stort tre, och rodfestis ij jorden och opvoxte saa høygt att
hende syntis thett schyggede offuer alt Norrige. Then nederste
part aff træet war røtt, bullen op fraa war grøn och deilig (thett

SIDE: 29

betegnede hans riigis opgang och begyndelse). Men øffuerst ij
treett var thett huidt (thett betegnedt att han skulle bliffue graa-
herid och dø aff allder). Quisterne aff træet betegnit hans affkom
som spreddis offuer allt Norrige, och haffuer alltiid weridt konger
ij Norrige aff hans slecht siden.

Epther kong Harald haarfager kom hans søn Erich blodøxe
och tog landitt vnder seg saa vidt som hans fader koning Harald
regeridt. Thett fortychte hans brødre, och huer aff thennom
menthe seg att were saa nær till rigitt att raade som hand wor,
och bleff ther aff stort opløb och kriig ij landit. Och Erich blod-
øx giorde all sin fliit till, och ødelagde alle sine brødre paa thett
hand ene kunde raade for landit lige som hans fader giorde for
hannom. Men dog wndkom hannom tuenne hans brødre sønner,
then ene hedt Trygge konning, then anden Gudrød konning.

Erich koning blodøx regeridt landit icke wden eitt aar epther
sin fader koning Haralds død, och blef saa fordreffuen aff sin
broder Haagen Adelstein, och rømde till Engeland och holtt
ther till om vinteren. Men om sommeren vor hand till søes och
røffuid wdi Schottland och Orchnøy och bleff dog slagen ij
Engeland, och kom aldrig siden till Norrige.

Erich blodøx vor en stor mand och wforferidt, hastig och
stumsindig och haffde ingen yndist hoss folckett. Han haffde
sønner, som vore Gamble, Guttorm, Harald, Rangfroder, Erling,
Gudrød, Siurd sleie, alle wore the mandelige mendt.

Haagen Adelstein fick att spøriie till Engeland att hans fader
koning Harald haarfager war død. Da giorde han seg rede
och fick skip och folck aff konning Adelstein och kom till Norrige
om høsten, och seglede till Trondheim till Siurd jarll som tha
war then viseste mand ij Norrige, och med hans raad bleff Haagen
Adelstein tagen till konge offuer alt Norrige. Och komme til
koning Haagen hans brødre sønner Trygge och Gudrød, och
gaff hand thennom igen theris land, som Erich blodøx haffde dref-
fuit thennom efraa. Ther landit war gangit kong Haagen till hande,
da rymde Erich koning blodøx, som før ær sagt, till Engeland.

SIDE: 30

Kong Haagen Adelstein war vell oplerd ij then christelig tro,
och giorde all sin fliid paa ting och steffne att landit kunde bliffue
christed, huilckitt han ingelunde kunde bekomme, thi att the yp-
perste ij landit stode hannom emodt. Dogh holt han god regemente
med lag och rett, saa att alle landzens indbyggere elste hannom.
Koning Haagen schickit landitt ij skibreid vd med siøsiden, huor
mange och store schib ther skulle gaa aff huert fylche, till att aff-
veriie rigens fiender medt.

Den tiid att koning Erich blodøx bleff slagen ij Engeland, da
rymde drotning Gunnilde med sine sønner till Danmarch till
Harald Gormsøn, och finge the ther hielp, och giorde altiidtt
andfall ind ij Norrige wdi mange aar, och kunde dogh ingen
framgang faa ther till, thi kongh Haagen Adelstein haffde stor
troschaff aff sine wndersotter.

Then tiid koning Haagen Adelstein haffde weritt koning offuer
Norrige XXVI aar, da vor hand paa sin gaard Fittie och sad offuer
bord. Da komme ther mange schib seglendis, tha war thett sagdt
kongen att thett wor koning Erich blodøxis sønner som ther kom
och lagde nu till landz. Kong Haagen Adelsteinn giorde rede
och møtte thennom wid stranden, och bleff ther ett stort mand-
fall. Ther fell meste parten aff theris folck och flydde sielffue till
sine schib igen.

Men ther kongen forfulde thennom, tha kom ther eitt skud
offuen aff luchten och ned ij hans axell, och ther aff fick hand
sin bane. Dog lodt hand forbinde saaritt, och for till sin snecke
och willde faridt nord till Seim. Ther hand kom paa weyen, tha
døde hand paa then same Helle som hand vor fød paa, och heder
same helle Haagen helle endnu ij dag. Ther døden skyndede seg
medt hannom, da sende hand bud till Harald graafelder, koning
Erichs sønner, att de schulle anamme rigitt epther hannom, eptherdi
hand haffde ingen søn epther seg, och bleff førd nord till Seim
norden for Bergen och lagdt ij en hou som endnu ær till syne.

SIDE: 31

Kong Haagen Adelstein bleff saa saare harmedt att ther grede
offuer hannom venner och wuenner, och sagde att aldrig for
Norrige saadan ein konge igen. Kong Haagen Adelstein wor gla-
duer, ydmyg, welltalendis, forstandig och lagde stor flid po lagh och
retth, hand lodt settie Guletings lagh, epther Torleff spagis raadt,
och Frostetings lagh epther Siurd jarls raadt. Men Halfdan suarte,
koning Harald haarfagers fader, haffde før sett Eidzuoldz lagh.

Konning Harald graafelder medt sine brødre toge landitt ind
epther koning Haagen Adelsteins død. Da wore thesse høffdin-
ger ij landit, Trygge Olaffson 
[øster]
 ij Wigen och Gudrød Biørnson
po Westfolden, och Siurd Ladejarll ij Trondheim, och bleffue the
saa fordragne att the skulle beholle theris len huer for seg som the
haffde aff koning Haagen Adelstein, och koning Harald graa-
felder met sine brødre then største part mitt ij landitt.

Drottning Gunnillde sagde till sine sønner: Huorledis wille ij
handle om Trondhiems len, ij bere konge naffn och haffue liidet
aff riget, endog att Trygge och Gudrøder haffue nogit aff landit,
thet ere the fødde till aff kongelig slecht. Men thett ij lade Siurd
jarl tage the len ij fraa eder, thett staar eder ille, thi eders foreldre
wilde icke saadant liide. Epther saadan tilskyndelse tha bestilledt
the theris anslag med Griodgard jarll, Siurd jarlls broder, saa att
the komme wforuarendis till Siurd jarll och brende hannem inde
mett all sitt folch.

Haaken jarll Siurdson fick spurt sin faders død. Da forsamlett
hand sine venner och tog ind all Trondelagen som hans fader
Siurd jarll tilforn haffde, och mett macht holtt thett wthi trij aar,
saa att koning Harald graafelder fich inthett ther aff.

Tha begynthe koning Harald graafellder och vilde endelig
tuinge rigit vnder seg, och seglede suder for Wigen, och komme
wforuarendis paa Trygge Olaffson och Gudrød Biørnson, och
sloge them baade som the saade iblant sine venner. Der epther
giorde han sin ferd till Trondhiem.

Ther Haakon jarll fick the tidende, och spurde att koning
Harallder graafelder wor hannem for sterk, tha rymde Haakon

SIDE: 32

jarll suder till Sundmør och siden till Danmarck till koning Harald
Gormsøn. Da wor Gullharell Knudsøn, koning Harald Gorm-
sons brodersøn, ny kommen heim aff kriigen, och haffde wun-
dit store peninge po reisen. Der epther komme Haakon jarll
och Gullharel ij stor wenschaff medt huer andre, och klagede
Gullharel paa att Haralld Gormson icke willde vnde hannem no-
git aff rigit medt seg epther sin fader, och bad hand Haakon jarll
att raade seg thett ther vdinden. Haaken jarll raadde saa ther vdi (en-
dogh icke paa hans beste), att Harald Gormsøn skullde flii Gull-
harell Norrige, och saa kunde hand beholle Danmarch ij fred for
hannem. Daa bleff kong Harald graafelld forschreffuen att han
skulle komme till Haralld Gormson wdi Judland.

Konning Harald graafeld giorde seg rede och segled till Jud-
land medt thu skib, och kom till Hallse ij Limfiord. Der kom
hannom emodt Gullharel medt IX schib. Der fald koning Harald
graafellder medt then største part aff sitt folch. Han wor konge ij
XV aar.

Tha sagde Haaken jarll till Harald Gormson: Vil thu nu tro
Gullharel att hand bliffuer dig tro. Hand haffuer nu vundit Nor-
rige vnder seg, och hafuer hand nu mere macht till att staa deg
emodt endt hand haffde tillforn. Will thu tillstede thett att ieg maa
slaa Gullharell och winde Norrige wnder deg, da will ieg were din
tienere och holde landet paa thine wegne, och saa esthu tha yther-
me
[re]
 konge end thin fader war, att thu raader faar thu konge riger.

Der epther for Haaken jarll till Hallse och fandt ther Gullharel,
der droge the tillhobe och slogist. Da fick Haakon jarll seger,
och Gullharel bleff fangen, och Haaken jarll lodt hannem henge.
Siden blef Haaken jarll forlicht medt Harald Gormson och drog
till Norrige och tog landett vnder seg, och regeridt thett well
och fredeligh, indtill saa lenge att the kemper aff Julin wthi Lante-
wenden komme wthi Norrige, och ær ther mange store mandome-
lige och wnderlige gerninger skede emellom them ij thett slag
som langtt ær att schriffue om, och feck dog Håkon jarll seiger
och bleffue the ther meste parten slagne. Epther thenne seiger
bleff Haakon jarll wiide berømpt, saa att ingen torde sette seg op
modt hannem.

SIDE: 33

Wthi thenne medell tiid der Haakon jarll regeredt vthi Trond-
heim, da regeritt Harald grensche wdi sydlanden, wid Opslo,
och drog till Suerrige till drotning Sigrid (som siden fick Suen
tiugescheg) till ett werdskaff till gest. Da faltt ther nogre ord ij
druckenskaff aff hannom, saa att drotningen bleff fortørnitt, der
bleff hand inne brent om natten epther adt medt alt sitt folck.
Ther medt ær hans historie till ænde.

Den tiid att Trygge Olaffson wor slagen aff koning Harald
graafeld, som før ær rørt, da rymde hans drotning medt Olaff
Tryggeson sin søn till Rysland och føddis ther op hos kongen,
och kom seg ij stor hyllest saa att hand bleff ein regenther wthi
landit.

Der epther drog hand aff Rysland och till Burislav konning
wthi Wenden (och wor Olaff Tryggeson ij thett slag medt keyser
Otto, som stod for Danewerch, och Haakon jarll po then anden
siide mett kongen ij Danmarck), och siiden drog 
[hand]
 till Enge-
land och till Jrland, røffuidt och brandschattid landit huor hand
for fram, och forhuerfuit seg gull och penninge, och fick siden
kongens dotter aff Jrland till echte, och bleff wthi Jrland indtill
saa lenge att handtt fich tidende aff Norrige att Haakon jarll raadde
tha eine for Norrige. Tha samlede hand folch mest hand kunde
och drog till Norrige medt fem schiff och kom till landz wid
Mønstherhaffn. Och da wor landitt alt heidit, och drog saa haste-
lighen langs landet norder till Trondheim saa att ther gick ingen
bud for hannom. Haakon jarll wor tha wthi gestebud ij Guledalen
po Medelhus, och haffde hand nogen tiid tillforn tagett ein mandz
kone modt hendis willie, och fick ther fore stor wlydighedt aff
almogen. Dette fich Olaff Tryggeson wiide och søchte ind adt
fiorden. Ther Haakon jarll forstod att fremmid høffding wor
kommen ij landet, och hand war ij almogens wrede, da rymde
hand sielff anden medt ein sin suen, hed Tormod karcher, och
krobe baade wnder ein stein (och heder same stein en nu ij dag
jarllens helle). Ther soffnede Haakon jarll. Da greb Tormod kar-
cher ein kniff och skar hans strube sønder och hug siden hoffuid

SIDE: 34

aff hannom, och førde thett till Olaf Tryggeson, och menthe ther
medt att komme seg ij stor ære hos kongen. Ther Olaff Tryg-
geson forstod huorledis hand haffde suegitt sin herre, da lodt han
strax ij alle theris neruerelse hugge hans hoffuit aff hannom, och
bleff tha Hokon jarll saa ilde haditt aff menighe mandt, saa att
ingen motte neffne hans nafn anderledis end then onde jarll, och
wor thett ordsproch lenge siden ij Norrige. End thett ær att sige
fra Haakon jarll, hand haffde mange gode wilkor till att vere høff-
ding. Hand wor født aff kongelig slechtt, hand wor ein saare
wiss mand, och stadelig ij all sin adferd. Hand vor ein offuer
maade dierff krigsmand, och lychsalig ij alle sine anslag imod sine
fiender. Men att gud vilde saa nedlegge then store affguderi och
wildfarelse ij landit och hielpe landitt till theris siels salighedt,
thett vor orsagen till hans dødtt.

Oluff Tryggeson bleff tagen till konningh offuer alt Norrige,
och vilde then menige mand inthett andett høre end att Oluff
Tryggeson skulle were einwaldig konning offuer Norrige. Tha
rymde aff landitt Erich jarll och Suen jarll, Haakon jarls sønner,
till Suerrige.

Konning Oluff Tryggeson begynthe strax att lade biude offuer
alt Norrige att the skulle alle tage wid dob och christendom,
huilken icke wilde thett giøre, da skulle the straffis wid theris liff
och godz fortabelse och rømme landett. Epther thenne strenge
befalling bekom hand thett saa widt att landitt bleff christed alle
steder som hand drog frem, och ther all Trondelagen wor christedtz,
da lodt hand fundere Trondheims by aff grundwollen, och gaff
alle som bygge wilde, jorder och tuffther, och lodtt giøre kon-
ges gaarden der strax hos.

Konning Oluff Tryggeson haffde sine ammesather till drot-
ning Sigrid wdi Suerrige som kalledis storraadig, som siden fich
Suen tiuffuescheg, att hun skulle møthe wid Kongelle om waa-
ren och endelig beslutthe om thett gifftermaall thennom emellom.
Da gaff koning Oluff Tryggeson thett fore, att ther som hun
willde lade seg christne, tha skulle thett were giort thennom ij

SIDE: 35

mellom. Da suarid drotningen: Jeg will icke afflade then tro som
ieg och mine foreldre haffue hafft her till, men haff thu thin tro
som deg lyster. Da vreddis kongen och slog till drotningen medt
ein hansche och sagde: Icke will ieg haffue ein heiden hund ij min
seng. Och ther medt wreddis drottningen, och stod op och gich
sin veigh och sagde: Thette slag motte well bliffue thin død ner
thett kand sche. Men Saxo schriffuer att ther skulle legitt ett brede
mellom skibene, och ther hun gick fraa hannom, da skulle kongen
bestillett saa att nogle skudde drottningen aff breditt, att hun fell
ij siøen mellom schibene.

Der epther bleff drotning Sigrid gifft till Danmarch till Suen
tiuffuescheg, och bleff ther med giort etth stortt forbunt mellom
hendis søn koning Oluff fonsche och the brødre Erich og Suen
jarller Haakonsønner som rømpt haffde aff Norrige for koning
Oluf Tryggeson.

Bvrislavs konge aff Wenden fich Tyre Harallsdotter, Suen
tiuffueschegs syster, emodt hendis wilge och samtycke (thi hand
vor heiden och gammel), och bleff hun dog sent till Wenttland,
och hun haffde sin fostefader medt seg som hedt Attzer. Da hun
thitt kom, lod hun seg inthett teckis huercken om kongen eller
nogen dell, anthen madt eller dricke, och thett stod saa hen ij
otte dage. Da fick hun till raad och beuilgett sin foste
[r]
fader Attzer,
att the staale segh hemelig aff landitt, och komme ingenstedz
frem som de bleffue kende for end dhe komme till Norrige till
konning Oluff Tryggeson. Och ther hand kende hende och
wiste hendes slecht, da tenchte hand: Jeg kan icke faa høgre
giffthermaall, och der med gaff hun seg wnder hans willge, och
bad hannom for seg, och giorde 
[han]
 sitt brøllup med Tyre om
høsten ij Trondhiem. Och ther epther talede Tyre drotning all-
tiid med kong Oluff Tryggeson om thett hende burde att haffue
ij Wentland aff kong Burislav, och sagde att koning Burislaus och
hand vore saa gode venner att hand skulle inthet nechte hannom
dett hende burde. Epther saadan fortalen tha giorde koning Oluff
Tryggeson sig rede med LX store schib och drogh saa weyen
neder adt landit och samblit folck.

SIDE: 36

Drotning Sigrid kom ihug then forsmeelse henne wor skedtt
aff konning Oluff Tryggeson tillforn, och raadde till att koning
Suen tiuffuescheg schulle weddergiøre thett, och sagde thett ær
orsage noch till att krige medt hannom, hand haffuer tagitt thin
søster seg till drotning emodt din viliie, thett hoffmod haffuer
icke thine foreldre leditt ij nogen maade. Medt saadanne ord op-
uachte hun koning Suen tiuffuescheg att han lodt forschriffue till
kong Oluff fonsche aff Suerrige och Erich jarll, att the skulle kom-
me med all macht till Danmarch, thi konning Oluff Tryggeson
wilde drage om sommeren till Lantewenden, da wilde the møte
hannem.

Konning Oluff fonsche aff Suerrige och Erich jarll komme
medt all theris macht till Danmarch som bestillet wor. Da wor
koning Oluff Tryggeson seglid omkring thennom øster till Lante-
wenden. Da giorde koning Suen tiuffuescheg seg rede, och seg-
led øster vnder Lantewenden och laa wdi ein haffn som Suold
hed, rett vthi weien for thennom, om thet ær Gripssvold ved
iegh icke.

Konning Oluff Tryggeson haffde bestilledt sin tingeste medt
koning Burislav, saa att thett bleff wenligt ofuertalit thennom
emellom, och led flux paa aarid at alle schyndede och villde
heim. Then wor gladiste som først kom till segls, och seglede
huer for seg saa att kongen haffde icke vden XI schib medt seg,
di de smaa schib led mere wdi stille weder end the store schib.
Och da seglede Seguald jarll medt koning Oluff Tryggeson, och
wiste Seguald well att koning Suen tiuffuescheg laa vdi veien for
thennom, och bad han koning Oluff Tryggeson segle epther seg,
thi han wor vell kunnocth. Da seglede koning Oluff Tryggeson
epther hannom med XI schib. Men the andre schib seglede wden
for hafledz.

Da Seguald jarll kom modt Suoldz hafn, strech han sitt segell
och rodde till haffnen. Disligist och kong Oluff Tryggeson. Der
de komme vnder haffnen, finge the se att ther laa fiender fore.
Tha raade the att han skulle icke legge till att slas medt thennom,

SIDE: 37

thi hand hafde liidett folck hos seg. Konning Oluff Tryggeson
suarid: Jeg haffuer alldrig flyd for nogen her till, icke will ieg

[h]
eller nu, gud maa raade baade for liiff och lycke. Och ther medt
bad hand legge till. Koning Suen tiuffuescheg lagde sitt skib
emodt koning Oluff Tryggeson paa then ene side och kong Oluff
fonsche paa then anden siide.

Der bleff eitt hartt slagh wthi thett første. Da motte koning
Suen tiuffuescheg och koning Oluff fonsche legge aff medt theris
schib. Ij thett kom Erich jarll med sitt schib och lagde till kong
Oluff Tryggeson. Da sagde hand: Her faa wij en hard modtstan-
dere, thi thett ær norsche mend som wii. Och bleff tha ett stortt
mandfall aff the norsche.

Da stoed Einar tambescher, then beste schytter ij Norrige
werid haffuer, och bende sin boge, ij thett schød ein anden ein
piill vdi ryggen paa hans boghe, och brast thett saa høgtt att kong
Oluff Tryggeson thett hørde, och spurde huad thett brasth. Einar
suarede hannem: Norrigis rige wdaff thine hender. Kongen su-
arede: Bedre kand 
[vaarde]
 end till hande berast. Och epther
lang wederatthe, tha fich the offuerhanden, och bleffue ther
mesteparten slagne, och somme løbe for bord. Konning Oluff Tryg-
geson spranch for bord ij sitt fulle tygh och lodt sit liff ther medt.

Epther thette slag bytthe the Norrige imellom seg koning
Suen tiuffuescheg, koning Oluff fonsche och Erich jarll. Da fick
kong Suen tiuffuescheg all Wigen, Rommerige och Heidmar-
cken. Koning Oluff fonsche fich Sudmør och Nordmør, Rums-
dall och then sødre part till Suinesund. Erich jarll fich all Tronde-
lagen (och) Halogeland. Erich och Suen jarller toge viid christen-
domen wdi Danmarch, dog lode dhe huer hollde om troen ep-
ther som huer willde then stund the raadde landit. Therfore bleff
troen snart forkastit hos meste parthenn, men gammell landz-
logh holde the vell emeden the raadde landit. Dog raadde Erich
jarll mest vthi landit, thi han vor dueligere, och regerid
Norrige wdi XII aar med sin broder Suen jarll, och drogh siden
till Engeland medt stor machtt till Knudt Harallsøn, och war medt
ij thett slag ther Lunden bleff offuerfalldit.

SIDE: 38

Nogen stund der epther lodt hand skere sin drøbell och bleff
hand død aff thett blodløb. Der hand drog aff landett, da sette
hand sin søn Haakon jarll att regere landett wdi sin stedt, och da
wor han XVII aar gammell. Och regerid hand Norrige med sin
faderbroder Suen jarll vdi thu aar fredeligen ther epther till Oluff
Haraldson digre kom aff Engeland.

Oluf Haraldson digre bleff opfød hos sin steff-fader Siurd syr
till han bleff XII aar gammel, och bleff strax wdferdit till siøs
medt ein duelig krigsmand som hed Rane then widfarendis, att for-
søge sin mandom, som tha wor sed ij landett, thi att allt Norrige
var tha delt emellom koning Suen tiuffuescheg, koning Oluff fon-
sche och Erich och Suen jarler, som for er rørtt, saa att hand icke
kunde komme till nogen regemente epther sin fader, och begynte
først att røffue och tage paa the suenske, forti att hans fader
vor ther slagen, tesligeste ij Østersøen, Gulland och Øland,
huor hand kunde, och brende och brandskattitt hand alle wegne
saa att han bleff wide berømpt for en krigsmand, och bleff
hannom giffuit konnings naffn, endog hand haffde inthett aff
landett.

Der epther drog hand wthi Vestersøen och war wdi Engeland
ij then kriig emellom konning Adelrod och konning Knud Ha-
rallson ij Danmarck, som kalledis den rige, och war wthi trij aar
ij stor ære hoes konning Adellrod indtill hand døde, och ther ep-
ther war han nogen stund wdi Normandi med konning Adell-
rods sønner, som hede Ettmund och Eduard. Der forbunde de
seg till hobe med koning Knud Haralson ij Danmarck och droge
ij Engeland medt eitt stort tall folck. Dog bleffue the affslagne
saa att koning Knud Harallson behollt Engeland, och konning
Adellrods sønner motte rømme landit igen. Thett ær nock om
hans krii wden landz for han kom till Norrige igen.

Der Oluff Haralson digre forstod att Erich jarll war død ij
Engeland, och Norrige var da wnder saa mange høffdinger schifft,
som for ær rørt, da giorde han seg rede medt thu schib, och wd-
ualde seg the dueligste krigs folck aff Engeland der paa, och drog

SIDE: 39

till Norrige och komme vnder landit ind for Stad, och seglede
siden søder till Wlffuesundt. Der finge the tidende att Haakon
jarll Erichson waar paa veyen och willde drage nord ij landett. -
Da seglede Oluff Haraldson digre søder ij Sandunge sund. Ij thett
samme kom Haakon jarll synden till och lagde till sunditt, der
møttis the. Haakon jarll spranch for bord, och bleff fangen paa
sundett och leidtt for kongen. Och war Haakon jarll then dey-
ligste mand ther kunde were. Da sagde kongen: Santh ær thett
som sagtt ær, att ij fiender ære saa deylige och mandelige mend
som vere kunde, men eders lycke haffuer nu ænde. Da suarede
Haakon jarll: Jngen wlycke hafuer end sched meg, thett haffuer
offte før veridtt skedt emellom wore fiender, att stundom hafuer
then ene och stundom then anden offuerhanden, saa kand end nu
sche. Tha sagde Oluff Harallson digre: Thett kan ske att thu skall
aldrig faa huerken seiger eller lycke her ij landett epther thenne
dagh. Och der med motte han suerge en eid att han alldrig skulle
kende seg nogen egn till Norrige, icke heller føre nogen krii paa
Norrige emod hannom, och ther med rømde hand landit, och
for till koning Knud sin morbroder ij Engeland, och bleff ther
well vndfangen.

Oluff Haralson digre drog der fraa till Oplanden till sin stef-
fader koning Siurd syr. Medt hans hielp bleff hand tagen till
konge offuer all Oplanden och fick stor anhang aff alle the edlinger
vdi landett wor, forthi han wor rett kommen till landett epther
koning Haralld haarfagers lagh.

Der epther samlede Suen jarll och Einar tambescher all then
macht aff Trondelagen och droge langs landene syder och samlede
folck huor te fore fram. Och kom Elling Schialgson paa Sole till
dem och hans sønner medt megitt folck aff Jederen, och droge
øster med landit till Bronlagnes. Oluff kong Haralldson drog
folch tillsamen aff Gudbrandsdalen, Heidmarchen och all Op-
landen. Der wor ochsaa med hannom koning Siurd syr hans
steffader med all sin macht, och droge wdt till søes till Tonsberg
och redde sig der till schiff. Da haffde de tidende aff huer andre,

SIDE: 40

och lagde imodt huer andre, Oluff Haraldson och Suen jarll.
Jarlen haffde mere folch och smerre schib. Oluff Haralson haffde
dueligt folch och wore offte brugede ij kriig, och fich hand ther-
fore offuerhanden. Och Suen jarll och Einar tambescher motte
rømme landit och droge till Suerrige till konning Oluff fonsche.
Och bleff Suen jarll der død same høst ij Suerrige. Men Einar
tambescher och Elling Schiælgson och andre landemendt droge
heim till theris eigit som icke wilde forgøre theris odall.

Der epther drog Oluff Harallson digre langs landene nord
till Trondheim och gick allt landitt hannom till hande, och bleff
till konge tagen offuer allt landit, och bleff sidendis ij Trondheim
om vinteren, och bygde op kongsgaarden och reiste der Cle-
metz kirche som ther endnu staar. Han lodt bygge och forbedre
Trondhiems by som da wor affbrent. Konning Oluff Haralld-
son digre lodt da wdtbiude offuer allt landit att the schullde lade
seg christne, och sette landzlogen epther som koning Haagen
Adelstein haffde begyntt, och sette christenretten med biscop
Grimkells raad och samtycke, och bød saa strengelig att holldis
skulle aff høg och laag, riig och fattig, schulle gaa eins offuer
medt liff och godz, huilken ther imodt brødt.

Der Rørich koning med andre høffdinger aff Heidmarchen
forstod att koning Oluff Haralldson digre lod saa strengelig biu-
de christendomen offuer allt landitt, da forbunde dhe seg emod
hannom po ny igen. Da drog koning Oluff Harallson digre emod
dem och kom wforuarendis paa dem paa Ringisaager och greb
dennom alle dher. Da lodt hand stinge øgen wd po Rørich ko-
ning. Men Gudrøder koning aff Gudbrandsdallen lod handt skere
tungen aff munden. Men dhe andre motte rømme landitt och
komme alldrig igen. Rørich koning fullde koning Oluff Haralld-
zon alltiid huor hand for, thi hand hørde hannom nær till.

Dett schede att paa wor Herris himmelferrs dag, dha wore
baade kongerne ij kircken, och stod Rørich koning nest hos kon-
ning Oluff Haralldson. Ij thett daa slog Rørich koning till kong

SIDE: 41

Oluff Haraldson medt ein kniff och offuerslog hannom saa att
han bleff icke saar. Koning Oluff spranch aff stolen. Hand slog
anden gang till hannom och slog saa miste och sagde: Flyr du for ein
blind mand? Daa bleff hand fangen och sendt till Jsland, der
bleff hand død och ligger ther begraffuen, och ær hand den ei-
niste konning som ij Island ær begrafuen.

Konning Oluff fonsche ij Suerrige fortrød att konning Oluff
Haraldson haffde saa tuingitt Norrige vnder seg som hannem var
till dellt, och bleff therfore ein wfred emellom Suerrige och Nor-
rige saa att huer lagde øde for en anden, huad dhe mest kunde
offuerkomme. Da klagede bønderne paa baade siider then store
schade som thennom schede formedelst then wfred, och begerede
att the motthe nyde fred och søge huer andre om theris nering,
thi the kunde icke misse huer andre. Der bleff da handlitt till
fredz igen ett forbunt medt saadanne willkor, att koning Oluff
Harallson fick Astrid kong Oluff fonschis syster till drottning.
Och ther koning Oluff Harallson och koning Oluff fonsche aff
Suerrige wore forenthe, och fred wor landene emellom, da drog
kong Oluff Haralldson omkring allt landitt och randsagitt huor-
ledis de hulle christendommen, och straffit strengeligen offuer
thennom som icke hullde huad hand paabødett haffde, saa att mange
rømde landett siden dhe icke motte sielffue raade. Och bleff ther
fore tuedrachtt wthi landitt saa att ther rømde manghe ypper-
mend till Engeland till koning Knud then rige, och klagede att
ingen motte nyde sin frellse ij landitt for koning Oluff Haralldson,
och menthe att the willde 
[h]
eller were vnder Danmarchs konning,
som the haffde før weritt, paa thett att the motte tisheller raade
thennom sielffue. Epther saadanne raadslag tha sende koning Knud
then rige sine ambesaatther till Norrige och var begerendis att
koning Oluff Haralldson skulle komme till hannom och tage
landett aff hannem ij forlening och gellde seg schatt ther aff som
jarlene plegede tillforn att giffue ther aff, och sagde att Norrige
war hannom arff fallett till epther sin fader kong Suen tiuffue-
scheg.

Konning Oluff Harallson suaride ambesatherne saa, att Gorm

SIDE: 42

koning then gamble wor konning offuer Danmarch alleniste och
welldig noch. Men the andre konninger Harald Gormson, Suen
Harallson tiuffuescheg haffue thett mere medt wold end medt
rette fult Norriges rige ifra mine forelldre wdi nogle aar. Och
will jeg nu werrie mitt fedrene rige for hannom med schiold och
spiud saa lenge mitt liiff ær, och alldrig schall ieg giffue koning
Knud eller nogen anden schatt ther aff. Och ther met fore am-
besaatherne heim och sagde koning Knud suar igen paa sine
ærinde. Konning Knud then riige bleff fortørnid aff thesse suar,
och sagde att koning Oluff Harallson skulle well fornemme att
han skall haffue saa mange raad behoff som hand haffuer side-
ben end før hand tror.

Epther thenne fornevnde handell kom ther rychte aff Enge-
land att koning Knud then rige samblid ein stor hob folck och
willde drage till Danmarch wdi foraarid. Da lodt koning Oluff
Haraldson strax sine ambesaather drage till konning Amund ij
Suerrige, och lodt hannom forstaa att koning Knud then rige
haffde ij sinne att wille tuinge Norrige wnder seg, och ther som
thett saa schede, da lodt hand seg icke nøye wden hand finge
Suerrige till medt. Therfore war thett raadeligt atthe forbunde
seg till hobe imod koning Knud, huilckitt the och giorde. Then
same sommer ther epther drog kong Knud till Engeland igen och
sette Horde Knud sin søn och med hannom Wllf jarll sin syster
søn (Wlfs fader var Torgylls sprakeleg) till att weriie landett for
wfred.

Der koning Knud then rige war faren till Engelland, kom ther
wenighed imellom koning Oluff Harallson och the fire bødre,
som wore Torberg Arneson, Find Arneson, Kalf Arneson paa
Egge och Arne Arneson. De wore the ypperste medt Elling
Schialgson po Sole som wore ij Norrige then tiidt.

Thett begaff seg att koning Oluff Harallson haffde lyst Tor-
berg Arnesøn vdsleg och fredløs for han holt Stein Schaffteson
hos seg emod kongens wilge, som och war fredløs. Da forsam-
ledt the brødre seg och droge till Trondheim och lagde seg medt

SIDE: 43

theris folck wid Agdenes. Tha for Find och Arne først till kongen
och bød bod for Torberg Arneson och Stein Schoffteson, att the
motthe beholle liif och lemmer, men sielff raade huor stor boden
schulle were. Da suared koning Oluff wredelig och sagde: Meg
tyckis att ij komme saa stercke att ij wille sielffue raade hallfft
medt megh. Men ieg haffuer icke formaait saadant aff eder brø-
derne. Heller tror ieg att Elling paa Sole haffuer veritt aarsage her
till. Da suared Find Arneson: Ther som ij icke wille tage thennom
till fred som vij nu biude, tha wille vij alle fare till kong Knud
then riige mett alt thette folck wij haffue. Daa saagh kongen paa
hannom och sagde: J brødre schulle suerge meg ein eid att ij
schulle were meg huld och tro, følge meg inden landtz och wthen,
och icke schiliies ved meg wthen min villiie, och ij schulle icke
dølliie thett for meg om ij vithe att ther ær suig eller forrederij
paa min halls for rigitt. Da ginge fram Torberg, Find och Arne
Arnesønner och suore kongen then eid. Men Kalff Arneson och
Elling Skielgson willde icke suergiie, men huer drog heim till
sitt. Men Find Arneson bleff alltiid hos kongen som hans ypperste
raadgiffuere.

Naagen stund ther epther lodt konning Oluff Haraldson wd-
biude ledingen offuer allt Norrige, medt all macht hand kunde
afstedkomme. Torder hund ij Barkø hand giorde seg rede ep-
ther same bud med all machtt. Der floden wor rede, da tøffuede
Torder hund nogen stund, och seglede epther och lagde till søs
och seglede till Engeland till koning Knud, och sagde hannom
visse tidende fraa konning Oluff Haralldson. Men koning Oluff
Haraldson drog langs landene och samlede folch. Ther hand kom
synder for Jederen, da vor Elling Schiælgson dragen till koning
Knud med fem schib, och war alle landz høffdingene medt han-
nom, wden the som for haffde rømpt till koning Knud. Men
Einar tambescher bleff hiemme till sitt eigett, thi hand haffde
ingen leen aff kongen. Da drog konning Oluff Harallson till
Sieland, och koning Amund ij Suerrige drog ij Schone, røfuid

SIDE: 44

och brende allt thett the offuerkomme som icke vilde gaa then-
nom till hande. Knud then horde och Wlff jarll Torgylls spre-
geleg son haffde da rømpt till Jutland och samlede der folch att
weriie landitt for the norske, thi att Knud then horde haffde
ladit tagitt seg till konge saa gott som mod sin faders willie, ther
till hialp Wlf jarll och Emmunne drotning. Konning Knud den
rige haffde faat wisse tidende att koning Oluff Harallson haffde
samlett megitt folch och wor paa veyen till Danmarch. Da lodt
hand och berede ein stor skips hær och giorde Haakon jarll till ein
høffuismand for folchet nest seg, och seglede aff Engeland och
komme med beholden reyse till Danmarch ij Limfiord, ther som
Knud then horde och Wlff jarll laage faare medt stor forsambling
aff landsfolckit. Der bleffue the mistrøstige, och menthe att koning
Knud then rige vilde heffne thett som the haffde seg foretagitt.
Dog formedels drottningens bøn skyld da gaff han thennom
venschaff. Och saa giorde the rede medt all machtt, och følged
kong Knud then rige och lagde till Øresund.

Der konning Oluff Harallson oc koning Amund Oluffson
spurde att koning Knud then rige wor kommen aff Engeland
medt ein woffueruindelig heer, da seglede the østher medt Schone-
landt, och røffuid och brende huor the fore frem och komme
østher till aaen Hellge, och finge wisse tidende att koning Knud
then rige drog epther dennom. Der the laaghe wid aaen Hellge
nogle daghe, da tog koning Oluff Harallson ein stor hob folck
medt seg, och gick offuer schoffuen till vanditt som aaen løber
aff, och lodt hugge stoer wed wdi aaer munden, och fylthe op
osen medt stein, torff och grioth, saa att the stefnde wattnidt
saa høgtt att thett gich offuer all marcken, och lodt graffue mange
smaa aaer wdi thett store wand. Ther konning Knud then rige
fich spøriie till theris ferd, dha drog hand medt all sin herr till
thennom. Der kong Amund Oluffson saag att koning Knud then
rige kom medtt offliande herr, da lagde hand wdaff haffnen och
litt øssther medt landitt, och giorde seg rede medt alle sine schib
som han willde giffue och tage, och sende saa bud till koning Oluff

SIDE: 45

Harallson att koning Knud war kommen. Dha lodt han vpbryde
dammen. Men koning Knud then rige lagde ind ij haffnen medt
saa mange schib som rom fich, och laa dog største parten wden
fore. Thi hand willde icke slas modtt quellden. Om morgenen
ij lysingen da wor megitt folch gaaitt paa landitt att besee sig.
I thett same kom der saa suartt it wand mett fossefall och stor
wedtt, saa att ther bleff allt thett folch paa landitt war, thesligeste
mange schib bleffue medt folch och allt, wden saa mange som
kunde hugge theris ancker. Men thett store schib som konning
Knud then rige vor paa, dreff for strømen emodt the norsche och
suensche schib. Ther the kende schibett, da lagde de omkring
thett medt theris schib och bleff ther eitt hartt slag aff. I thett kom
Wllff jarll spregelegsøn medt sitt schib och lagde mandelig till-
hobe. Der de saage att theris macht icke kunde staa koning Knud
emodt, da lodt konning Oluff Harallsøn sende sine schib till Kal-
maren medt huis andit hand icke kunde faa med sig, och drog
siellf offuer land op igennom Smaalandene och saa til Wester-
gylland och therfra ind ij Wigen och saa nord till Sarpsborg, och
lodt ther rede till winthersede. Da gaff hand alle rigens høffdinger
heimloff wden Torberg, Find och Arne Arnesønner, thennom
hollt hand ij største ære hos sig. Der koning Knud then riige spurde
att kong Oluff Harallson wor dragen till Norrige landwegen
igennom Suerrige, da gaff handtt Elling Schælgson orloff att drage
till Norrige, och fich hannom megitt gull och sølff att beuilge
folchitt sig till tieniste. Der konning Oluff Harallson haffde werid
ij Sarpsborg till offuer jull, tha bleff hannom wnderuist att Torder
Olluisøn haffde tagitt penninge aff koning Knud. Da drog hand
till hannom och lodt hannom affliffue. For thenne gerning bleff
hand saa saare hatid aff all hans slecht. Torder Olluisøn wor Kallff
Arnesøns steffson, och Torder hund ij Biørckø wor hans moder-
broder. Epther thette blef folchitt saa gaat som oprørisch wthi
landett, saa att konning Oluff Harallson fornam att hand ingen
troschab haffde aff indbyggerne.

Konning Knud then rige drog till Norrige medt einn suar
schibs herr thett same aar, och tog all landett ind, och wende icke

SIDE: 46

før end ij Trondheim. Och der blef hand till konge tagen offuer
allt Norrige. Och gaff hand Håkon jarll sin søstersøn allt rege-
mentidtt ther offuer. Och Knud then horde sin søn gaff hand
Danmarchs rige. Och der Haakon jarll kom ij regementedt ij
Norrige, da giorde hand Einar tambescher till then ypperste
mand ij landett nest seg.

Ther epther att konning Knudt then rige wor seglet nord om-
kring till Trondheim, da komme the østen till som wore senth
epther schibene ij Kalmarenn, som ther wore opsette, och lagde
ind till Opslo. Och laage ther saa lenge att koning Knud then rige
war faren till Danmarch igen, och haffde hand dhaa faait allt Nor-
rige wnder sig forwthen suerdslagh.

Der konning Oluff Harallson fich spurt att kong Knud then
rige wor dragen nedt igen, da giorde hand seg rede medt thett
folch hand kunde faa och drog langs lande norder adt. Der hand
kom omkring Jederen, da kom hannom Elling Schiælgson emodt
medt mange schib. Der hand kende koning Oluff Harallsons schib,
da giorde hand segell och seglede ifraa floden medt ein snecke.
Der hand naadde hannom ij Bucknesund, dha lagde the sammen,
och bleff ther eitt stort mandfall paa baade siider. Eptherdi att
Elling Schælgson worr medt eitt schib och the andre mett mange
schib, tha bleff ther slagitt allesamen paa schibitt wthen Elling
Schælgson. Hand weriede seg saa mandelig att ingen wiste att
sige aff att ein mand haffde saa lenge staait, och wilde huercken
fly eller begere fredtt.

Da sagde koning Oluff Harallsøn: Willt thu haffue fred Ellinge?
Hand sagde: Ja, och lagde saa ned sitt suerd och schiolden. I thett
da støtte koning Oluff Harallsøn hannom ij kinnen medt øxe-
hørnid och sagde: Merche schall ieg din gudz forreder. I thett
samme da sprang Aslach fittieschall frem och høg ij Ellings hoffuid
mett ein øxe saa att han størtedt død ned. Da sagde kong Oluff
Harallson: Du høgst som ein arm mand, nu høgstu Norrige aff
mine hender. Da suared Aslach: Jeg menthe, herre, att ieg haffuer
huggitt rigit till deg och icke efraa. I thett kom schibsfloden all
epther och funne Elling liggendis død po marchen, och the som

SIDE: 47

epther komme, anammitt ligitt och førde thett till Sole och lodt
thett sømeligen begraffue.

Der epther drog kong Oluff Harallson langs landene norder om
Stad. Der fich hand tidende att Haakon jarll och Einar tambescher
komme norden till medt eitt stortt tall folch. Da rømde hand ind
ij Thodefiord po Sundmør, och haffde hand med seg Astrid sin
drottning och sin dotter Wlluille, thesligiste sin søn Magnus, som
siden bleff konge offuer Danmarch och Norrige, och reiste ther
fraa till fiels, och kom fram till Einebu po Lessiom, der fraa till
Gudbrandzdalen, och saa till Heidmarchen, och theden fraa till
Wermeland, och vdt till søes till Nercke. Der tøffuid hand till
foraarid, och drog saa der fraa wdi Rysland till Jarleff konning,
som otte Astrid drottnings systher som hed Ingeborg, och bleff
ther nogle aar, och haffde dog stor attraa till rigett igen. Kallff
Arneson och Biørn stallere finge forloff att drage till bage igen ij
landett. Men Torberg, Find och Arne Arnesønner the fullde koning
Oluff Haralsøn ij Rysland och bleffue ther alltiidt hoes kongen till
hand drog ij landett igen. Men Kalff Arnesøn gaff seg till Håkon
jarll och bleff ein regenther nest hannom wthi Norrige, men
Biørn stallere for heim till sitt eigett och sadt ther stille och
haffde ingen forlening wthi landett.

Den same sommer epther drog Haakon jarll till Engeland
att hente sin festemø, och bleff seint rede och løb aff om høsten
till Norrige. Ther bleff hand medt mand och all saa att ther spur-
dis alldrigh till thennom.

Den tiid att Biørn stallere fich spurtt the tidende att Haakon
jarll wor forgaaen, da redde hand segh till och drog hastelig aff
Norrige och till Rysland, och sagde konning Oluff Harallson att
Haakon jarll wor bleffuen och landett wor høffdinge løst, och
sagde att Norrige stod thaa lettelig till att tuinge wnder hannom.
Och da giorde koning Oluff Harallsøn sig rede och steg ij sine
schib, och kom frem ij Gylland, och koning Amund aff Suerrige,
hans suoger, kom hannom till hielp medt eitt stor tall folch. Thes-
ligiste kom hannom till hielp Harald Siurdsøn, konning Oluff
Harallsons halfbroder, mett all den hielp hand kunde affstedkom-

SIDE: 48

me, och da wor han XV aar gammell. Och ther kom hannom
och till hielp Dager Ringsøn, som och wor kommen aff konge
slechtt ij Norrige, medt XIIc mend well webned, och tillforne
haffde koning Oluff Harallson samlet XIIc mend vdj Suerige.
Der kom och till tho duelig kemper, then ene hed Thorer gau-
sche, then anden hedt Affuer fasthe, medt XXX andre kemper
som wore tidtt brugede ij kriig. Mett thette folch drog hand
igennom Jampteland och westher offuer Kølen, och theden wdtt
till Staff. Der fich hand spurtt sandelig huor handtt monne møde
fienderne. Der besaa hand sitt folch, da haffde hand tre tusinde
folch, wel webnidt, som tha wor sedt wdi landett. Daa schi-
ckitt konning Oluff Harallsøn sitt folch wdi ordning, saa att
kongens baner schulle fare mitt wdi hoben medt hans eigitt
krigsfolch, men Dager Ringsøns baner paa then høgre siide
medt sitt folch. Men paa then wenstre side schulle were thett
trediie merche medt thett folch aff Suerrige, paa thett att huer
landz folch kunde kende best huer andre, och thett war theris
løsen: Fram Christi mend, korsmend och kongens mend. Da droge
dhe hasteligen till dhe komme wdt till Stickelstad, och ther møtte
thennem then forsambling aff bønderne. Da sagde koning Oluff
Harallson: Endog att bønderne ere fast flere end wij, da lader os
staa mandelig, thi gud hielper den som rett haffuer. Torder Fole-
søn førde kongens mercke. Konning Oluff Harallson haffde ein
forgylt hielm paa hoffuedit, ein huid schiold medt eitt forgylt
kors, wdi sin hond haffde hand ein kesiæ och eitt bittert suerd
wid siiden som hedt Neitther, handfangen wor røed medt gulld,
och ein ringe bryniæ.

Nu wille wij see paa then anden siide. Ther Haakon jarll war
bleffuen till søes och Norrige wor wthen regenther, som for ær
rørt, da haffde dhe høffdinger ij Norrige alle stedz sine bespeiiere
wde och willde wide om konning Oluff Harallson war till sindz
att wille drage ij Norrige igen. Och ther the finge spurtt att
kong Oluff Harallson war kommen till Suerrige, da lode the

SIDE: 49

schere op tingbudt offuer altt landett, saa att ther samledis ein
suar hob folch till sammen offuer allt landett. Elling Schiælgsons
sønner paa Sole droge synder medt landitt, medt all then macht
der war for thennom, och wentid att koning Oluff willde paa
then siide drage ind ij landett.

Aslach ij Findøy och Elling paa Gerde droge nord paa medt
all then machtt som the finge nord ij fraa sig, thi thesse haffde
loffuid konning Knud then rige att the skulle komme koning
Oluff Harallson aff dage, om thett ellers war mueligtt. Och ther
the herrer ij Norrige spurde for sanning att koning Oluff Harald-
son wilde drage igennom Jampteland offuer Køllen, dha steffnde
the till hobe ij Trondhiem ein stor hob folch aff adelen och bøn-
derne, saa att ther war mere end X tusinde mand norden och
synden aff landett. Da bleff samtychtt att Kallff Arneson paa Egge,
Thorer hund paa Bierchø och Harech paa Tiøtthen schulle
raade och were høfuidtzmend offuer folchidt. Och huer aff then-
nom retthed ett baner op medt all then machtt som war nord ij
landett. Ryefyllche, Hordeland, Sogn fylche och Fiorde fylche ret-
tidt thett fierde banner op, och droge saa emodt huer andre widt
Stickelstad. Och ther koning Oluff Harallson och Kallff Arneson
komme saa ner atthe kende huer andre, da sagde kongen till Kallf:
Jeg hafde icke trodt deg der till Kallf, att thu skullde saa møde meg,
wij wore io wenner then siiste gangh wij schilldis att paa Sundmør,
och ære her tre dine brødre hos mig. Och therfore staar thett
theg ille atthu fører affuends schiold imod meg. Kallf suared:
Herre, ieg wor nød till att giøre fred medt thennom som iegh
schulle bo ij landett medt, therfore maa nu huer staa sin lycke,
ther som huer ær kommen. Dogh haffde ieg gerne seeth 
[h]
eller
att fred haffde werid giord imellom os. Da suaridt Find Arneson:
Naar som helst att Kalf min broder suarer allsom best, da tencher
hand som verst. I thett same roffthe the paa baade siider. Kongens
folch roffthe: Frem frem, christmen, korsmen och kongens mend,
paa then anden siide: Frem frem, bonde mend och bumen, och
eggede huer andre frem saa fast att ther fell ein stor hob folch

SIDE: 50

paa baade siider. I thette første tillob blefue slagne aff kongens
folch Arnliot gellinn, Thorer gausche och Affuer faste medt
theris selschab. Dog haffde huer aff them for seg nedlagtt tho,
thre eller flere. Der kongen saa folch falle saa fast, da bad hand
Torder Foleson trede flux frem medt banneridt, och fullde siellf
epther saa mandelig att bønderne reddis och wigede vnden, och
hug till Torger paa Quistad tuert paa ansichtidt, att sønder gich
hielmen tuertt igenom hoffuedit wid øgnene, och størtidt dødt
ned. Da sagde kongen: Jeg wiste thett schulle saa lychtis medt
thin wtrohedt. Ij thett same fich Torder Foleson sit banesaar, och
sette merchestangen ij jorden och fall ther wnder. Da feell och
flere aff kongens gode mend, Torfind och Gittsur gullbraa, och
haffde the saa mandelig staaet, att huer aff thennom haffde for
sig 3 eller 4 nedlagt. I then wending kom Dagh Ringson medt
sin banner och tredde saa mandelig fram att bønderne motte
wige. Kallf Arnesøn och Thorer hund ginge och mandelig fram,
och koning Oluff møtthe thennom, och hug kongen till Thorer,
och suerdett willde icke bide. Thesligist hug Thorer till kongen
igen, och saa schiffthett the nogre hug tillhobe, och bleff Thorer
hund saar ij handen. Da sagde kongen till Biørn stallere: Slaa
thu then hund, ther bider inthett suerd paa hannom. Da slo Biørn
stallere till Thorer hund saa hartt medt ein øxe hammer att hand
ragede seg till falls. I thett stach Kallf Arneson till Biørn stallere,
och tuertt igenom, saa att hand feell død ned till jorden, och sagde:
Saa pleiie wij att veide biørner. Tosten knarresmedt hug till
kongen och rampte hannom paa wenstre benett offuen for kneet
eitt stort saar. Strax slo Find Arneson Tosten knarresmed ihiell.
Wid thett hug studde kongen seg op till ein sten och kastitt
suerditt, och holltt sine hender op och bad till gud. I thett same
stach Thorer hund till kongen medt eitt spiud, och tog wnder
brynien op ij liffuidtt, och i thett same hug och Kallff Arneson
till kongen paa wenstre siiden adt hallsen. Thisse trij saar haffde
konning Oluff Haralldson digre som hannom dreff till døde. Da
kongen wor fallen, tha fæll och mæste parten aff hans folch, for-

SIDE: 51

wden Dagh Ringson, hand hollt end da slagitt saa mandelig, och
søchte saa hart fram att bønderne rømde for hannom huor hand
frem kom. Da kom Kallff Arneson, Thorer hund och Harrech
paa Kiøtten medt theris hob bønderne till wndsettning, och
bleffue dhe hannem for stercke och finge de offuerhanden, och
Dag Ringson motthe rymme marchen. Da rymde och alle huer
som kunde, och war then største partt saar giortt, och somme
wore saa mødde och trette atthe icke kunde 
[rymme]
, icke 
[h]
eller
dhe som marchen behollt, kunde nogitt forføllie fienderne for
machtløse.

Konning Oluff Harallson fell paa Stickelstad om onsdagen
4. Calendas Augusti, ther klocken war mellom eitt och tollff, der
hand haffde regeridtt Norrige wdi XV aar. 
[Obiit: 4 Kalendas
Augusti feria 4: millesimo: 28: anno a[b] incarnatione]

.

Konning Oluff Haralldson, som kalledis then digre, hafde mest
sin werellse wdi Trondheim then tiid hand sadt fredelig ij landett,
och lodt hand opbygge konningsgaarden och lodt giøre ein stor
sall medt dørrer paa baade ender. Kongens sede lodt hand rede
mitt paa gullffuidt. Paa then ene siide satth byscop Grimkell, och
ther ifraa hans lerde mend. Paa den andre side satth kongens raad.
Reth tuert offuer fraa kongen sath hans marshch Biørn stallere,
och ther nest fremmede ypperlige mend som komme till hannom,
huilche hand alltid lodt well trachtere. Naar hand wilde giøre
seg glad, tha sadt hand gerne widt schorstensilld. Hand haffde
alltid medt seg ij daglige tieniste LX hoffsinder och XXX andre
suorne tienere, och haffde forsett thennom huor wid the
schulle giøre theris tieniste, ther till XXX andre mend som
schulle bestyre allting till kongens hoff huad behoff giordis, ther
till saa mange arbeidz folch som behoff giordis, wndertiden flere
eller ferre.

Thett war kongens daglige øffuellse att hand stod betiden dags
op, och strax hand haffde toeth sig, gich hand ij kircke till otte-
sang. Siden satth hand rettherting medt sine gode mend, offuer-

SIDE: 52

vegede rigens gaffn och beste, och lodtt oplese then lagh som
koning Haakon Adelstein haffde før satt wdj Trondheim, och medt
the wiseste mends raad wdi landitt fraa toch och till sette thett som
hannom synthes landett att were nytteligste. Desligeste setthe hand
christen retthen medt biscops Grimkells och andre lerde mends
raad, och wende sin største fliid till att indføre then rette tro ij
landitt och wende folchid fraa heidendommitt.

Konning Oluff Haralldson wor ein sedelig, tuchtig mand,
wiste well att regere sitt sind, talede sachtelig, milld, dog war hand
ein saare hard mand till att straffe huem ther icke holt huad hand
paa bød. Handtt lodt och schicke lerde mend till Island, Orchnø,
Pherø och Hiettland att predige then rette tro for thennom,
och war thett hans største wiliie och forsett att hand willde
slett ødelegge all willfarellse som war ij land och riger. Och will
ieg her medt lade were, och icke mere sige om hans jordeferd
eller jertegne som siiden ær schreffuitt om hannom.

Ther konning Knud then rige fich spurtt att Haaken jarll war
bleffuen till søes och kom icke till Norrige igen, och landett
war høffdinge løst, som før er rørtt, da schickidt hand sine sendis-
bud till sin søn hed Suen, huilken hand haffde affledt medt Allwiuo
Allfring jarlls dotter, som dha war paa Juliin wdi Lanthewenden,
att hand schulle drage till Norrige och anamme rigitt och ther
med konnings naffn. Ther epther drog Suen till Norrige och hans
moder Allwiuo fullde hannom, och kom ij Wigen och bleff tagen
till konning paa huertt lagting, och wende icke før end hand kom till
Trondheim, och bleff ther ochsaa tagen till konning epther land-
zens schick, och begynthe strax att sette ny logh wdi landett ep-
ther dansch laugh och regementhe, och wdi mange artickler fast
strengere. Och der aff blef stor tuedracht ij landett imellom ind-
byggerne som øffuerste wore ij raad emod konning Oluff Haral-
son, och the andre wthi landett, som straffidt thennom och sagde:
Nu haffue ij fangett then store wenschaff, gunst och gaffuer som
konning Knud loffuid eder for thett ij haffde affslagitt koning

SIDE: 53

Oluff Harallson ij fraa rigitt. Och ther medt begynthe allt folchitt
ij landett att tillegge konning Suen eitt hartt rychte, och men-
the the att hans moder Allwiuo wor ther mest schyldug wdi.

Konning Suen Knudson haffde raadt for Norrige ij nogle aar,
och war wng baade till alders och raad, therfore wor hans moder
høgst ij raadett medt hannom. Thett fortrøde rigens indfødde
edlinger storligen, och forschreffue therfore ett mode thennom
siellfue emellom. Och war ther wthi the ypperste Einar tambe-
scher och Kalf Arneson paa Egge, huilche och bekende seg att the
haffde forseeth seg ther wthi, thesligist att koning Knud icke 
[h]
eller
haffde hollditt the ord som handtt thennom haffde loffuid, thi de
finge icke større welde ij landett end the før haffde, och the ther-
fore ingen hielp willde giøre konning Suen huercken till land
eller wand, wden huer drog heim till deris egit hus.

Der konning Suen Knudson haffde werid konning offuer Nor-
rige ij trij aar, dha kom dett rychte att konning Trygge, som
sagde sig att were koning Oluff Tryggesøns echtesøn, kom
westen offuer haffuid mett eitt stortt tall folch. Da forsamblede
koning Suen all then macht som hand fich ij landett och drog imodt
konning Trygge Oluffsøn. Och fundis the paa baade siider wdi
Bucknesund och droge till hobe, och bleff ther eitt stortt mand-
fall. Dog paa thett siiste fallt koning Trygge Oluffson ther ij
sundett, hartt hos som Elling Schiælgson tillforn haffde fallidt.
Och epther thette slag bleff god fred ij landett, och sadtt koning
Suen then winther offuer synden for Lindesnes wdi Norrige.

Einar tambescher och Kallf Arneson wore alltiid vdi raadslaa
tillhobe om wintheren och fundis wdi Tronheim. Da kom till
them eitt sendisbud fra konning Knud, och war begerendis atthe
schulle sende hannom III tylter medt stercke bredøxer well giorde.
Kallf Arneson suarid: Ingen øxer sender wij till konning Knud.
Men seg hannom thett att wij schulle faa konning Suen hans
søn saa mange øxer, saa hannom skall icke tyckes att fattis.

Epther thenne handling och raadslag begynner Einar tambe-
scher och Kallf Arneson om waaren att giøre seg rede medt the

SIDE: 54

beste mend aff Trondelagen och droge offuer Kølen till Jampte-
land och saa till Helsingeland, therfraa till Suerrige, och drog om
sommeren till Rysland och sende bud till konning Jarleff, och
lode tilbiude Magnus Oluffson att the willde tage hannom med
seg till Norrige och giøre hannom all then bistand wdi landett
till att faa sitt federne rige igen och bliffue theris konningh.

Der koning Jarleff och Magnus Oluffsøn hørde tisse tidende,
da gaffue the thennom leyde at the komme till ordz medt then-
nom. Och der dhe komme, rachte the Magnus Oluffson deris
hand och bleffue hans suorne mendt. Och Magnus Oluffson lof-
fuidt thennom tryghedt medt breff och segell, att Kallf Arneson och
andre som haffde weridt emodt hans fader konning Oluff Harall-
son paa Sticklestad, skulle thett aldrig wngellde. Och Kallf Arneson
skulle were Magnus Oluffson ij fader stæd igen till att raade thett
beste wdi landitt som kongen och rigitt kunde were gaffneligt.

Magnus konning then gode, Sancti Oluffsøn, begynthe sin
ferd aff Rysland och kom till Suerrige om waaren och hafde
medt seg megitt folch som hand haffde samblitt wdi Suerrige, och
drog igenom Helsingeland till Jampteland och saa therfraa offuer
Kølen ned ij Trondelagen, och gich allt landett hannom till hande
huor hand drog frem, och alle the befallings mend som konning
Suen haffde wdi landitt, the rømde, och ther war ingen som stod
hannom emodt. Och 
[hand]
 drog strax till Trondheim och lodt
opschere Øyreting, och bleff Magnus Oluffson der tagen till kon-
ning offuer alt landett som hans fader tillforne haffde, och lodt
wdtbiude ledingen offuer all Trondelagen och forsamlitt ein
stor hob folch. Da war koning Suen paa Sundhordeland, och der
hand fich tisse tidende, lodt hand strax wdbiude allmenningen
medt schib och folch, och gaff fore att hand willde weriie landett
for Magnus Oluffson. Ther almugen hørde att Magnus Oluffson
war kommen ij landett, suared de føgidtt der till. Men somme
sagde sig att wille føllge koning Suen. Men somme sagde ney,
then største part tagde quer och suarid inthedt. Da sagde koning

SIDE: 55

Suen till sine gode mend: Meg synis som her schall føien tro-
schaf were hos thette folch, thi dhe ere faa som wille føllge. The
andre sige ney eller och tie stille. Therfore ær thett mitt raad att
wij sette ingen tryghedt till thennom, wij wille heller drage didt
som wij wedt os trygh hielp. Thette samtychte alle hans mend,
och saa drog koning Suen synder medt landett och nedtt till Dan-
marck till sin broder konning Knud then horde, och bleff ther
well wndfangen.

Konning Magnus Oluffsøn for then høst allt østher till land-
enden och bleff tagen der till konningh offuer allt landitt. Thenne
same høst bleff koning Knud then rige dødt ij Engeland, ther hand
hafde werid konge offuer Danmarch XXVII aar, offuer Engeland
XXIIII aar, offuer Norrige VII aar. Och bleff Harald Knudtz
broder tagen till koning igen offuer Engeland. Then same winther
epther adt døde kong Suen Alwiueson ij Danmarch. Da regered
konningh Magnus offuer Norrige och HordeKnud offuer Dan-
march. Epther om waaren tha wdtbødt the paa baade siider ledin-
gen, och lode seg høre at the willde mødis wid Baahus elff, och
huer drog paa wegen imod huer andre. Tha eptherdi att kongerne
wore baade wnge ij theris barndom, tha lodt huer theris raad
beschicke huer andre och wilde gerne handle till fredz rigerne
emellom, och bleff daa giort saadan fredz willchor att kongerne
suore seg i brødreschab, och giorde fred imellom rigerne saa lenge
som the leffde. Och ther som ein aff thennom døde for wden søn
epther seg, da schulle then som lenger leffde, tage baade land och
riger epther hannom. Thenne forbindelse och willkor suore XII
the fornemste och ypperste af huert rige att saa wbrødeligen holldis
schulle. Ther medt schildis kongerne gode wenner adt, och huer
drog heim till sitt rige.

Kallf Arneson paa Egge war then ypperste ij landett och raadde
mest medt konning Magnus. Da vor ther nogre som fortrødt
thett, och gaff kongen for att Kalf haffde werid then største fiend
emodt hans fader paa Stickelstad. Nogen stund ther epther war
konning Magnus till gest ij Werdall paa Haug, och sadt Kalf Arne-
son wed then høgre hand och Einar tambescher wedt then andre

SIDE: 56

hand. Dog holt kongen mer aff Einar tambescher och taledt till
hannom: Wij ville fare till Stickellstad ij dag och see huor ther
ær wurditt. Einar suared: Jeg wed føyett ther aff, men ladt Kallf
Arneson fare medt, hand wedt best huorledis dett gich till. Daa
stod konning Magnus op fraa borditt och sagde till Kallf: Thu
schalltt følliie meg till Sticklestad. Kallf suarid: Jeg haffuer ther
inthett att giøre eller bestille. Da bleff kongen wred och sagde:
Du schallt fare. Och da opstodt Kallf Arneson och talede heme-
ligen till en sin tienere: Du skall hasteligen fare heim till Egge
och sige alle mine suenne till att the indschiber allt thett ieg
haffuer for solen gaar wnder, vdi mine schib, saa att the ligge rede.

Kongen red ned till Sticklestad, och Kalf fullde hannom. Da
stege the aff theris heste och ginge thitt som slagitt haffde staait.
Tha sagde kongen till Kallf: Huor ær steden som kongen laa
fallen? Kallf rachte spyditt fraa seg och sagde: Her laa hand fallen.
Konning Magnus sagde: Huor wast thu da? Kallf suarede: Ieg
war her som ieg nu staar. Kongen suaride wredelige: Da naadde
du vel till hannom medt øxen. Kallf suarid: Naadde ieg hannom
med øxen, och wende seg fraa kongen och steg paa sin hest och
red till Egge. Da wore skibene alle rede. Hand lagde wdt till søes
same natt och segledt wester offuer haffuidt och hollt seg som en
sørøffuer, toch paa Schotland, Irrland och Søderøer. Men kongen
red till bage til Houg igen. Magnus konning lodt legge vnder
kronen allt thett som Kalf aatthe baade løst och fast, medt flere
theris odell som haffde werid ij slaget modt hans fader konning
Oluff.

Da Magnus koning haffde regerid Norrige wdi fem aar, da
døde koning Harall ij Engeland, och Knud then horde bleff
konning offuer Engeland epther sin broder, och regerid hand
Engeland medt Danmarch ij thu aar siiden, och saa døde hand
och bleff begraffuen hos sin fader wdi Wincesther, ieg mener
thett ær vthi Rothomago. Magnus koning Oluffson fich spurt the
tidende aff Engeland att koning Knud then horde war død. Dha
sende hand bud och breff till herrerne vdi Danmarch att hand wilde

SIDE: 57

medt thett allerførste komme till Danmarch epther som tillforn war
forligt kongerne imellom, att huilckin som lengst leffuide, then
skulle anamme rigit epther then anden.

Magnus koning giorde seg rede medt eitt stort tall folch och
drog strax till Judtland, och lodt sig tage till konning paa Wi-
burg landsting offuer all Danmarchs rige, och bleff ther lenge
paa sommeren medt stor glede.

Suen Wllfson (hans fader hed Wllf Torgylls spragelegson, och
hans moder hed Astrid, Suen tiufueschegs dotter) kom till Mag-
nus konning ther hand laa ij Elfuen, och forhandlede the da sig
imellom att Suen suor konning Magnus att were hans mand, och
ther medt giorde konning Magnus Suen till ein jarll och drosseste
offuer Danmarch att regere landett ij hans frauerelse. Och drog
saa koning Magnus till Norrige och Suen jarll till Danmarch,
och hyllid Suen sig well medt indbyggerne saa hand fich ther
eit stort anhang ij landett. Och ther Suen haffde kommidt seg ij
wenschaff medt the ypperste, lodt hand giffue seg konge naffn
och blef thett samtychtt aff mange, dogh icke aff alle.

Konning Magnus spurde att the wendische aff Julin haffde
fallidt fraa Danmarch, och haffde Danmarch lenge regerid ther
offuer, thi Julin bleff bygdtt aff dansche folch. Da drog hand aff
Norrige medt stor machtt, och samlede mer till ij Danmarch, och
drog saa till Wentland, och belagde Julin, stormede och want
staden, brende och ihielslo allt hand ofuerkom ther omkring ij
Wenden. Der Suen Wllfsøn, som her epther kallis Suen Estrid-
søn, fich spurtt att konning Magnus wor kommen ned aff Norrige
medt megitt folch, tha rømde hand op ij Suerrige och bleff ther
saa lenge ind till konningh Magnus haffde giffuit sitt folch for-
loff och war siellf ij Judttland.

Nogen stund ther epther fich koning Magnus tidende att the
wendische haffde atther igen forsamlidtt ein suar hob folch och
willde drage ind ij Danmarch och heffne sin schade. Da samlede
hand och all then macht aff Juttland och drog imodt thennom.
Ther kom hannom till hielp hertug Otte aff Brunsuig (hans først-
inne wor Sancte Oluffs dotter och hedtt Wlluild, koning Mag-

SIDE: 58

nusis systher) och haffde medt seg ein stor hob folch. Der droge
the imodt fienderne och møtthe huer andre wedt Schotborg aa
paa Lyschougs heide. Dher fall the huer andre saa hordeligen an
att the wendische fulle saa tychtt som mand pleier att slachte faar,
och kunde the inthet blotthe seg, och bleffue the der meste parten
nedlagde paa heden.

Der Suen Estridzøn wor kommen aff Suerrige medt eitt tall
folch och konning Magnus laa ij sin rystning, da droge the tre
gange till hobe, och alltidt slog konning Magnus hannom aff,
och motthe Suen dog paa dett siste rømme marchen till Suerrige
igen. Første slag stod hos Ree, andett wden for Aars, tredie wid
Helgenes. Aff thesse seiervindinge bleff konning Magnus wide
berømpt, och bleff siiden god fred ij Danmarch meden hand
leffde och regeridt Danmarch och Norrige.

Nu will ieg her medt lade betemme om Magnus konning och
tale om Haralld haardraade.

Harald som kallis then haardraade, Sancte Olufs hallfbroder
till moderen, hand war paa Sticklestad ij thett slag som Sancte
Oluff fell wdi, och blef ther ille saar. Hand kom medt the andre
aff slagitt och drog strax till Rysland till koning Jarleff, och hand
toch well emodt hannom, och giorde hannom till sin øffuerste
offuer alt sitt folch, och fich stor pris huor hand kom ij nogen
krii, och bleff hand ther nogle aar. Der epther drog hand ind ij
Grechen till Constantinobell. Da rodde ther fore Zöe drotning
then rige medt hendis søn Michäel Calaphates eller Catalactus.
Der kom hand ij hulldschaff, saa att hand fich befalling att drage
ij krigen medt then krigsførste som drotningen brugede till søes,
som hedt Georgius, och hørde drotningen ner till, dog saa att
huer raadde for sine schib. Och der dhe haffde nogen stund fullds
tillhobe, da fich krigsfolchitt stor williie till Harald, och wilde
alle gerne følge Harald och ingen then anden, och bleffue the
saa attschillde att huer for for seg sielff. Och drog Haralld haard-
raade wester wdi Africam och want ther well LXXX byer och
slott och slog der tillhobe ein suar hob medt gull och penninge,

SIDE: 59

och lodt forschicke till sine wenner ij foruaring wdi Rysland. Ha-
rald haardraade war lenge wdi Greken, ij Sisilien, ij Africa, och
fich ein suar hob penning, eptherdi hand røffuid ij the lande som
mest war att faa dyrebare ware wdj. Dernest togh hand ein suar
hob guld och penninge medt segh och drog till Jerusalem och
till Jordan, och lagde sig ij Jordan som ein anden pelegrim, och
gaff mange penninge till den hellige graff, och for saa atther till
bage igen till Constantinobell. Och der Harald haardraade wor
kommen till Constantinobell igen, da fich hand tidende att ko-
ning Magnus Olaffson raadde baade for Norrige och Danmarch.
Da lystid hannom att drage heim till Norrige igen till sine slecht-
inger, och opsagde fordi den hulldschaff och tieniste som hand
haffde loffuid Zöe drotning. Der Zöe drottning dett forstod, da
bleff hun fortørnid och wred paa Harald, och wende then sag
paa hannom att hand haffde wnderslagitt seg gulld, penninge och
clenodie, som kongen burde att haffue, huilke hand haffde fan-
gitt ij kriien den stund hand wor øffuerste, och klagede hannom
for kongen, som hedtt Constantinus Monomachus. Hand lod
fange Harald och satthe hannom ij fengsell. Om thenne feng-
sells orsage sigis attschillig. Drottning Zöe haffde ein broder
dotter hedt Maria, then willde Harald hafue till echte, thett willde
Zöe drotning icke. Men the fleste sige att hun wilde sielff hafft
hannom, men Harald willde icke, och thett wor then rette orsage,
endog hun wende anditt fore.

Ther Harald hordraade var kommen ij tornidt och tuenne
hans tienere medt hannom, Halldor och Wlff, da kom en rig
quinde till tornid om natten som war Harald haardraadis gode
wen, och hun fich raad till medt stiger att hun lodt eit stercht
tugh nedt ij tornid, och der med kom Harald aff tornid och kom
till sitt folch igen, och webnede sig alle och opbrødt husitt som
kongen laag wdi, och Harald fangit kongen och lodt stinge baade
hans øgne vdt.

Thette haffue alle sagt som med Harald hordraadtt wore ij
Constantinopell, endog Saxo schriffuer anderledis ther om, att

SIDE: 60

hand slog ein drage ihell ij tornid och ther medt schulle wnd-
komme.

Ther Harald haardraade war kommen aff fengsell, da drog
hand offuer igen till Rysland till konning Jarleff, och ther fra till
Suerrige. Ther fant handt Suend Estridson som haffde rympt for
konning Magnus wid Hellgenes. Och samme høst drog koning
Magnus till Norrige, och ther fich hand tidende att Harald haar-
raade war kommen till Suerrig, och haffde lagt samlag medt Suen
Estridson emod hannom. Daa samblede koning Magnus folch till
hobe och willde werghe landett for thennom. Da begynthe begge
rigens raad att handle thennom imellom, thi thett vor haart paa
baade siider, och bleff ther medt fred giordt och forligt saa att
Haralld haardraade schulle haffue hallft Norrige mett konning
Magnus, och schiffted Haralld ther emodt hellten aff the løse gull
och penninge med konning Magnus som handtt haffde wundit ij
krij wden landz, och thett bleff kundgiort offuer baade rigerne
och samtycht aff wndersaatherne paa baade siider. Regerede the
baade Norrige thett aar ther epther, och haffde huer sitt hoff.

Der koning Magnus och Haralld wore ij Norrige, foer Suend
Estridson ind ij Danmarch och optoch all then renthe som kronen
tillkom ij thett same aar. Ther koning Magnus thett spurde, drog
hand ned till Danmarch, och Harald haardraad fulde hannom,
och toge alt landit vnder konning Magnus och tøffuede de lenge
wdi Judland om høsten, och bleff konning Magnus der siug. Ther
hand kende att hans liiff wilde icke lenger ware, da sende hand
bud till Suend Estridzon, och lodt hannom Danmarchis rige op
epther seg, och sagde att Haralld hardraade skulde lade seg nøye
medt Norrighe, da lefuede de paa baade siider best fredelig. Der
epther drog Haralld hardrade op igen till Norrige och bleff
tagen till konning offuer allt landitt. Men Einar tambescher fullde
koning Magnus liick op till Trondheim och lodt thett hederlig
begraffuis ij Sancti Clemetz kircke. Ther stod da Sancti Oluffs
schrin som først bleff giortt.

Konning Magnus, Sancti Olafs søn, wor ein medelmaade mand
po voxt, dog ragvoxen, rødachtig ij synen och rødachtig haar,

SIDE: 61

talidt sniellt, snarraadig, schemptidtt gerne och gaff gerne, ein
duelig krigsmand och saare vabendierff, haffde stor yndest aff
alle, saa att baade venner och vuenner loffuid hannom.

Der epther kom bud till Suend Estridson att koning Magnus
war dødt, och hand haffde schickitt hannom rigit till hande.
Da toch hand all Danmarch wnder sig, och suor att hand schullde
alldrig lade sig trenge ther fra then stund hans liif waridt.

Der koning Harald haardraade haffde ene regeridtt Norrige
eit aar, tha lodt hand wdtinge en stor hob folch aff Norrige och
drog ned till Juttland, brende och røffuid huor hand kom offuer,
och drog till Slesuig och brende staden aff. Ther hand haffde røf-
fuidt alltt thett ther wor, och førde till schibs, och tilladde LX
store schib, da kom koning Suend Estridson medt ein stor hob
schib epther hannom. Koning Haralld haffde store schib och megitt
ladde. Men koning Suen haffde flere schib och mere folch och drogh
flux epther fienderne. Da konning Harald saa att koning Suend
drog flux paa hannom, lodt hand kaste for bord huadt ther løst
wor aff thett hand haffde røfuid. Der dhe andre komme epther,
da willde huerr berge thett som flødt paa søen. Men ther koning
Suend saa thett, bødt hand them att the schulle lade dett flyde
och søge flux epther fienderne, huilckidt the ochsaa giorde.

Der konning Haralld saa att schibene droge end da flux ep-
ther hannom, da kastett hand end wdt huad ther løst wor wthi
schibitt, tynner, bræder och tomme kister, thesligist thett folch
som the haffde fongitt. Ther koning Suend saag att folchitt flødt
blandt anditt wragh, tha bød hand att folchitt schulle reddis,
och medt then liist wndkom koning Haralld och drog till Nor-
rige, men koning Suen tillbage igen till Danmarch.

Der konning Haralld wor kommen op igen till Norrige, tha
kom ther ein stor trette emellom hannom och Einer tambescher,
saa att kongen bød Einar tambescher till tinge medt seg. Der
lodt hand sla Einar tambescher och hans søn Endrid ihiell. Der
aff bleff saa stor tuedrachtt ij landitt att koning Harald motte
rømme aff Trondhiem. Der epther kom Find Arnesøn till Trond-

SIDE: 62

hiem, och raadde thennom att the icke schulle giøre nogen op-
reisning emodt theris herre och koning, och bleffue the saa for-
ligte. Men Haakon jarll for aff landitt till koning Suend ij Dan-
march, och kom seg ther ij tieniste (epther att koning Haralld
willde icke giffue hannom Ragnillde koning Magnus dotter), och
wor ther nogen stund indtill Orm jarll hand døde. Saa drog hand
op igen till Norrige, och koning Harald gaff hannom dha Rag-
nillde koning Magnus dotter, och ther till jarlls nafn, medt slich
leen som jarlene plege att haffue ij Norrige, och bleff siiden
hans tro suoren mandt.

Then same sommer ther epther bleff Find Arneson w-ens
medt koningen, och gaff koning Harald schyld att hand wulthe
thett hans broder Kallf Arneson bleff slagen. Och rymde tha
Find Arneson fraa hannom ned till Danmarch, till koning Suend
Estridzon. Hand togh well imodt hannom och gaff hannom jarll-
dom och Halland att raade offuer, och wor ther seett till att be-
scherme landitt for the norsche.

Konning Haralld hardraade lodt fyrst fundere och bygge
Opslog by, och satt ther offteste naar han icke war ij krii. Ther
wor megitt landitt omkring, och god tillføring. Thesligeste sadt
hand ther nær till att werie emodt kong Suend Estridzon. Kon-
ning Harald sende bud till konning Suend och lodt hannom sige
att hand willde møde hannom wed Elffuen om waaren, och
ther schulle the sloes om huilchen aff them schulle beholle baade
rigerne. Der epther giorde koning Harald sig rede och drog sud-
her medt landitt ind till Ellfuen, och siden suder medt Hallandz
siide till Lofsfiord med ijc schib, alle store och well wdrustidt.
Der kom koning Suend hannom imod medt iijC schib. Der dhe nor-
sche saage de mange schib, da raadde mange till att the skulle
wige tillbage igen, och sagde att thett wore icke mogeligt att
bestaa thennom. Da suaridt konning Harald: Før schall her falle
then ene ofuer then anden før end ieg flyer. Och der medt lodt
hand legge sine schib till slags, hans eigit schib thett største frem-
mest ij hoben. Wllf stallere lagde ther nest, Haakon jarll Jffuerson

SIDE: 63

laag paa then anden siide medt ein stor hob schib well wdrustidtt,
yderste po then anden siide framlagde the aff Trondelagen medt
sine schib, och saare well wdrustidtt. Konning Suend Estridzon
skichidt sit schib emodt koning Haralldz skip. Men nest hannom
framlagde Find Arneson jarll sitt schib imod Wlff stallere, ther
nest the andre schib huer epther som huer kunde frem komme och
trengde sig hartt till huer andre. Dog fore mange skib løse wden
om kring, som icke hollt sig blant then store hob. Der epther
lode the blese ij trometherne paa baade siider, och bleff strax itt
stort mandfall paa begge parter, och begynthis slagitt nogitt wdt paa
daghen och stodt all then gansche natt igenom. Koning Haralld
schød saa mandelig all natten saa att ther bestod inthett for han-
nom, saa att koning Suens schib wor slett affslagitt, wden de som
komme for bord och kunde sømme. Haakon jarll Jffuersøn bru-
gede sig saa mandelig, och hand for vden omkring the andre
schib och rudde huert thett schib som kom for hannom, och
huor hand kom frem, da rymde the alle for hannom huem ther
best kunde, och saa lod hand then gansche nat.

Der den store hob saag att koning Suens merche wor fallit och
schibit war øydt, da rymde all herren, och laage ther LXX schib
nest omkring koning Haralz schib och wore the alle øde och rudde.
Find Arneson jarll willde icke fly och bleff fangen paa sunditt.
Koning Harald jagede epther thennom som flydde, men Haakon
jarll Jffuerson laag still med sitt schib, thi hand kunde icke jage
epther thennom for the schib som laage omkring hannom. Der
hand saa laag still met skibett, da kom ther ein stoer mand paa
ein bodt och haffde ein siid hatt oppaa, och rodde till Haakon
jarlls schib, och talede till jarlen: Jeg will gerne haffue liiffs frist
aff theg vm thu willt vnde meg thett. Haakon jarll saag offuer
borde till mannen, och kallede tho sine tienere och sagde till then-
nom: Stiger ij boden medt thenne fredløse mand och følger han-
nom till Karll bonde, och bed hannom faa hannem then hest och sa-
dell ieg gaff hannom ij førre dag. Der dhe komme frem, sagde Karll
bonde att hand skulle faa huad hand begerede. Ij thett kom hus-

SIDE: 64

truen ind och spurde: Huad haffuer her weridt tidz ij natt, att
saadan rob och skriig haffuer weridt, iegh hørde alldrig saadant
før. Karll bonde suared: Wedst thu icke att kongerne haffue striidt
ij natt? Hun spurde: Huem haffuer seiger? Karll suarid: The
norsche haffuer seiger behollditt. Hun suarid: Tha haffuer hand
endnu flydtt igen. Karll sagde: Icke wedt ieg huad heller hand
haffuer flydt eller hand er fallen. Da suarede høstruen igen: Wet-
sle ere wij for konning, hand ær baade halther och redder. Da
suarede den fredløse mand: Icke ær konningen red, men hand ær
icke seger sell. Och haffde han ein dugh som han tørrid segh po.
Then rychte hustruen ifra hannom och sagde: Thett ær bonde-
licht att thu giør all dugen till lige vaadt. Siden lodt Karl bonde
hannom faa hesten, och hans søn fulde hannom didt som Karll
hafde sagt hannom.

Der epther kom koning Haralld didt igen som slagitt haffde
staait och lodt randsage epther ligene, och mente att finne koning
Suens liig. Ther hand fant thett icke, menthe hand dog liguell att
handt wor bleffuen medt the andre.

Find Arneson bleff fangen som før er rørt, och war leid fram
for koning Harald. Da wor kongen glad och sagde till Findt: Nu
findis wij her, och tillfor fundis wij vthi Norrige. Nu haffue
the dansche icke well staait medt theg att the haffue her lathett
thig epther seg baade blind och gammel, och sagde fremdelis:
Will thu hafue liiffs frist? Find suarede: Icke aff theg, thin hundt.
Kongen suarede: Will thu haffue liifs frist aff Magnus sonen min
och frende din? Find suared: Huad raader then huelp for
freden? Da lo kongen adt hannom och sagde: Willt thu haffue
fred aff Thore frendken thin? Find suared: Er hun her hos dig?
Ja, sagde kongen. Da suared Find wredelig, saa att han icke kunde
stille sine ord, och sagde: Thett ær icke wnder at thu beitz saa
well ij natt meden thu haffde merren hos dig. Dog gaff kongen
hannom liifs frist. Men Findt willde icke anditt giffue end onde
ord, oc eptherdi att koning Haralldz drottning, som hedt Thore,
wor Findz broderdotter, lodt hand hannom fordi fare medt fred
hiem till koning Suend ij Danmarch.

SIDE: 65

Epther thette slag wor offuerstaait, da drog koning Haralld
op ij Norrige till Opslo och satt ther om vintheren. Da bleff ther
megit talitt om then mandom som ther bedrefst ij thet slag, och
wor meste parten som gaff Haakon jarll stor priis for sin duelig-
hedt. Da suared ther ein till och sagde att Haakon jarll haffde icke
giort erligt imod kongen att han vndskiødt koning Suend att hand
kom ij sitt beholl. Ther konning Harald fich thett att wide, da for-
iagede hand Haakon jarll aff rigitt och giorde hans godz wdslegt.
Och Haakon jarll holt sig wthi Suerrige och giorde alltidt schade
ij Norrige, kom dog icke till fred igen.

Da tho aar forledne war epther thett store slag som stod wnder
Hallandz siide, tha blef ther giord fred emellom rigerne saa att
koning Suen Estridsøn schulle beholle Danmarch, men koning
Harald hardraad Norrige, och ingen schulle then anden skade
giøre den stund nogen aff thennem leffde, och huer skulle haffue
schade som fangitt haffde.

Da koning Harald hardraad wor forent medt koning Suend
Estridsøn ij Danmarch, tha kom en till hannom som hed Tosten
Gudmeson, och wor rympt aff Engeland for sin broder Harald
jarll, som war yngre end Tosten, och bleff wduolt till koning of-
fuer Engeland imod Tosten jarls willie och samtycke. Da begered
Tosten jarll hielp aff koning Harald hardraad emod sin broder,
att drage ind ij Engeland och winde landet vnder thennem. Ther
konning Harald hardraad forstodt att Tosten jarll war fød aff
kongelig slechtt, och hafde store foruante 
[och]
 venner ij landet, och
ther hos haffde stort atraa til regemente, da blefue the saa offuer-
eins att koning Harald hardraad lofuid hannom hielp medt all
macht. Der epther samblede koning Harald hardraadt folch offuer
allt sit land och giorde rede met ijC skib och fich god bør till Enge-
land. Och begynte strax hand ditt kom, att brende och røfue alle
som icke wille gaa hannom till hande, och tuingede hand vnder
seg landit saa widt som hand for frem. Der koning Harald Gud-
mæsøn spurde att Tosten jarll hans broder vor kommen ij landit
med fremmed her, da drog hand emodt thennom medt eit stort
tall folch, och schickitt budt till Tosten jarll sin broder och bød

SIDE: 66

hannom tredie parten af rigit medt sig. Da sagde Tosten jarll till
konning Haralld broder sin: Haffde thu tillbudit meg saadant till-
forn før iegh drog aff rigit, tha hafde ther mange lefuid som nu
ær døde. Men huad skall koning Haralld hardraad hafue for sin
vmag? Suared koning Harald Gudmeson: Jeg will wnde hannom
saa stor jordmon som ær VII føder langh och saa meget mere som
hand ær lengre end andre mend. Da suared Tosten jarll: Jeg will
heller bliffue som ieg ær. Och koning Harald hardraade sagde:
Jeg skall enthen winde segher eller dø mandelig, och ther medt
droge the paa baade siider saa mandelig tillhobe att ther fell ein
stor hob folch paa begge siider. Ther koning Harald hardraad
saag att hans folch fell fast, da gich han frem som slagitt wor
hardest, och hug paa baade hender, saa att ther holt huerken
schiold, hielm eller brynnie, och alle wege for hannom, huor the
saaghe hannom komme frem. J thenne vending bleff konning
Harald hardraad schodt medt ein pill frammen ij brøstit ij hole
modit, och ther aff fich hand sitt banesaar och fall strax wnder
merchitt och alt hans folch som hand haffde medt sig och ypperste
wore ij Norrige, forvden Olaff Haraldson hans søn, 
[hand]

vndkom medtt thett folch som icke bleff slagitt.

Koning Harald hardraad bleff slagen ij Engeland Anno Domini
1063, da hand wor L aar gammell, och bleff hans liig ført till
Trondheim och begraffuen ij Mariæ kircke, som hand lodt sielf
opbygge. Och ær thett huer mandz ord och tale, att koning Har-
ald hardraad wor mere end andre mend till forstand vdi raadt,
huad 
[heller]
 thett skulle gaa snart eller langsam for sigh; han
wor saare dristig och ther hos lychsalig. Hand vor saare deilig och
stoltmodig, hand haffde bleicht haar och scheg, hender och føder
stercke dog well woxne, fem alne vor hand høyg. Hand wor
grym och refsitt hordelig offuer sine vuenner, hand wor saare
girigh till land och rige att tuinge wnder sigh, hand war giff-
milld medt sine wenner. Hand flydde alldrig ij nogit slag, men
saag seg alltid for och vochtid sin schandze well, saa att hannom
bleff alldrig raadeløst huad som tillhande barest.

SIDE: 67

Koning Harald hardraad lod epther seg tho sønner, Magnus
och Olaff, och ein dotter hedt Jngegerdt, hun fich koning Oluff
Suenson, som kalledis hunger, och wor koning ij Danmarch.

Magnus koning Haraldson regerede Norrige medt sin broder
Olaff Harallson thu aar siiden koning Harald theris fader wor
dødt, och bleff tha fornyet eitt forbunt imellom koning Suend
och Norriges konunger medt saadanne wilkor, att koning Olaff
Haraldson, som kalledis kyrre, fich koning Suendz dotter, som
hedt Jngeriidtt. Koning Magnus Harallsøn bleff død ij Trondhem
och begraffuen hos sin fader. Han wor elsked aff alle, och lodt ein
søn epther seg som hedt Haakon Magnussøn.

Den tiid koning Harald hardraad wor fallen ij Engeland, da
wor Olaff kyrre hans søn medt hannom, och drog till Norrige
igen, som før er rørt. Da fulde hannom ij landett igen tho ypper-
lige mend baade aff slecht och forstand, then ene hedt Skule, och
bleff siden kalled konnungs fostefader, then anden hedt Ketill
kroch, och wore brødre tillsamen; the haffde stor ære och ven-
skab hos kongen. Koning Oluff kyrre giftidt Ketill kroch nord
paa Helgeland rigelig, och ær stort slecht siden kommedt fraa
hannom. Skule, kongens fostefader, wor en saare wis mand och
deilig, hand bleff stedze hoes kongen, och regered nest kongen.
Hand holt kongens ord po ting och ij andre store werf som kongen
och rigitt galtt oppaa, och wor hans høgeste raadgiffuere. Kong
Oluff bød hannem att tage eitt fylche ij forlening thett beste hand
willde. Skule suarede: Ney herre, ieg beholler thett icke lenger
end eders tiid. Men naar ein anden kommer, tha holdis thett icke
lenger. Men will eders naade vnde mig nogle egner wid huer
kiøpsted som eders naade haffuer eders werelse, thett kand ieg
beholle. Koning Oluff kyrre gaff hannom och hans eptherkom-
mere nogle egner wid huer kiøpsted, hos Kongelle, wid Opslo,
wid Tunsberg, wid Bergen och wid Trondheim, och haffuer thett
godtz alltid legitt wnder then affkom som kalledis siiden Skule
etmendt. Koning Oluff gaff Skule sin frencke som hedt Guron,
hun wor Sancti Olafs och koning Haralds hans faders systher dot-
ter. The aatte ein søn hedt Asolff paa Rein. Asollff aatte ein søn

SIDE: 68

hedt Guttorm po Rein, Guttorm aatte ein søn hedt Baard paa
Rein; Baard haffde tho sønner, then ene hedt Jngo, och bleff
koning, then anden hedt Skule hertog.

Koning Oluff kyrre Haraldson bleff ene ein regerendis kon-
ning ofuer Norrige epther sin broder koning Magnus dødt
och kalledis for then skyld kyrre, thi hand satt still och quer ij rigit,
førde ingen krii vden eller inden landz, wden saa stedze rigens
gaffn och beste, och kiøpstederne forbedrett hand storlig ij landet.
Och lodt hand sette Bergens by aff grunduoll, och bleff ther
strax ein stoer tilsegling aff andre land. Hand lodt och legge
grunduollen till domkircken ij Bergen endog hun bleff icke full-
kommen ij hans tiid. Hand lodt stichte eitt stort gilde ij Trond-
heim och skyttninger, att ingen skulle dricke andre stedz end
dher. Hand lodt och bygge paa domkirken ij Trondheim, ther
som Sancti Olaffs liig var først begrafuit, och alterett sett rett
offuer graffuen och Sancti Olafs skrin sett po alterett. Hand lodt
och giøre en stor klocke ij Trondhiem som kalledis Bøijer
bodt.

Koning Oluff kyrre holt ythermere stadz end the andre ko-
nunger for hannom haffde giort. Hand lodt hans skenkere staa for
bord, lodt kredentze for sig och for the andre herrer, thesligist
lodt holle brendendis wox lius for sig och andre herrer som før-
ster naffn haffde, hand haffde daglige jc hijrdmend, LX hoffsinder,
LX andre daglige tienere, for vthen andre som ther giordis be-
hoff. Och bleff ij hans tiid ein stor forandring ij landitt medt frem-
mede seder, the giorde sig leerhoser och snøret thennom att
benitt, some spente gullringer kring om fottleggen. Theris kiort-
ler wore siide medt fem alne lange ermer, och saa smale att the
motthe trenge them op paa armen allt medt foller op til axelen,
thesligist høghe sko medt silche schuer omkring, somme lagde
omkring medt gull, medt mange andre seeder aff andre land.

Konung Oluff kyrre satt alltiid gerne po sine sethe gorde, och
then tiidt han wor østher ij Wiigen po sin gaard Haukebø, ther

SIDE: 69

bleff handtt siug och døde fredelige, ther hand haffde regeridtt
Norrige ij XXVI aar, Anno Domini 1089.

Magnus, Oluff kyrres søn, som kalledis barfodt, blef tagen till
koning offuer Norrige. Der dhe ij Oplanden spurde att koning
Oluff kyrre wor død, da toge the Haakon Magnus søn till koning, och

[hand]
 for till Trondheim och lodt seg hylle po Øyre ting, och ther
hand drog till bake igen, da døde hand paa Doffre fiell, och bleff
førd till Trondheim igen och begraffuen ij Christkirche, och bleff
hand harmed aff landzotterne for hans welgerning modt allmogen.

Epther att Hokon Magnussøn var død, tha regerid koning
Magnus barfodt landitt ene, och drog ind ij Hallend, røffuede
och brende huor hand kom offuer, och war ther ingen som kunde
staa hannom emodt, och fich ther eitt stort bythe, och drog saa
ther medt heim ij landitt igen och regeridt well och fich stor
yndist aff alle indbyggerne.

Konning Magnus barfodt forsamblidt ein stor hob folch, och
giorde seg rede medt sitt schib, och drog først till Orcknø, och
fangett ther tho jarler, som hedt Pouell och Erland, och forskic-
kitt thennom baade till Norrige fangen, och satte sin søn Siuordt
till ein høffding offuer Orchnøy igen, och drog sielf till Suder-
øyer, røfuede och brende allt thett hand offuer kom, och folchit
rømde vnden, en part till Schottland och en part till Jrrland. Men
then største part gich hannom till hande, och finge fred och bleffue
tilstede. Der epther drog hand ther ifraa och till Thiiell och tog
thett wnder seg, och drog siden sudher till Satijræ Neijle och
røffuid och brende paa baade siider ij Schottland oc Jrland, och
wende icke igen før hand kom till Mannøyer och toge alle the
øyer wnder sig. Der nest drog hand paa then wenstre siide adt
Engeland. Ther komme hannom imodt tho jarler mett megitt
folch. Ther droge the tillhobe och bleff ther eitt hort slag aff, och
falt then ene jarll som hedt Hugæ prude, men then anden flyde

SIDE: 70

och haffde mist then største part aff sitt folch. Epther thette slag
wende konning Magnus nord till Schottland, och der komme
ambesother fra koning Melcholin aff Schottland till hannom och
giorde saadan ein forligelse emellom thennom j saa maade, att
koning Magnus barfodt schulle aage alle the øyer som ligge
westen for Schottlandtt som mand kunde fare medt eitt styrefast
schib imellom meiielandit. Der epther drog koning Magnus su-
der till Satijræ och Neijle, och satthe sig sielf wid styridtt och
lodt drage ein schude thuertt offuer eit eydtt, och ther medt eg-
nadis hand allt thett ij bachbord laag, och ær thett eitt stort stycke
landt, och ær thett eitt smalt eiid emellom som mand maa vell
drage eitt passelig schib offuer.

Koning Magnus sadtt then winther ij Sudherøy, och lodt rand-
sage alle the øyer huad heller the wore bygde eller wbygde, och
da egnadis Norrigs konning alle øyer westen for Schottland ligge.
Konning Magnus gifftedt sin søn Siuguord medt koning Myrkiær-
thans dotter aff Jrlandtt. Om sommeren ther epther foer koning
Magnus till Norrige medt allt sitt folch, och da wor Erland jarll
dødt ij Trondheim och ther begraffuen. Men Pouill jarll døde ij
Bergen. Schopte Egmundersøn Torbergsøn war da then yp-
perste ij rigens raad ij Norrige, och bode hand po Gische. Hand
aatthe Gudron Tord Folesøns dotter som bar merchitt da Sancte
Oluff fell. Theris barn vore Egmunder, Find och Tord, thesligiste
ein dotter hedt Thore som aatte Asullf Skulesøn paa Rein, och
wore de stolte mend alle. Ther koning Magnus barfodt rege-
ridt Norrige och konning Jnge Suerrige, bleff ther ein trette then-
nom imellom, om landeschiffte imellom rigerne, och koning Mag-
nus kende till Norrige alt thett som vor vesten for Wæner och nedt
adt Elfuen till siøs, och alt Vermeland mett Marcheer, dog thett
hafuer legitt nogen tid lang wnder Suerrige efra Norrige. Och drog
saa koning Magnus aff rigen medt megit folch, røfuede och
brende oc tog landitt wnder seg med all vnderdanighedt och edtz
forplicht, och kom saa om høsten till Wæner wdi Kualdans øy.
Ther lodt hand giøre eit feste aff boluerch och torff och groff diger

SIDE: 71

omkring, och lagde der iijc mend paa. Der wore Find Scoptesøn
och Siugurd wlstrenger høffuitzmend for thett tall folch, och
siiden drog koning Magnus ned ij Wigen igen. Da koning Jnge
ij Suerrige fich thett spurt, drog hand till thennom den tid wattnid
var tillfrosen, och bød thennom till att the skulle drage aff medt
behollen haffuer. Siugurd wllstreng suaredt atthe suensche skulle
finde anditt end wiise thennom saa fraa sig som mand pleger
giøre medt fæhyrder. Koning Jnge bleff wred och lodt strax be-
stolle thennom, och lodt tillbere stocker och torff och der medt
opfylthe digerne, och lodt saa kaste eit acker op ij boluerchett,
och drog wdt then ene siide, och stormede saa lenge att the baade
om fredt. Bleff tha thennom vnt att the motte komme aff ij theris
blotte gange kleder och sluppe medt liffuett till koning Magnus
igen, och sagde hannom aff theris wferdtt.

Anden sommer ther epther bleff ein dag forschreffuen att schulle
staa ij Kongelle. Didt kom koning Magnus barfodt aff Norrige,
koning Jnge aff Suerrige och koning Erich Suenson (som kalledis
eyegodt) aff Danmarch. Disse tre konger ginge allesamen tillhobe
efra folkitt, och talidt seg siellfue emellom, och komme saa igen,
och kundgiorde att the wore saa forlichte at huer aff them skulle
beholle sitt rige friit, epther som theris forfedre haffde fulldt for
thennom, och skulle the giøre huer andre skell for huis skade
ther wor skedt rigerne imellom. Den same tiid bleff och besluttidt
att koning Magnus barfodt schulle faa Margrete, koning Jnges
dotter aff Suerrige, och bleff hun siden kallid friidkolle. Thett
wor och alle mendz segn att ther kunde icke findis thre stoltere
førster att vere end thesse, koning Jnge wor tychker och mande-
ligster, konningh Erich wor deyligsther och lengst, men koning
Magnus wor wnderfundigste och snarligste, dog wore dhe alle
saa welltalende, och schilldis the da alle well saatte och forlichte.

Da koning Magnus barfodt haffde weridt konge ofuer Norrige
wdi IX aar, giorde hand sig rede medtt thett beste folch ij landitt
wor, først Siugurd Raneson, Widkunder Jonson, Dag Eileffsøn,
Sercher aff Sogn, Euind alboge formarsch och Wlff Ranesøn

SIDE: 72

medt andre rigens edlinger, och foer westher offuer haffuedt till
Sudherøyer, och ther tog hand medt seg mere folch och drog till
Jrrland, och der want hand vnder seg then høge stad som Dyfflin
hedt och huad ther wnder laa, och bleff saa ther ij landitt om
vintheren offuer. Der foraaridtt kom, giorde hand sig rede medt
schiben att drage till Norrige igen, och satte nogit sitt folch igen
till landz beskerming offuer Dyfflin att forsuare landit ij hans
fraawerellse. Koning Magnus laa lenge siiden wnder Irland och
fattedis hannom fettalie till skiibs. Da sende hand bud till koning
Myrkiartan att hand skulde sende hannom slachter till stranden,
och thett skulle komme medt thett allerførste thennom wor mue-
ligtt. Der thett drog wdt och fæet kom icke, dha gich koning
Magnus oppaa landitt medt then største partt aff sitt folch, och
wentid slachterid skulle komme. Och wor thett stilltt vær och
schen klar soel. Koning Magnus gich op fraa skiben medt sitt
folch, och kom po wegen som laa offuer moser och dy medt
smaa klopper, och wor ther tycke keer och krath paa baade siider
adt wegen, och wor forthi trangtt att komme frem for wføre.
Der de saa ginge, finge the see huor ther stod op som ein røg.
Tha sagde kongen: Der kommer nu slachteridt som wij sende bud
epther. Euind alboghe suarid: Wuarlige far thu herre, du wedst
att Jrlandz folch ere suigefuld. Jeg raade theg att thu seer theg
well fore medt thitt folch. Koning Magnus lodt tillsige sitt folch
att huer skulde skicke seg ij orden. Kongen och Euind alboge
ginge fremmerst ij spetzen, konning Magnus haffde ein hielm paa
sitt hoffuid, en rød skiolld med ein forgyllt leon och eitt suerd
wid siden som Legbiidt hedt. Hand hafde och ein silche kassiach
offuer wabnid, medt eitt forgyllt leon fore och bach. Euind al-
boge wor sameledis stafferidt som kongen wor. Der røgen kom
nær thennom, tha saae the ein stor hob fæ komme kørendis som
hand sende bud epther, och wende saa tillbage igen till schibs. Ther
the komme till moserne som the skulle offuer, da laa kerrene och
skogene fulle medt folch och skiødt vd aff de tycke kær och giorde
stor skade paa the norsche. Da sagde Euind alboge: Wskickelig
far wort folch affstedt. Och talede kongen till Torgrim skind-
huffue: Wender eder emodt thennom och liffuer eder medt schiol-

SIDE: 73

derne och hober till bage offuer thenne morass. Jeg will holle
disimellom schermutzelen medt thennom saa lenge ij komme
offuer, och staar saa till rede medt eders buger och skiuder till
wij komme offuer till eder. Ther Torgrim skindhuffue kom of-
fuer morasen, kastidtt hand skiolden paa ryggen, och vndløp medt
allt sitt sellskab til skibs. Da sagde kongen: Wmandelig skil-
dis du medt thin herre och konningh, wuislig giorde ieg da
then tid ieg giorde thig till saadan mand, och giorde Siugurd
hund fredløs, alldrig haffde hand saa rympt fra meg. J thett fich
koning Magnus ein styng igenom baade laaren och strax epther
fich eitt andett tuertt offuer hallsen, thett wor hans banesaar. Da
flydde Widkunder Joenson och tog kongens merche och hans
suerd met sig, thesligist rymmitt Siugurd Raneson och Dagh Ei-
leffson. Der fallt koning Magnus, Euind alboge och Wlff Raneson
medt mange flere aff kongens rigens mendt. Men the som wndkome
aff slagitt, de komme till Orchnøy och sagde Siuguord Magnus-
søn att hans fader wor fallen ij Jrland. Da giorde hand sig strax till rede
och drog medt them till Norrige att anamme rigit epther sin fader.

Koning Magnus barfod regerid Norrige ij X aar, och hollt
hand god fred indenlandz, rigens edlinger holt hand ij stor ære, och
bleff saare harmed aff thennem. Men almugen war hand besuerlig,
ij thett han kriiet megit wden landz, och therfore førde hand
fremmede seder ij landitt. Først hand heime kom, tha gich han
gerne med bare ben. Therfor bleff hand kalledtt barfoedt. Han
wor saare deilig, ther till forstandig och ein duelig kriigsmand.
Thett vor hans ordttsproch naar hans gode mend sagde till hannom:
Herre ij ære fordierff ij krigen. Da suarede handt saa: Till fregder
skall mand konning haffue och icke till langliffuis.

Konning Magnus barfodt haffde tre sønner epther sig, then
elste hed Øystein, then anden hed Siugurd, then trediie hed
Oluff, och wor icke wden fire aar gammell daa hans fader døde.

Daa tog Øysten och Siugurd konnings dømit offuer Norrige
att regere huer sin hallfpart aff rigit po sine och theris broders
vegne. Ther the wore komne till rigit, tha komme ther nogle

SIDE: 74

heim fraa then hellige graff, thesligiste fraa Constantinopell, som
lenge haffde weridt vden landz med stor hofuer, och giorde
store ord aff att ij the land wor stor forbetring. Da raadslo baade
kongerne seg emellom, att the willde giøre ein hob schib
medtt gott folch att lade forsøge the lande. Tha bleffue the saa
offuer ens att koning Siugurd, som siden kallis jorsalafar, skulle
were øffuerste till at vdfare, dog paa beggis kostnid, och koning
Øystein skulde were hiemme och regere landett, thennom baade
till gafn och beste.

Koning Siugurd jorsalafarr drog aff Norrige medt LX skip
well wdrustit, och kom først till Engeland till konning Henrich,
och bleff ther om vintheren offuer. Om waaren epther drog hand
der fraa och wester till Walland, och der fra till Gallisien. Ther
giorde hand fred medt then jarll der wor medt saadan wilkor,
att hand skulle haffue ther sin kost om wintheren for sine pen-
ninge. J foraaridtt redde 
[hand]
 sig till igen medt skipen att drage
ij Spanien, och ther hand wor po reisen, kom hannom till modtz
ein stor hob galeider, och wor thett allt heidit folch paa som
røffuid och tog fraa huer mand. Ther lagde koning Siugurd jor-
salafar thennom emodt, och slodz saa lenge medt thennom att
the hedninger motte rymme. Dog fich hand VIII galeider medt
eit stort bythe fraa thennom. Ther nest lagde hand seg for eitt
slott hedt Sinthre ij Spanien, huilckitt slott hedninger haffde
indtagit, och stormede hand till slottidt, och ihiell slog saa mange
ther icke willde lade seg christne. Der epther belagde hand Littze-
bon, och wor hellten aff staden heidett och anden part christedt,
desligeste wor altt landitt heyditt westenfor. Ther røffuid och
brende hand allt thett hand offuer kom, och vant ther VII store
slachtinger. Der epther segled hand till ein øy heder Maiork,
och vant ther seiger ofuer the hedninger. Ther fraa drog hand
och till Nauarien, ther fraa och till Sisilien, och alle stedz fich
hand stortt bythe, huor hand kom ij ferd med henisch folch.
Och der hand haffde der weritt, drog han till Jerusalem och fich

SIDE: 75

ther helligdom som Baldeuin koning och patriarchen gaffue
hannom, som war eitt stycke aff thett hellige kors som Christus
tollde død paa.

Der fraa for hand till Constantinopell. Ther kieseren spurde
hans komme, da lodt hand portherne op och wndfich hannom
medt stor ære och verdighedtt, och lodt betecke medt scharlagen
ther som koning Siugurd gich ind. Ther redde konning Siugurd
seg till att reise till landz, och gaff fordi keiseren alle sine schib. Kei-
seren lodt hannom afferde medt heste och anden tillbehøring till sitt
folch som drog medt hannom. Men dog bleff ther ein stor hob
igen epther ij keiserens tieniste, och bleffue ther well holldne.
Saa drog koning Siugurd fraa Constantinopell till Bulgarien,
therfraa till Wngerenn, ther fraa till Suauen, fraa Suauenn till Bei-
eren. Ther fant hand then romersche keisere. Hand lodtt hannom
fri beleide igenom sine land, till hand kom till hertugen ij Sleswig,
ther fant hand Nicolaum then dansche koning, huilken fagned
hannom well och fullde hannom nord offuer Julland, och fich
hannom itt gott schib med all tillbehøring till Norrige, och ær
thett alle mends segn huor hand frem for, att ingen herre ferd
haffuer werid ypperligere, medt besynderligere statt och ære, som
koning Siugurd fich ij thenne ferd, och war hand nu XXX aar
gammell ther hand kom heim, och haffde weritt III aar wden landz.

Koning Øysten haffde laditt bestyrtt ij landett mange nøtte-
lige gerninger, landitt till stor forbedring, then stund koning
Siugurd wor wthen landz. Hand lodt bygge Munckelif och lagde
ther eitt stortt godz till, hand lodt giøre Sancti Michels kircke
ij Bergen, hand lodt och giøre Sancti Pouels kircke po kongens
gaarden ij Bergen. Hand lodt giøre en stor sall paa konges gaar-
den ij Bergen, saadan haffuer alldrig weridt giortt ther siiden.
Hand lodt giøre ein kircke wid Agdenes, och einn haffn, ther som
eckon wor obenbare forlendt tilforn. Hand lodt och giøre Sancti
Mñ kirche ij Trondhiem, hand lodt giøre ein kircke ij Woge

SIDE: 76

paa Helgelandt och lagde ther renthe till. Koning Øystin bekom
thet och saa medt sin wisdom och forstand att Jampteland gaff
sig wnder Norrigis konning (som ein tid lang haffde werid
wnder Suerrige medt schatt och skylder) wden all kriig, som
hans forfeder icke kunde affsted komme, endog the thett offte
forsøgthe.

Koning Øysten och koning Siugurd wore ein tiidt tillhobe
till gest ij Oplanden, och der dett ledt flux paa afftenen, sadt
folchidt still och taledt icke megitt, thi ølidt wor icke dueligtt.
Da sagde koning Øysten till koning Siugurd: Her ær gott liud,
thett wor gott att wij snackitt nogitt skempt, saa att huer skem-
tidt med sin liige. Och ere wij lige till slecht och till rigitt, der-
fore will jeg skempte medt theg, broder, thi wos skills icke megitt
paa wor allder. Koning Siugurd suared: Minnestu icke thett,
broder, att ieg slo theg omkuld saa offte ieg willde, endog thu
wor eitt aar eldre end ieg. Koning Øysten suaredt: Jeg minnest
thett well, du wilde icke lege wden thett vor wredelicht legtt.
Koning Siugurd sagde: Jeg kunde och bedre sømme end du,
och kunde well drenchtt deg om ieg haffde willtt. Da suaridtt
koning Øystin: Jeg kunde sømme saa well och saa langtt baade
wnder och paa wattnid som du, men ieg kunde och løbe paa
jslegger, saa ieg wiste icke min lige, thett kunde thu icke mere
eller end ett nødt. Koning Siugurd sagde: Thett ær høffdings
werck, och tycker meg thett were gaffnligt att kunde well skiu-
de medt buger. Men ieg tror thu skall icke kunde spende min
buge, om thu end willde biude till. Koning Øysten suared: Jeg ær
icke sterch till at spende buger. Men dog ær ieg thin mestere till
att løbe paa schier, och thett haffuer werid achtidt for konst till-
forn her ij landitt. Koning Siugurd sagde: Thett hør herrer och
førster till att were sterche och mandelig wthi theris adtferd,
at the skulle were kendt fram for andre huor the komme, be-
synderlig the som ville were offuer andre. Koning Øysten suaredt:
Thett ær well sant, och gott som thu seger, mandelighedt och
duelighedt ær stor pryde blant høffdinger. Men da ær ieg klo-

SIDE: 77

gere och wed lagen bedre end du, och ær iegh bedre hørd
huor ieg ær iblant mange. Koning Siugurd suaredt: Thett kand
ske dhu haffuer lert flere kroger wdi lagen end iegh, och mere
esthu sleschere och søte talendis end ieg, och ther for sige mange
thett epther theg att thu est icke fast ij thine ord, och ær thett
icke kongelichtt att mand holler icke huad hand loffuer. Koning
Øysten sagde: Thett scheer offte att ther kommer mange sager
for meg, och will iegh gerne att allting schall leggis aff medt
gode, och sker thett vndertiden att ieg ær beden aff then partt
som schyllen haffuer, dha legger ieg sagen ij then meddellmaade
som ieg thennom medt gode beuege kand. Men thu wille heller
att ieg skulle loffue alle ont som thu giør. Koning Siugurd suaridt:
Thu haffuer well hørdt huad mandom ieg haffuer bedreffuitt
vdenlandtz der du haffuer sittidtt her heime som du wore thin
faders dotter. Koning Øysten suaredt: Nu nøder du meg till att
suare deg: Dett ær well vitterligt om ieg redde deg saa vdt som
syster ther thu drogst aff landitt. Koning Siugurd sagde: Du
haffuer och well spurtt huor mange slag ieg haffuer wunnitt wden
landz, och fich ieg alltid seiger, och haffuer iegh førdt mange
ypperlige ting hidt ij landitt som alldrig wor her tillforn kommen.
Koning Øysten suaredt: Jeg haffuer well hørtt som du sigher,
men dog ær thett nytteligere wortt rige thett ieg haffuer giortt.
Jegh lodt bygge V kircker aff grundvoll op, jeg giorde ein haffn
vid Agdenes, jeg giorde och salen wthi Bergen den stund du wor
wthen landz och slachtidtt hedninger till helluedis, thett wort
rige føiie till gauffns. Koning Siugurd sagde: Jeg foer then
same reise till Jordan och suam offuer floden, och der bantt ieg
ein knudt paa flodtbacken vdi ett kær, och sagde dha att thu,
broder, skulle løse then same knudt. Koning Øysten suaredt:
Icke will ieg løse then knudt som thu giorde ther, men ieg haffde
well kunde bunditt thig ein knudt then tiidt thu komst ij Norrige
igen medt ith skib ij min her, saa thu skulle alldrig bleffuit kon-
ning ij Norrige. Medt thisse ord tagnede the och wore baade
wrede, medt andre flere ord som thennom fall imellom, aff huil-

SIDE: 78

ke mandtt kunde forstaa att then ene ville vere offuer then anden.
Dogh bleff ther fred thennom imellom saa lenge dhe leffuidt.

Konning Øysten wor en tiid till gest po Stim och Hustadt.
Ther bleff hand hastelig siug och døde strax, then 4 Calendas
Septembris, och bleff hans liig førdt nord till Trondheim och
begraffuen ij domkircken. Och wor thett alle mendtz segen att
ingen mandtz liig haffuer staait saa mange sorgfulle menniske
offuer som offuer koning Øystens lig siden koning Magnus hin
gode, Sancti Oluffsøn, døde.

Koning Øysten haffde regeridt Norrige ij XX aar, men ep-
ther hans død bleff koning Siugurdt jorsalafar ene koning offuer
Norrige igen. Konning Øysten wor ein saare deylig mand till
att see, blaa øgen, och saag gerne op offuer sig, haffde bleicht
och røtt haar, medell voxen mand, viis baade ij lagen och dom,
snachsam, snarraadig, sachtferdelig, dog welltalendis, saare glad-
achtig och ydmyg, haffde god yndist och wor kerligh hoes alle
folch.

Koning Siugurd jorsalafar giorde seg rede medt eitt stortt
tall folch och drog ned till Øresund och der fraa øster till Kalmeren,
røffuid och brand-schattidt all Smaalandene, och dreff till schibs
XVc øxner, och gaff thennem till sag att the hulle icke then
christne tro rettelig. Thenne ene kriig førde koning Siugurd siden
han kom till Norrige igen fraa Hierusalem.

Nogit epther att koning Siugurd kom ene till rigit, da kom
till Norrige aff Jrland ein wid naffn Haralld gijlle, som sagde seg
att were koning Magnus barfodtz søn. Der han kom till koning
Siugurd, begeredt han att han skulle giøre hannom thett skell
som hand burde att giøre sin broder.

Koning Siugurd beraadde sig medt sit raad, men the satthe
thett till kongen siellf huad hannom synthis. Da lagde kongen
hannom thett fore att hand schulle schijre sig till fæderne, som
tha wor lagh ij landitt, och wor hannom da saa strengtt fore-
lagtt, och blefue IX plogiarn giortt glodende, och der gich hand
paa alle IX och bleffue wschadt. Der hand haffde thette fullgiordtt,
dha togh koningen hannom op for sin broder. Men dog willde

SIDE: 79

hand ichke att hand skulle komme til rigit den stund hand och
hans søn Magnus leffde.

Koning Siugurd jorsalafar lodt saare well forbedre then kiøp-
stadt Kongelle, saa att han war wthi hans tiid then ypperste ij
Norrige, och hollt ther mest huus. Hand lodt bygge konings
gaarden och kalledt thet Castelle. Ther aff bleff siden giortt Ca-
stelle klosther som end nu staar dher. Hand lodt och bygge kors-
kircke ij Kongelle, och lodt ther sette then helligdom som hand
førde aff Hierusalem.

Da koning Siugurd haffde regeridt Norrige wdi XXVII aar,
bleff han siug wdi Opslo och døde then natt nest epther wor frue
dag sidere, och bleff lagd ij Sancti Haluardz kircke ij muren vden
for koren paa then syndre side, och var hand XL aar gammell.
Wdi hans tiid var god fred, och landit var fruchtbar.

Koning Siugurd jorsalafar wor ein høg mandtt, suarttbrunt
haar, mannelig, dogh icke deylig, litthalendis, stumsinnett, wen-
nefast, icke welltalendis, dog wor hand statlig ij sin vmgen-
gellse, reffsitt strengelig, dogh epther lougen, mild paa penning.
Hand wor rig och saare widtt berømpt konge. Men koning Oluff,
hans broder, døde da 
[hand]
 var XVII aar gammell och bleff be-
graffuen ij domkircken ij Trondheim, da han haffde regeridt
med sine brødre wdi VII aar. Och blefue desse brødre saa saare
harmede aff alle indbygerne, thi att the toge aff almugen mange
wlager och tynge som Suen Allwifoson haffde lagtt paa then-
nom, och therfore bleffue the elschedt.

Koning Magnus Sivrdson (som siden kallis then blinde) bleff tagen
till konge igen vdi Opslo epther hans faders dødt, epther som før
vor loffuit, och wor hand then deiligste mand som tha kunde findis
ij Norrige. Hand wor ein grijm och storsinnett mand, tog seg megitt
for epther sitt egitt hoffuid, hand drach saare gerne, hand wor
girigh, vtolig, och haffde ond yndist. Men thett drog hannem mest
till hyllest hos almugen att hans fader vor thennom och rigitt godt.

Harald gijlle war tha ij Tunsberg, och der han spurde att hans

SIDE: 80

broder koning Siugurd vor dødt, da lodt hand steffne Houge
ting, och ther bleff hand tagen till konning offuer hallft Norrige.
Koning Harald gijlle wor lettsindig, gladwer, spellid gerne,
ydmyg, rund, saa att hand sparde inthett medt sine wenner, raa-
dig, hørde och andre och lodt thennem raade medt sig. Saadanne
och andre gode vilchor droge hannom ij kerlighedt och venschaff,
saa att mange aff rigens beste mendt bleffue hannem mere anhen-
gendis end koning Magnus. Der koning Magnus forstodt att
koning Harald gijlle fich saadant loff aff allmugen, da giorde
hand saadan contracht medt hannom, att the schifftedt landett till
helmings imellom thennom, och bleff tha fred nogen stund then-
nom imellom. Koning Harald gijlle haffde ein søn hedt Siugurd,
och giffted Harald sig siden, och fich Ingerid Rongualdz dotter.

Koning Magnus fich Sancti Knudtz hertogis dotter, som hedt
Cherstine, och wor koning Waldemar ij Danmarch then før-
stis systher. Hand motte icke well liide hende, och schødt henne
fra sig, och drog hun nedt till sin slecht. Siden gich thett hannom
ille, och 
[hand]
 fich stor modstand aff hendis slechtt.

Der koning Magnus och koning Harald gijlle haffde tillhobe
regeridt Norrige vdi IIII aar, da begynth
[e]
 koning Magnus att
prachtisere huorledis hand kunde komme koning Harald fraa
rigitt, och samblitt ein stor hob folch wed VIM mand, och drog
ther medt langs lande suder omkring Lindesness. Da wor koning
Haralld gijlle øster ij Wigen paa Fors, och laa ther ij rustningh
medt IJC mand. Koning Magnus drog till koning Harald och
møttis the ther øster ij Wigen paa Fyrresleiff. Der willde koning
Harald gijlle icke fly, endog handtt haffde icke fierde parten saa
megitt folch emodt koning Magnus. Men droge samen saa man-
delig att thet war vnder att saa lidett folch stode saa mandelig.
Der miste koning Harall gijlle LX aff the ypperste kemper som
vore ij hans hob, och motte rymme marchen, och der medt
drog hand neder till Danmarch till koning Erich Edmund. Ko-
ning Magnus tuingitt allt landitt vnder sig medt skatt och skyl-
der, och drog saa till Bergen och bleff ther om wintheren.

SIDE: 81

Koning Erich Edmund ij Danmarch hialp koning Haralld
gijlle med VIII skib att drage ind ij landitt igenn medt, och samb-
lede hand folch tillhobe, och tog landitt wnder seg huor hand
drog frem, och hastidt seg allt nord till Bergen, och ther fant
hand koning Magnus, och drog till hannom medt all sin machtt.
Koning Magnus kunde icke wndkomme med skiben, fordi att
jernrekene laa offuer Waagen, saa att ingen skib kunde komme
wd eller ind. Der bleff koning Magnus fangen och leedt for ko-
ning Haralld och hans raad, och bleff saa samtycht att hans øyen
skulle wdstingist, huor aff han siiden kallis Magnus then blinde,
och hugge then ene fodt aff hannom, och disligiste bleff giellit,
paa thett hand ingen affkomme schulle faa epther sig, och toge
hans kongelige kleder aff hannom, och wor siden sent till Trond-
hiem och ther indsett ij ett klosther (paa Frostenn).

Der koning Haralld gijlle haffde regeridt landitt nogen stund,
hen wed fem aar, da kom ein till hannom hedt Siurd slembi,
huilkin sagde seg att vere koning Magnus barfodtz søn, men andre
sagde han wor ein preste søn. Der koning Haralld gijlle fornam
hans løgn och falskhedt, lodt hand fange hannom, och bleff saa
bestillett att hand skulle komme aff dage. Och blef hand indførd
paa ein roerbodt, och ein hob rodde vdt om natten medt hannom
omkring Nordnes. Der Siurdtt slembe fornam att ther vor suig
paa ferde, da stod hand op, och lodt som hand willde lade sitt vand,
och meden holtt tho karlle hannom ein vid huer hand, well
hortt. Hand greb thennom hart igen och skødt seg medt then-
nom ij søen, och huer willde da hiellpe sigh och slepte huer
andre. Før end the andre fich reddit karlene och went baaden,
da wor Siurdtt slembe paa landit och brugitt benen adtt skogen.

Der epther som Siurd slembe fornam att hand icke kunde
komme frem medt hans williie, da practiserede hand paa huor-
ledis hand kunde komme koning Haralld gijlle aff dage, och gaff
sig ij handell medt nogle aff the som haffde weridt koning Mag-

SIDE: 82

nus then blinde vdtuolde gode wenner, och nu wore ij koning
Haralldz tieniste. Aff huilcke tho besynderlig gaffue sig ij snach
medtt koning Haralld och sagde: Herre koning, wij haffue sla-
git itt wedfæ op. Jeg siger at ij monne ligge hos drottning Ingerid
ij thenne natt, men hand siger at ij monne ligge hos Thore Gut-
torms dotter. Da lo kongen der adt, och sagde: Icke vinner
thu thette vædfæ, men hand wiste icke att ther wor suig vnder,
och ther aff forstode the huor hand willde ligge then natt, endog
the andre menthe hand haffde legitt hos drottningen. Der holltz
altiid wacht offuer drotningens herberg.

Der Siurd slembi bleff thette wis, da fich hand ein hob medt
sig och opbrødt herberitt offuer kongen och stunge hannom all
dødt ij sengen. Da sagde kongen ij døden: Du bor ille och saart
med mig, Thore. Hun suarede: The bo ille medt theg som
ville theg werre end ieg. Ther medt lodt koning Haralld gijlle
sitt liff, och bleff begraffuen ij domkircken ij Bergen.

Koning Haralld gijlle och drottning Ingerid de otte ein son
tillhobe som hed Inge, och wor po thett anden aar da hans
fader bleff slagen. Men then andre hans søn hedt Siugurd war da ij
Trondheim, och lodt drottningen strax sende budt till Tron-
hiem, att the skullde tage Siugurd Harallson ther till konge, och
sielff drog hun østher ij Wigen, och lodt ther hylle sin søn Inge
Harallson offuer hallfftt Norrige.

Siurd slembi drog nord till Trondheim och tog koning Magnus
blinde wdaff klosterid, och menthe ther medt tisbedre att faa
landitt vnder sig, och fich dog ingen stadfestning aff indbyggerne,
wden hand motte flye vester offuer haffuet, och giordi altid stour skade
her ij lanndit meth roff och branndt naar hanndt saag sit raaderum. Men
koning Magnus blinde drog op ij Oplandenn och mente der ath faa nogenn
hielp, som hannd och fich, och bleff der om wintterenn offuer. Om som-
meren der kong Ingo och hanns menndt thett spuorde, da drog hand
emodt hanom, och fundis de wedt Imyne ( ): Mynne). Der bleff it hart

SIDE: 83

slag aff, och haffde koning Magnus blinde mere folch. Saa er sagt att Tios-
tolffer Alassønn haffde Ingo vdj sit killting denn stundt hand slogis, och
gich hand duelig frem, saa att hand slogis hordelig emodt dennom som
hanom paa søgte. Och der aff fich koning Ingo dett meen, som hand haffde
saa lennge hannd leffde, att hand bleff kulryggit och en fodt lenger end
denn andenn. Effter lang wederskiiffte falt møgit folck paa koning Magni
side. Der effter flyde koning Magnus blinde øster till Gyllanndt ( ): Gaut-
land) till Karll jarll Saurkuissønn, och sagde att Norige stodt lettelig till
att winde, dersom handt wille thit søge met mact. Effter hanns raadt sam-
let Karll jarll møgit folch, och drog der met ij Wigenn, och for redsell
skyldt gich møgit folch hanom till hande. Ther Thiostolffer Alassønn och
Amundt Gyrderssønn, koning Ingos mendt, det spuorde, da drog de
emod hanom mett thet folch som de kunde faa, och haffde kong Ingo
met dem. Och fundis de och møttis paa Kroge skouff och slogis mandelig.
Der faltt møgit folck paa bode sider, dog beholt koning Ingo marchenn
och fich seier. Menn Karll jarll flyde hiem till sit riige igienn. Der effter
flyde kong Magnus blinde neder til Danmarch til kong Erich emunne
och bleff ther well vndfangen. Hanndt badt koning Erich att farre till
Norige met de dannsche och winde lanndit wnder sig. Da wille hannd
følge hanom, och sagde att ther thør ingenn giøre hanom modtstanndt,
dersom hanndt kom met thenn dannsche mact der ind. Effter saadanne
raadt da giorde koning Erich sig rede met skib och folch, och droge till
Norge met IIC skib, och war koning Mangnus blinde och hans folch met
ij same ferdt. Och der de kome till Tonsberg, da war koning Inges ypperste
mendt met almuenn der forsamlit och for bødt de dannsche lanndgangh,
saa att de motte drage der fraa, och holtt de saa indt adt fiordenn modt
Opslo. Tiostolffer Alassønn war ij byen føre och haffde føie folch. Der
hanndt saae de dannsche kome wid Hoffuit øye, da drog hannd aff byenn
met sit folch henn op paa Romeriige och samlit miere folch. Kong Erich
drog indt ij byenn och sette ildt ij Sannct Haluordz kiercke och ij byenn.
Effter om morgenenn kom Tiostolffer neder till siøs met it stour antall
folch, och da war koning Erich met sit folch dragen wd paa skibenne, och
kunde de iche nogenn stedz kome paa lanndt for folckit som ther war
for samlit paa alle sider. Koning Ingo och Amundt Gyrderssønn, hanns
foster fader, laage met deris folch ij Hornbore sundt. Da lagde de till mo-
dis met koning Erich, och slog hanom møgit folch aff. Sidenn drog koning
Erich ned till Danmarch igienn, och befant hand att Mangnus blinde ey
haffde sagt sandenn for hanom.

Der effter nogenn stundt kom Siuordt slembj till Danmarch,
och wor koning Mangnus blinde der fore. Der finnge de skib och
folch, och drog ind ij Norge met XXX skib baade norsche och dann-
sche. Der konng Ingo och kong Siuordt Haraldzsønner thett spuorde,

SIDE: 84

da giorde de denom rede met alle deris mact, och wille tage emodt koning
Mangnus blinde och Siuordt slembi. Och droge de alle synder
met landit och møttis de widt Hualler sundt 
[synnen]
 for Sarpsborig.
Men koning Siugurd och koning Inge Harallsønner haffde
eckon XX schib, och alle store och well mannedt. Tha begynthis
itt hartt slag, och ij thett første anfall flydde XVIII schib aff the
dansche ned till Danmarch igen. Ther epther fæll meste parten aff
koning Magnus blinde och Siurd slembis folch. Reider Grott-
giordson tog koning Magnus blinde op ij sitt faufn, och ij thett bleff
hand skudtt bag igenom ryggen frem igenom brystitt, och fell
død nedt paa lugen, och kong Magnus blinde offuen paa hannom,
och fich hand sin bane aff same skudtt. Forskreffne Reider fullde
sin herre som ein tro tienere burde att giøre. Men Siurdtt slembi
bleff fangen paa sunditt och bleff leidt strax for then menige mand.
Tha wor ther then rop och skraal ther the saage hannom, aff glede.
Der bleff hannom paa lagtt saa hord ein dødt som the kunde
werstt optencke. De sloge sunder hans scheneben och armlegge
medtt øxehammer. Saa toge de saa mange suøber och sloge
hans hud aff som hand wore flegen. Der epther sloge dhe hans
ryg sønder medt ein stor stock, och siden hugge hoffuid
aff hannom. Och ær thett stortt vnder att høre, att han alldrig
blunkitt medt sin braa, eller sagde engang aavi vdi all sin pine,
vden taled saa frimodig lige som hand plegitt att giøre huer
dag, och wor lige som the haffde slagitt paa stoch eller stein.
- Dett wor huer mands segn att ingen stoltere karll kunde were
till ij Norrige paa then tiid end hand, endog hand wor lastelig
wdi mange maade.

SIDE: 85

Siuordt slembis ligh bleff sidenn ført neder til Danmarck ij Aalborig
och der begraffuit ij Worfrue kiercke ij byen. Men koning Magnus blin-
dis liig bleff ført til Opslo och begraffuit huos sin fader kong Siuordt jor-
salafar ij Sancte Haluardz kiercke.

Der koning Siugurd och koning Inge Harallsønner haffde
regeridt Norrige ij VI aar, da kom Øysten Harallson theris bro-
der aff Schottland till Norrige och drog strax till Trondheim.
Der bleff han tagen till konning offuer tredieparten aff landitt,
och wor godt fred ij landitt imellom brøderne en tid lang, alt
meden theris gamble fostefader leffde. Men then tid the gamle
wore alle døde, da bleff ther nogen tuist imellom thennom, saa
att huer aff thennom stod epther then anden och ville komme
ene till regementid, ther till wore och huer theris raad willige
att saa schee kunde, endogh huer foer ther medt saa hemelig, och
stodt thett saa hen ij nogle aar. Der epther bleff thett obenbarett
att koning Siugurd och koning Øysten haffde sett seg fore att
wille komme koning Inge aff dage, di hand wor icke før well

[eller]
 hellbrigd till att were koning.

Da giorde koning Inge Gregorium Dagson till høffuidtz-
mand offuer sitt folch, thi han wor tha den fornemste krigs-
mand ij Norrige, och Erling schacke till sin øffuerste raadzherre
ij landitt. Och gaff hand Erling schacke till hustru Cristine, koning
Siugurd jorsalafars och drottning Mallfridtz dotter (drottning
Mallfrid wor koning Woldemors moders syster). Formedelst
hans duelighedt och thett gifftermaall hand fich, da blef hand
megitt hollditt ij ære aff allt landitt, saa att allt landraad stod
wdi hans hand.

Koning Siugurd och koning Øysten bleffue megitt horde wid
allmugen, huor de droge frem, och finge derfor liditt loff aff
allmugen. Koning Siugurd drog til Bergen, och der hand kom
didt, da kom dher wenighedt emellom hannom och Gregorius
Dagsøn, thi ein aff koning Siugurds mend haffde slagitt Gregorii
Dagsøns suen ihell paa gathen. Och giorde Gregorius sig rede
medt allt sitt folch och kom wæbnedt ind for koning Inge och

SIDE: 86

sagde: Mig synis herre saa, att ij wille io endelig liide saadant aff
koning Siugurd, saa lenge hand ødelegger alle eders beste mendt,
och gielder dett meg saa snart som ein anden, och naar thet ær
schedt, da ær thet well møgeligt att hand kommer eder baade
rige och land efra, och ther som ij icke wille, tha skall iegh geste
hannom ij natt, thett gaa mig huor thett kand.

Da suaridt koning Inge och bød huer mand wæbne sig, och
skiffte the sig ij tre hobe och berende gaarden. Koning Siugurd
warde sig mandelig, saa att ther falt mange aff them som vthen
fore wore, dog paa dett seniste brøde the husit offuer hannom,
och sloge hannom ihiell medt mange andre duelige hellte wden
all naade. Saalunde bleff koning Siugurd slagen ij Bergen XIIII
dage for S. Hans baptista, och bleff begraffuen ij domkirchen
po Canicke bergitt.

Koning Siugurd wor stor och sterk och mandelig woxen,
bront haar, deilig ij ansichtitt, dog store lipper, ein saare well-
talendis mand fram for nogle andre mend, hord ij regementidtt,
och therfore fich han wgunst aff menige mand.

Der thu aar wor forgangen epther koning Siugurdz død, da
besterckede de andre tho brødre sig paa baade siider. Koning
Inge drog synnen till med LXXX schib, koning Øysten kom
norden till medt halftrediesinds tiufue schib (och wor thett
orsagen att koning Øysten haffde latid røffuid Gregorium Dag-
son och brent hans gaard Brasberg aff, tesligeste wor hand och
mistenct att hand haffde latidt affbrent thet store noust medt
schib och allt for koning Inge, och willde icke betale schaden som
hannom wor forlagtt), och møttis the synden for Bergen. Der
koning Øysten fornam att koning Inge vor hannom for sterch,
och hans folch vor hannom thesligiste wuillig, da rymde hand
fra skiben och drog synnen offuer land till Wigen. Koning Inge
lagde suder epther till søes medt skiben, och fantt hand koning
Øysten ved Forskircke ij Wigen, och der bleff hand fangen. Der
koning Øysten fornam att hand skulle dø, da kasted hand sig
gruffue ned po jorden, och rachte sine hender fra sig, och sagde:

SIDE: 87

Hugge nu itt kors imellom mine herder, da maa ij se att iegh
ær icke red for kolt jarn som ij sige om mig, och blef hand hug-
gen strax død, och hans lig begraffuen ij Forskircke mitt paa
gullfuit, och sigis dett hand ær hellig. Der som hand bleff slagen,
spranck op ein kellde (och kallis till denne dag hellig Øystens
kellde). Men alle lastid den gerning att hand wor saa rettidt.

Koning Øysten war suortt och bleichlett mand, passelig
høg, dog medelmaade viss, ein grundig mand. Men thett drog
hannom till wgunst hos alle att handtt wor saare karg och girig
fram for sine brødre.

Epther koning Øysten var død, bleff till koning tagen ij hans
sted ein hans broders søn som hed Haakon Siugurdson, aff then
hob som haffde weridt hans faders och koning Øystens gode
wenner. Och bleff da ein suar induortis kriig saa forderfuelig,
att ther vor ingen seker eller fri for then anden. Huor the komme,
tha røffuid och myrde the huer for anden vden all barmhier-
tighedt. Der dhe haffde nogen stund saa omgaait med huer
andre, da samledt huer for sig ein stor hob folch och møttis wid
Kongelle, och fallt ein suar hob folch paa begge sider, dog be-
holt koning Inge marchen, och koning Haakon rymde op paa
Marcheer. Der epther fich Gregorius Dagson spurtt att koning
Haakon wor kommen wdi Wigen igen, da drog hand emodt han-
nom vid Fors. Der møttis the XIIII. dag jull, och vor der ein elff
mellom thennom som vor tillfrosen, och wor dog isen icke well
sterch ther paa. Gregorius Dagson gaff sig vdt paa isen medt ein
stor hob folch. Da begyntis jsen att syncke vnder Gregorius saa
att hand kom ij isen vnder sine arme. Ij thett skodtt ein medt en
pill till Gregorium och rampte hannom vnder hans querch. Ther aff
døde Gregorius Dagson, then ypperste krigsmand som then tiid wor
ij Norrige. Hans liig bleff førd till Gimsøy klosther wid Schien,
huilchit closter hans fader haffde latidt stichtiidt, och da wor hans
syster abbediis ij forneffnde closter, som hedt Bouge Dagsdotter.

SIDE: 88

Der Gregorius Dagson vor død, da fich koning Haakon att
vide att koning Inge wor ij Opslo. Da samblede hand megitt
folch och drog till Opslo. Koning Inge laagh fore ij byen och
var IIIIM mand sterch. Der droghe the tillhobe, och bleff itt hortt
slag. Da flydde po koning Ingis siide en hed Gudrød Oluffson,
med XVC mand. Der fallt da koning Inge, och haffde da weridtt
konge offuer Norrige XXV aar. Hand bleff begrafuen ij Sancti
Haluardz kircke ij Opslo, och lagd paa then syndre siide ij muren
vden fore choren.

Koning Inge vor then deligste mand i ansichtid. Hand hafde
gullt, racht och tynt haar. Handt vor liiden paa voxt, hand haff-
de ein stor kull baade for och bagh paa ryggen, blidordig,
rund paa penning medt sine venner. Hand vor venlig medt alle,
derfore fich hand hyllist aff vndersotterne.

Epther thenne seger tog koning Haakon herdebreid allt lan-
ditt vnder sig, och schifftedt forleningene iblant sine gode mendtt.
Der Erling schacke fich thet spurt att koning Inge vor fallen,
och att koning Haakon haffde tagitt landit vnder sig, da lodt
hand samen schriffue alle the herrer som nord ij landitt vore,
och haffde weridt koning Ingis beste venner, och ther the komme
till samen, da forbunde the sig till hobe, och raadsloge imellom
thennom siellfue, huem the wilde haffue for ett hofuidt offuer
thennom. Da the lenge haffde raadtz ther om, bleff Magnus
Erling schackis søn vdkoren, thi hand wor koning Siugurd jor-
salafars dotterson. Magnus Erlingson och koning Waldemor the
hørde huer andre ner till, Magnus Erlingsons modermoder och
koning Waldemors moder wore tho systher. Bleff forthi sam-
tycht aff alle att Magnus Erlingson skulde bliffue konge offuer
landitt, och da vor hand fem aar gammell, och bleff rigit och rege-
mentidt befalidt Erling schacke, thi hand wor then viseste, ther
till och then dueligste krigsmand som da wor ij Norrige.

Der Erling schacke haffde dreffuitt sagen som hand willde,
da giorde hand sig rede med X schib och tog Magnus sin søn
medt sig med andre herrer ij landit vor, och drog ned till Dan-

SIDE: 89

march till koning Valdemor, och ther forbant hand sig medt
hannom, att han skulle hielpe hans søn Magnus till rigit. Och
lagdis da till Danmarch all Wigen norden till Ryerbu, som
dansche konunger før haffue hafftt ij Norrige. Der epther drog
Erling schacke medt sin søn till Norrige igen. Da fich hand spurtt
att koning Haakon var i Tunsberg. Der lagde Erling skacke till
hannem oc fick alle hans beste skijb fraa hannem, huilcke hand
haffde faait fraa koning Inge till forn, och koning Haakon rymde
till Oplanden, och drog nord offuer fielditt till Trondheim. Men
Erling schacke tingitt allt landett wnder Magnus sin søn der
østher, och drog siden allt nord til Bergen och war ther om vin-
theren. Men koning Haakon wor then vinther ij Trondheim. Der
foraarid kom, giorde koning Haakon sig rede medt itt stort tall
folch och drog suder paa emod Erling schacke. Desligist haffde och
Erling schacke eitt stort tall folch ij Bergen, och drogh ther medtt
nord paa till modtz medt koning Haakon. Och funde the huer
andre ij Steinevogh. Der begyntis eitt suart slag. Men eptherdi att
Erling schacke hafde store schib och mere folch, bleff ther meste
parten slagne aff koning Haakons folch, och somme gaffue fluch-
ten. Och bleff koning Haakon ther død, och bleff førd ind ij Roms-
dall och ther begraffuen. Men koning Suerre hans broder lodt han-
nom siden føre till Trondhiem, och begroff hannom ij domkircken.

Koning Haakon herdebreit wor ein deilig mand, vel woxen,
høg och small, dog saare breid offuer sine herder, therfore kal-
led the hannom herdebreiid. Han wor gladsom och spelen, yd-
myg ij sin tale hos alle.

Der koning Haakon wor fallen, da bleff Siugurd Siugurdzon,
koning Haakons broder, tagen till høffuidtzmand offuer them
som haffde weridt medt koning Haakon tillforn. Der till hialp
Marcus aff Schoge, hans fostefader, medt andre herrer ij landitt,
och bleffue de snart sterche och giorde stor schade her och der, huor
de kunde offuerkomme dem som hollde paa Erling schackis siide.
Da the haffde nogen stund saa fremfarid, bleffue the fangen baade

SIDE: 90

och førde till Bergen. Der bleff Siugurd Siugurdzøn halshuggen
vden for Grafdall, men Marcus aff Schoge vor hengdt sielff
anden paa Huarfsnes, och war thett hans endelichtt. Ther epther
bleff nogen stund rolighedt ij rigit.

Erchebiscop Øysten kom till Bergen, och fant hand ther fore
sig Erling schacke medt andre bisper ij landitt. Der begynthe
Erling schacke att tale till erchebispen och sagde: Medt huad
rett, herre, haffue ij forøgett eders sagefall ij christen retten, icke
findis thett ij Sancti Olufs log. Erchebispen suaredt: Icke ær thett
heller forbuditt att forøge christenretten. Men thet findis icke
helder ij Sancti Oluffs log att then skall were koning ij Norrige som
icke ær konge søn, och haffuer thet icke skedtt ij Norrige tillforn.
Erling suarede: Herre, thet wor medt eders wiliie och samtycke
hand bleff till konge tagen. Erchebispen suaredt: Da loffuid du
atthu skulle hielpe och styrcke gudz rett med all thin machtt.
Erling suaredt: Lader os icke trette, men hielper ij Magnus min
søn till rigit, hand och iegh skulle hielpe eder till alle eders sager.
Och bleff ther tha snackidt och beslutt thennom imellom att
thet vore nytteligtt atthe haffde ein kronid konge ij landitt saa
well som engelsche och danske the haffue, och vore thett rigitt
ein stor ære.

Da rodslog erchebispen mett the andre bisper och rigens ed-
linger, och bleff samtycht att kroningen skulle gaa for sig. Och
lodtt Erling schacke rede till then store sal, och forsamlede sig
ther the ypperste wthi landitt.

Der wor och ein legatt aff Rom hedt Stephanus, thesligeste
erchebispen mett andre fem bisper. Och bleff Magnus Erlingson
kronid till koning medtt stor ære och triumph, som sed wor ij
andre land, och wor hand then første kronid koning ij Norrige som
blef medt saadan stadt kronidtt, och skilldis the alle venligen adtt.

Der koning Waldemar fich spurt the tidende at Magnus Er-
lingson vor bleffuen kronidt till konge ij Norrige, da sende hand
sine bud op till Norrige medt breff och segell, att minne thennom
paa thenn handell som thennom vor giortt imellom, om den
dell hand skulle haffue ij Norrige alt op til Ryerbu som før ær

SIDE: 91

rørt. Der Erling schacke fich se brefuene, lodt hand thennom
forkynde for menige mandt. Ther the forstode huad erinde the
haffde, da bleiff ther eitt stort bullder blant menige mand, och
sagde alle atthe schulle icke komme vnder Danmarchs wolld,
och bade Erling att han skulle holle then edt som hand haffde
sueritt thennom och rigit. Der medt fore sendebudene heim igen,
och forkynde koning Valdemar huad suar the finge. Koning
Waldemar lagde Erling schacke stor last oppaa, och sagde att the
norsche plege alltid gerne rønis medt onde, och truedtt thennom
der medt att han wille were theris gest ij foraaridt.

Der foraarid kom, forsamlid koning Waldemar ein stor hob
folch och drog op ij Norrige langs Vigsiide. Daa laage bønderne
alle stedz och warde landitt, saa the danske finge ingen landgang.
Drog ther fra och kom till Tunsberg, och steffnde ther Houge-
ting. Men ingen almug kom till tingitt. Da sagde koning Wol-
demor: Mig synis thette folch will icke were vnder mitt vold,
ieg maa enthen fare heim eller staa mitt euentyr om ieg skall
bide Erling schacke och koning Magnus, och ther med drog hand
ned till Danmarch igen, røffuid och brandschattid huor hand
drog frem.

Der Erling schacke spurde thett att koning Woldemor vor
kommen op ij Norrige, da forsamblede hand ein stor hob folch
och drog suder ij Vigen. Da hand diidt kom, vor koning Voldemar
nid dragen med sitt folch. Der epther sigled hand offuer till Jud-
land till Dyrsaa och fant ther ein stor hob vdeliggere. Erling scha-
cke lagde thennom om bord, och bleff der eitt hartt slag aff. Dog
po thett seniste fich Erling schacke offuerhanden och bleff meste-
parten slagen, och en part rømde. Erling schacke tog schib och
godtz och huad ther wor, och drog till Norrige medt. Stodt
thenne feigde emellom Norrige och Danmarch nogen stund hen.

Christine, Erling schackis høstru (koning Siugurd jorsalafars
dotter) drog ned till Danmarch til koning Waldemor sin frende,
och the wore systre børn. Kongen vndfich hende well, och
wore the offte till tals om mange hande deler, och kongen tog

SIDE: 92

hendis tale alltid blidelig. Der foraarid kom, da sende hun bud
till Erling schacke att hand skulle komme ned till Danmarch och
forlige sig medt koning Waldemor. Erling schacke giorde sig
rede medtt et skib aff the beste, och bemannedt thett medt thet
beste folch hand haffde ij landitt, och seglid till Judlandt och
fand koning Woldemar ij Randerse, och kom da kongen sad
offuer borde med sine gode mend. Erling schacke kledde sig sielff
tollfte vdi theris harnisch, och haffde hatter offuer hielmene och
suerd vnder theris kiortler, och ginge saa ind for kongens saal,
oc komme ind medt them som baare retterne, och tredde frem
for kongens sede, och sagde: Fred och leide wille wij haffue
baade her och heim igen. Koning Waldemor saag till hannom
och sagde: Esthu thett Erling? Hand suarid: Her er ieg, sig mig
snart om ieg skall haffue leyde. Der vor inde ij salen vell LXXX
mend, och alle wden vaben. Kongen suaredt: Leyde skall thu
haffue, Erling. Ieg pleger icke att handle verlig medt thennom
som komme till mig welluillige. Daa gich Erling frem till
kongen och kyste hans hand. Der epther gich hand till sitt
folch igen.

Erling schacke wor nogen stund hos koning Woldemor och
taled der om att ther motte bliffue fred landene imellom, och
bleff saa besluttid att Erling schacke skulle bliffue ij Danmarch
till gisell, och Asbjørn snare, erchebiscop Absalons broder, for
op ij Norrige modt hannom ij gisell.

Der epther hende thett sig en gang att koning Waldemor och
Erling schacke the talede sig imellom. Da sagde Erling: Herre,
jeg will nødigtt haffue eders wgunst, therfore synis mig thet best
were att fred wore giort os imellom, att thett bleffue giort wedt
then handell som før ær giortt, och eders naade kunde giøre meg
till eders jarl ther offuer, och will ieg suere eder ein trofast eid
att hollde thett rige eder till hande. Jeg will giøre all then tie-
niste och forplichtt som eders naade bør att haffue aff thett jarll-
dom. Da fich Erling schacke saa fremført sine ord for kongen
att hand ledde hannom till sede, och gaff hannom jarlls nafn och
all Vigen till leen att raade faar, medt all schatt och skylld, och

SIDE: 93

bleff Erling schacke jarll saa lenge hand leffde, bleff tesligiste thenne
fred bestandig ij theris lifs tid.

Der Erling schacke haffde forenit sig mett koning Waldemor
ij Danmarch, da bleff han mechtig ij Norrige, och lagde wind
paa att ødelegge alle som vore kommen aff konge slecte ij Nor-
rige, po thett at rigit kunde bliffue vnder hans søn och hans ep-
therkommere. Och lodt hand gribe en hed Siugurd Harallson
som wor koning Magnus hallfbroder, och lod hugge hoffuidt aff
hannom paa Nordnes vid Bergen. Thesligiste fordreff hand aff
landitt koning Øystens dottersøn wid naffn Oluff Schaffhugsøn,
och døde then same wdi Aaleborig ij Judland, och bleff begraf-
fuen ij Wor froe kircke ther ij byen.

Der wor ein jarll ij Suerrige hed Bijrge jarll brose. Hand aatthe
koning Harald gijllis dotter hed Biritte. Hun aatthe ein broder-
søn hedtt Øysten Øystenson, och wor han koning Haralld gijllis
soneson rettkommen till rigitt. Then same fich hielp aff Birge
jarll met folch och penning, och drog till Norrige, och fich hand
snart en stor hob folch tillhande baade aff Suerige och Norrige.
Der de haffde nogen stund weridt ij landitt och finge ingen
wnderholning aff almugen, tha begynthe the att røffue och tage
huor the komme frem. Da forsamblede bønderne sig alle stedz
emodt thennom, saa att the nøddis till att fly paa wille skoge och
holle thennom ther. Som the haffde nogen stund veridt paa
skougen, da begynthe theris kleder att bliffue reffuen och wd-
sleden, att the toge neffuer aff bierchen och bunde wden om
theris been paa hoserne. Therfore finge the thet nafn och kal-
ledis menlig birchebener, huilchitt naffn then hob behollt lang
tiid siiden. Koning Magnus Erlingson kom wforuarendis paa for-
neffnde Øysten och te birchebener paa Ree, och sloge hannom
ther medt tusinde mend. Der koning Magnus Erlingson haffde
faait thenne seiger, da bleff hand wide berømpt offuer landitt,
och fordristidt sig da ey flere att sette sig op emodt hannem.

Koning Siugurd Haralson aatthe en son medt ein quinde
hed Gunilde, then lodt han kalle Suerre, och thett skede nogit

SIDE: 94

før hand bleff slagen. Der epther bleff hun gifft igen medt ein
mand hed Wnas smit. Han wor bispens broder i Phærøø, och
bleff Suerre opfød ij Norrige till hand wor fem aar gammell,
och viste hand icke anditt end Vnas smitt vor hans naturlige fader.
Och eptherdi Suerris moder hørde att Erling schacke och koning
Magnus stode epther att wille ødelegge alt konge slechte ij landit,
da drog hun till Pherøø medt sin mand, och ther bleff Suerre
opfødt och till skole holden hos bispen ij Pherøø, som hedt Roer,
ind till saa lenge att the willde vigtt hannom till prest. Der Gunillde
hans moder thett forstod, da begynte hun att grede. Da sagde
Suerre: Hui græder thu moder? Jegh menthe atthu skulde gle-
dis wed thenne ære mig sker. Hun suarede: Thenne ære ær ringe
mod then theg burde medt rette att haffue, di thu est kong Siu-
gurds søn aff Norrige, och icke thenne mandz søn som du mener,
och haffuer ieg forthi hollitt thett hemelig hos mig for alle, att
ingen schulle thett faa vide før end thu vor till mandz kommen.
Der Suerre Siugurdsøn thet hørde, tha begynte hand att betencke
then store macht som koning Magnus Erlingsøn haffde ij Norrige,
att hannom stod icke lettelig till att begynde nogitt emodt hannom,
och der hos tenchte paa att hans forelldre haffde hafft saa stoer
wellde offuer land och rige, och sagde han da til sin moder: For
ingen dell will ieg tage ett prestegelld vdi Pherøø før then ret-
tighed meg bør haffue wdi Norrige. Der epther drog Suerre
Siugurdsonn till Norrige. Da hand diidt kom, da haffde Øystenn
Øystenson latiidt giffue sig konings naffn. Han vor Suerris far-
brorson. Der han saag sig inthit att kunde skaffue, da drog
hand norder ij landitt omkring, saa at ingen kunde merche hannom
nogit aff huad hand hafde ij sinditt, och gaff sig iblantt Erling
jarlls krigs follch, och till ordz medt jarlen, och fich stor
forfaring om alle honde som hannom forderligtt kunde were.
Der epther drog Suerre til Tunsbergh och teden fra till Løse, fra
Løse op till Birge jarll brose, huilckin aathe Suerris faders syster,
som hedt Birgitte.

Der Birge jarll forstodt att Suerre wille hafue hielp aff han-

SIDE: 95

nom till Norrige, da veigrede han sig och sagde: Jeg haffuer nu
hiulpit din faderbrodersøn till Norrige. Jeg will icke widere giøre
nogen hielp thidt ij landit mere, ieg kand sielff ther om bliffue
forderffuitt. Ther Suerre fich ther ingen hielp, da drog hand till
Wermeland till sin søsther, som hed Siziliæ. Hun giorde hannom
megitt till gode, och trøstidt hannom. Och som hand ther haffde
weridt nogen stund, tha kom ther bud fra Norrige att koning
Magnus och koning Øystinn haffde hollditt ett slag tillhobe paa
Ree. Der fallt koning Øysten och ein stor partt aff hans folch.
Men ein part rømde aff landitt till Danmarch, till Wermeland
och paa Telemarchen. Aff thesse tidende bleff Suerre bedrøffuid
och haffde ij sindet att giffue seg wdt ij fremmede land, di thett
war hannom icke raadelichtt att drage ind ij Norrige, fordi røch-
tedt vor kommen om hannom offuer allt Norrige.

Der den adtspridde hob som kom aff slagitt paa Ree, finge
spurtt att Suerre Siugurdson vor ij Vermeland, da søchte de till
hannom paa alle siider och begeridt att han skulle tage sig rege-
mentid till offuer dennom, och bliffue theris herre och houidtz-
mand. Der Suerre saag att the wore meste parten klede løs
[e]
,
peninge løse och saa gott som weriie løse, och thesligeste mange
saare, och ther hos haffde hand hørtt theris onde regemente, da
veigrede hand seg therfore och lagde alle the forfalle fore som
han mest kunde: Først hans wforstandighedt, vforfarenhedt, fatig-
dom, thesligeste wor hand opfød ij ein vdtøy, som slett ingen
krigsbrug haffde weridt ij som kunde tiene till nogen regemente.
Men gaff dem fore atthe skulle tage Bijrge jarll brosis son till
høffuidtzmand, thi hand vor och kommen aff konings slechtt.
Birchbeinerne, dett ær krigsfolchidtt, lodtt beuachte Suerre saa
lenge de finge bud till Birge jarll. Hand schreff denom till igen,
att the skulle beholle Suerre, willde hand icke med gode, da
motte the faa anden raad till, men hans sønner finge dhe inthitt
aff. Der dhe finge disse suar fraa Birge jarll, da talede de medt
gode ord till Suerre igen, att hand willde giøre theris wiliie.
Men Suerre veigrede sig medt all then undskylning han kunde,
och sagde ney. Der dhe hørde han ingeledis willde samtøcke
deris wiliie, da sagde de alle: Wii haffue tient din fader och forell-

SIDE: 96

dre, och mist wore frender och brødre, der till ære wij fredløse
och skillde fra voris arff och rige for thine forelldris skylld, och
wij biuder os end till att wille tiene dig, huilckitt du nechter.
Derfore saa skall thu vide att wij wille drebe dig, och ther med
komme os ij fred medt koning Magnus. Der Suerre thett hørde,
tychte hand thesse vilchor vere ganske horde, och motte dog
giøre deris vilge, ellers haffde thett konings slecht paa suerd-
siidenn weridt øde ij Norrige.

Søndagen ij fulle vege ij faste bleff Suerre tagen till høffuidtz-
mand offuer birchebenerne. Om mandagen komme ther LXX
mend som suore Suerre hullschab och mandschab, och giorde
dem till befallingsmend, epther som huer vor bequem till. Der
epther paa ascheonsdag drog hand ned ij Wigen, oc kom ther
megitt folch till hannom, saa att hand blef IIIIC mand sterch, och
wor mesteparten aff thennom aff thett slag som vilde røffue och
med vold samble thennom penning, end the ther villde fare med
fredtt ij landit. Och som the nu vore alle forsamlede, dha gaffue
the Suerre konings naffn, dog imod hans vilge, och sagde: Icke
wille vii thiene den som icke wor mere mand end the sielfue.
Och ther Suerre wor tagen till koning, da tog han sig allt rege-
mentid till, och wdtmonstrett alle the ransmendt och vnyttigt
folch, som icke vore vanne at vere vnder regementhe, och drog
saa aff Wigen ind ij Wermeland, store schoufue igenom, till hand
kom ij dalerne paa Jernbergene, och drog ein schoug igenom
ther fraa, till hand kom ij Herdall XVIII miler lang, och deden
fraa drogh hand ein schouff LX mile lang. Der ledt hand stor
nødt. Hans kost wor mest barken aff træ, och saffue, och the bær
som vnder sneen haffde lægitt. Och der dhe haffde werid paa den
schoug VII jemdøger, da komme de neder i Jempteland, och
drog der fraa till Sellbo, och fich tuungitt dennom vnder sig, och
gaff dhe hannom brandschatt. Ij thett fich konning Suerre att
wide, att Rudher aff Tellemarchenn var kommen till hannom
med LXXX duelig krigsmendt, och bleff ther aff glad, och da

SIDE: 97

haffde kong Suerre ijC och XXX mend. Der medt wende hand
ofuer Gauler aas, och komme wforuarendis paa thennom som
hullde wachten for fienderne, och sloge thennom ihiel. Da kom-
me der emodt hannom Siugurd Niclasson, Erich Arnesøn, Iffuar
hortthi, Iffuar silche, Iffuer Giaffuallson, koning Magnus høf-
fuidtzmend, medt XVIIIC mend. Der koning Suerre saag sin
offuermacht, da weg hand fra thennom till eitt fiell heder
Wasefiell, och haffde gandollfuer ein stor forsamling der for
hannom. Der epther som koning Suerre fornam att bønderne
schilldis adt, da fallt han ther till som vor ein stor hob forsamb-
litt aff kiøpstedtz folchidt, och slos med VC mand och fich saa
offuerhanden, och desligiste Sancti Oluffs bannere fra thennom.
Och tackidt hand Gud for then seiger. Der nest drog hand till
Trondheim, och der borgerne saage hans komme, ringedt the
meth klockernne imod hannom, och toge hannom ind medt
processe.

Der epther lodt koning Suerre steffne Øyre ting och neffnde
XII mend aff huertt fylche, och da bleff Suerre der anden gang
giffuid konings naffn, och bleff hannom tilldømpt medt wabne-
tag land och rige epther landzlogen.

Der koning Magnus och Erling jarll spurde disse tidende,
droge the till Trondhiem medt megit folch. Der de ditt komme,
da vor koning Suerre dragen offuer Douffre fielld och igenom
Gudbrandzdallen, och alle stedz huor hand fremdrog, gich fol-
chid hannom till hande, somme for redzell och somme for theris
mandom, och vndertiden huor Suerre saag sin ofuermacht, veg
hand till siide fraa them.

Der koning Suerre wor kommen paa Hadeland, togh hand
alle the roerschib som vore ij Rond och lodt drage them fem
mill offuer land op ij Miøs, oc kom wforuarendis paa koning
Magnus folch, och greb thennom mesteparten, och fich alle

SIDE: 98

theris skib efra thennom som the haffde ij Miøs. Haluord po
Såstad hand redde till itt stortt gestebud, och vor ther well
IIIC mandt forsamlidt. Der kom och koning Suerre, greb och
slo ihiell huad hand offuerkom, och fich der ith stortt bytthe,
och epther denne seiger fich koning Suerre all Oplanden vnder
sig, desligist Østredalen.

Der koning Magnus och Erling jarll komme østher ij Wigen,
tha samlede the ther en stor hob folch och willde drage emodt
koning Suerre. Da koning Suerre fornam then store hob folch,
drog hand aff Oplanden och ned ij Sogn och der fraa op paa
Wos. Der vor for hannom ein stor forsambling aff wosserne, aff
Sogn, Hardanger och Sundhordeland, saa att koning Suerre motte
vige tillbage till fiels igen alle hellgen tid, och fich hand saa stor
ein møde paa fiellit, att hand for willd wthi VIII dage, saa att
hand huerchen fich madt eller dricke vden sne. Der till miste
hand IC och XX heste och XX mend paa fiellditt, och ær thett
vnderlicht att høre huad koning Suerre alltidt leedt ij saadanne
reyser till fieldz och fierid om vinthers tiid, thi att koning Mag-
nus och Erling jarll haffde alltiid offuerhanden baade till siøs och
lands, saa att koning Suerre kunde inthett blotte sig, endog hand
haffde stor lycke vndertiden, att hand alltid medt halffmindre
folch gaff sig ij krigen emodt sine fiender och fich offuerhanden.
Och dett stodt saa hen vdi III aar som the saa kriiett, och koning
Magnus holt alltiid offuerhanden.

Her epther nogen stund kom koning Suerre till Trondhiem
igen och fich der offuerhanden, och fich der till X skib som laage
rede medt all tillbehøring. Dennom rustidt hand vdt, och der
medt lagde till siøs, och drog saa synner medt landit och achtid
seg till Bergenn.

Koning Magnus och Erling jarll, och Øysteinn erchebispen,
komme hannom imodt medt ein stor hob schib, saa att koning Suer-
re motte giffue seg vdt till siøs igen for offuermachten, och koning
Magnus iegede flux epther hannom och sagde: Lader oss nu

SIDE: 99

heffne wor slechtt och venner. Derfor skall ingen were saa dristig
att han tager nogen till fange, wden eniste koning Suerre, then
vill iegh were till ordz medt. Der koning Suerre saag sigh icke
att kunde vndkomme, da bad hand till Gud om hielp, och willde
giøre sitt beste emodt sine fiender, och der de naadde flux paa
hannom, da kom ther saa stor ein tåge, saa att ingen saag anden,
och der medt schildis the adt. Koning Magnus och Erling jarll
sende en partt aff krigsfolchitt till Bergen, men the droge sielfue
nord till Trondheim medt then største partt aff folchidt.

Koning Suerre seglede haffledis nord till Trondhiem, och
kom fordi for till Trondhiem end koning Magnus, och lagde
hand alle sine schib ved brøggen, och forbød att ingen 
[aff]

hans mend schulle tage ther ein huid aff, wden theris waben och
veriie, och gaff sig saa ij byen medt sit folch.

Der koning Magnus och Erling jarll laage der wden fore, da
sende koning Suerre bud vd till koning Magnus och bød hannom
tuenne vilchor till: Thett første att hand wilde møthe hannem
paa Sprottevoll och slas medt huer andre, then beholle seiger
som gud will. Then anden, willde hand och slas medt hannom
till schibs medt lige fordell, tha ville hand och møde hannom.
Koningh Magnus och Erling jarll wilde icke nogen aff disse will-
chor, vden de menthe att koning Suerre schulle anderledis gaa
end som hand achtid. Och der medt drog koning Suerre aff
byen och op till Medellhuss, och wor ther IIII netter, och drog
strax tillbage igen till Trondhiem offuer Steinbergene och ned
offuer Fogens breche imod dagen, och sagde hand till sine mend:
Jeg wed att koning Magnus och Erling jarll ere baade ij byen,
och venther meg icke, och ieg vedt atthe haffue druchkitt ij dagh
ij byen. Di staar nu mandelige. Ieg haabis Gud schall hielpe then-
nom som retten haffuer, och huilcken aff eder ther slar ein ridder
eller andre yppermendt, da schall then strax bliffue giord till
saadanne mend igen, och haffue the lenge noch jegedt os om
landit som andre wdttslege mendt.

Der koning Magnus krigsfolch haffde druckit flux offuer om

SIDE: 100

natten, och formode sig ingen fare, thi de menthe att koning
Suerre wor rympt offuer fiellitt. Da bleff vacten var huor koning
Suerre kom wden for byen medt sitt folch, och bleff sentt før end
koning Magnus och Erling jarll fich samled sitt folch, och møt-
tis de paa ageren vden for byen. Der droge the saa mandelig
tillsamen, saa att ther falt flux folch paa baade siider. Erling jarll
kastidt sitt suerd ij handen och sagde: I skulle se att ein gammell
mand schall kunde røre sit suerd ij dag. Thorer spole bar mer-
chit for Erling jarll. Koning Suerre søchte saa fast frem att
hand kom vnder merchitt och hug stongenn sønder. I thett same
fich Erling jarll ein styng ij liffuit paa sig. Da sagde ein aff hans
mendt: Dett vor eitt farligt styng. Erling suared: Følger ij ko-
ning Magnus mandelig, mig schader inthett, och høg da paa
både hender och giorde stor schade, och falt dog strax epther
død paa iorden. Da flydde koning Magnus och kom aff elffuen
medt itt schib. Der falt VII the ypperste aff hans raad och LX
andre edellmend vmframt almogis folch. Der fich koning Suerre
alle the beste schib som koning Magnus aatte, och fich ther stor
seiger.

Da Erlings jarlls lich wor begraffuit, stodtt koning Suerre
ther offuer och sagde: Dett ær sømelicht och erlichtt att mand
icke tier stille offuer slig ein ypperlig och storboren mandz
graff som vii staa offuer. Och ær thett vnderligtt att ein mand
som ieg ær, kunne staa emodt tre, forst koning Magnus, anden
Erling jarll, tredie Øysten erchebispen, som obenbare haffuer
lyst ij kirckene att alle theris siele som falle for koning Magnus
ij strid, de schulle alle vere ij himmerige før blodit ær kalt. Och ær
her nu mange bleffuit hellige som nu haffue fallitt medt Erling
jarll, om erchebispens ord ere sande, di att nu lider snart att blo-
ditt ær kalt, och befrychter meg thett att thett vill feile thennom.
Och raader ieg heller till atthe bede gud forlathe sig thett som
brødt ær, att de vore saa dristige att hielpe Erling jarll till, som
icke wor aff koning slechtt, att giffue sin søn konge nafn, och

SIDE: 101

føre affuindz schiold och merche emodtt rette konings sønner,
Haakon koning Siugurdsøn och Øystin koning, huilke han tog
rigitt fraa emodt all christelig skell. Och offuer allt thett haffuer
gud nu saa schifft oss imellom, att jeg seer mange sorgfulle stande
offuer thenne mandz graff, som skulle vere megitt glade om de
saa stode offuer min graff, endog hun icke vore saa pryditt som
thenne ær. Paa thet seniste tackidt hand thennom alle som han-
nom haffde fultt till graffuen, och loffuid storligen hans mande-
lighedt och forstand, endog han lastidt hans wrette foretechtt.

Epther thenne slachting rymde koning Magnus medt sitt folch
till Bergen. Der fant hand erchebispen och lagde sitt raad medt
hannom. Hand raadde hannom att hand schulle giffue sig till
Opslo och samle sig ther hielp emodt koning Suerre.

Koning Suerre bleiff mechtig aff thenne seiger och fich ett
stortt anhang aff alle norden fiells, och gaff hand mange store
naffnbøder, de som tilforn vore tienere, de bleffue tha herrer,
huer epther som the vore duelige till. Och bleff koning Suerre
vdi Trondheim om vintheren.

Om vaaren epther drog koning Magnus ein stor hob folch
aff Wigen tillsamen och lagde ther medt nord paa till Trondhiem.
Der vor da medt hannom Øysten erchebispen, Orm konings
broderen, Nicolaus och Philippus, och komme til beyn Steyn,
och der fraa ind till Holm klosther. Men koning Suerre giorde
rede ij byen, og ging krigsfolchidt offte vd och taled medtt huer
andre.

Koning Suerre sende bud till koning Magnus, och bød att
wille schiffte landitt till hellmings med hannom, som tillforn
haffde giortt koning Haralld gijllis sønner, men thett kunde icke
drage till forliging. Da bleffue the saa offuer eins paa baade sider
at the villde leffuerere huer andre eit slag paa Ilevol. Der koning
Suerre vor rede med all sin her, da sagde hand till sit folch: Jeg
siger nu saa till eder alle som ein bonde sagde till sin son, der
hand fullde hannom till orloffs skibit, och bad hannom were hord
och dierff ij mandrøne, thi ordett leffuer lengst, och sagde:

SIDE: 102

Huorledis will thu schicke dig ij slagitt om du wiste att du schulle
bliffue slagen. Drengen suarid: Jeg schulle ingen spare vden hugge
paa baade hender. Da sagde bonden: Om du wiste du komme
ther fraa. Drengen suarid: Jeg schullde inthett liffue, huad heller
ieg schulle bliffue eller komme dher fraa. Bondenn sagde: Wdi
all slagh scher thett etth aff disse: icke kommer vfeygom ihell,
och icke maa feygom forde, flotthi er fallo werst. Der epther
droge the tillsamen paa baade siider, och vor dog koning Mag-
nus sterkere paa folch. Der bleff da ett stort slag, och paa thett
siste flydde koning Magnus, och haffde mist mange aff sine gode
mend, som vore Philippus Arneson, Bryniolff Jonson, Iffuer
galle med mange andre duelige mend, och rymde hand syder
ned till Danmarch till sin frende koning Woldemor, och bleff
hand dher well wndfangen den winther offuer.

Der epther for koning Suerre till Bergen och gaf dem alle
fred som komme till hannom. I then anden vege ij faste, giorde
bønderne aff Wos och alt Sundhordeland eitt opløb, och kom-
me wforuarendis till Bergen medt saa stortt bolder och wabne
brach att koning Suerre och hans krigsfolch gaffue fluchten aff
byen, och menthe thett haffde werid koning Magnus. Men der
koning Suerre fich tidende att thett vor bondefolch, da samled
handt sitt folch tillhobe och drog emodt bønderne, och slog sin
orden inden for Alle helgen kirke, och møtte saa bønderne paa
Sancti Hans woll. Der falt ein stor hob aff bønderne, men de
som igen wore, flydde marchen.

Der epther lodt kong Suerre tinge medt wosserne, hardan-
gerne och Hordeland, och gaffue de store penninge vd før de
finge fred igen.

Der koning Magnus haffde werid ij Danmarch then winther
offuer, da giorde han sig rede om waaren, och drog nord till
Bergen medt XXX schib well wdrustid med folch och weriie.
Men kong Suerre laa for med XVI skib och wel rustid med folch
och veriie. Koningerne møttis wden for Nordnes, och lagde

SIDE: 103

saa mandelig till huer andre att thett falt saare megitt folch, och
dher de lagde till koning Magnus, da fich hand ein styng igennom
laarid. I thett spranck hand till bage och steg paa ein lughe som
vor blodig, och baglengis ned ij rommitt. Da roffte the seiger
rop, och sagde att kongen var fallen. Da suared Orm kongens
broder: Da ær landitt schifft dem imellom, och begynthe the
att fly huer som kunde. I thett spranch koning Magnus op igen
och bad thennom bide, men the forditt sig huer som kunde,
och ther medtt flydde all herren som offuer bleff. Men Orm
kongens broder bleff trengd ij landt vid Graffdall, och søchte hen
adt fiellit. Der krigsfolchit willde tage hannom, da lodt han
renne aff sin bigiord sylff och penninge, och the som epther
løbe, wille sancke penningen op, och ther medt vndkom hand
hen ij fiellit. I thette slag miste koning Magnus XVIII schib och
kom aff med XII skib, och bleff ther eitt stortt bythe schifft
imellom thennom. De blefue rige som tillforn vore fattige.

Koning Suerre drog till Trondhiem och bleff der om vin-
theren. Samme winther kom en till Norrige hed Erich, och sagde
sig att were kong Siugurdz søn och konning Suerris broder, och
haffde lenge werid ij Constantinopell hos keyser Emanuell, och
war ein saare wiss mand. Da hand kom till koning Suerre, toch
hand well mod hannem och loffuid hannem ære och werdig-
hedt som hanum burde att haffue, wden eniste konings naffn
wilde hand haffue sig forbehollit. Erich tackedt konningen for
sitt tillbud, och bleff thett saa besluttit att Erich skulle bere heitt
jarn sig till fæderne, huilckit hand och giorde. Siden holt kongen
hannom ij stor ære.

Der koning Suerre wor dragen till Trondheim, da kom ko-
ning Magnus till Bergen och bleff ther om vintheren. Om waaren
framled, giorde koning Magnus rede igen och drog nord till
Trondheim, och lagde sig wid Holm. Koning Suerre wor for
hannom och giorde sig rede, och haffde ein stor forsamling ij
byen baade krigsfolch och bønder. Och bleff thett tagit ij dag,
saa at kongerne baade taledis wid huer andre, och bød koning

SIDE: 104

Suerre end som tillforn att ville schifte landit till helming, och
koning Magnus schulle haffue korridt. I thenne dag for krigs
folchidt paa baade sider tillhobe, drucke och kollaserede thennom
emellom, och wore the saare glade att thett motte drage till fred
emellom thennom, och allt landit kunde komme till rolighedt igen,
och gick thett nogitt ligelicht adtt til fred emellom thennom vdi
nogle dage. Epther lang beraad sagde koning Magnus, att ther
som thett wore end saa schifft dem imellom, da kunde then fred
icke lenge staa, thi thett kunde snart drage till feigde paa ny
igen, som hand beuiste for war schedtt brødre imellom, end sier
emellom thennom. Da sagde koning Suerre: Thett ær well sant,
Magnus, endog wij kunde well hollde fred oss imellom, dog findis
well andre som raader mere till vfred end rolighed. Dog paa thett
att thette fattige land schal icke lenger saa plagis aff os, da will
ieg drage aff landitt the første III aar medt mitt krigsfolch och
holle mig wdenlandz, dog medt saadan wilchor att wii schiffter
landitt till hellmings, och ieg setter offuer min part huem mig
lysther, att opbere min indkomst wdi frede. Och naar de III aar
ære omgaaen, da will ieg komme igen ij landit, och du da wdi
lige maade giør som ieg haffuer giortt. Koning Magnus suared:
Jeg willde att du koning Suer
[re]
 och birchbenerne (dett ær krigs-
folchit) schulle fare aff landit och komme alldrig igen. Jeg ær ein
kronid konge och haffuer suorid landit ein kongelig eiid att ieg
schall weriie thett medt mitt suerd, then eid will ieg icke rygge
meden ieg leffuer, men gud schall raade for liffdagene. Jeg haffuer
mist IC riddermendz mend och XVII aff mine ypperste mend rid-
dere, och der till Erling jarll min fader som mig wor allerkeriste,
och staar thett mig icke till att giøre. Jeg schall enthen beholle thet
alt eller och miste thett allt och liffuid till medt. Koning Suerre
sagde: Du vedst vel att rekene thin schade stor som ær sched os
emellom, men thu glemmer then store skade som du giort haffuer.
Først thett min fader koning Siugurd wor slagen ij Bergen,
och koning Øysten min faderbroder ij Vigen. Och then tid
min broder Haakon bleff tagen till koning offuer landitt, da
reiste Erling schacke thin fader sig imod hannom och slog han-

SIDE: 105

nom ihiell paa Sundmør med mange herrer. Harald min broder
lod Erling schacke din fader henge paa Huarffsnes, Siurd min
broder lodt hand hugge hoffuid aff ij Bergen, och Øysten min
farbrorsøn slodz du ihell paa Ree. Epther saadan schade som
ieg haffuer faait paa mine slechtt och wenner, da wor thett well
giortt som ieg endog bød till med deg att ville schiffte landitt
till hellmings, och vill end holle thett som ieg haffuer tillbuditt,
der som du willt. Endog mand finder ingen exempell att nogen
haffuer werid koren till konge ij Norrige, vden hand haffde
werid kongens søn, eller rett kommen aff konings slechtt paa
suerdsiden. Och eptherdi du willt icke nogen aff disse wilchor
haffue, da møthe mig her paa Ilevoll medt all thin macht, tha hobis
mig thett skall gaa thig werre end then førre reyse wij fundis
ther. Koning Magnus suarid: Jeg will slas med thig till siøs medtt
beggis vor macht. Koning Suerre sagde: Mine schib ære opsette
mesthe parten vden thrij, dennem will ieg wdruste thett beste
ieg kand, och thu møthe mig med andre thrij schib. Da suaridtt
koning Magnus: Wij ville icke spille mere folch, men gach thu
frem medt thine vaben, och ieg medtt mine, saa wille wij
slas ene tho der om, huilken for seiger then beholle land och
rige. Koning Suerre suarid: Os henger dog noch schade och
forderfuelse paa baade siider, att wij icke siellfue slas ij kreis lige
som kemper, thi wij haffue folch po baade siider, som landz
høffdinger bør att haffue, och eptherdi att du villt io endelig
slas med mig ene, da tag dig en hest och ruste thig thett beste
du kanst, jeg will møde dig och se huilken ther render then anden
till iorden, saa pleier herrer och rigens mend bruge. Paa thett
siste begynthes horde ord att wancke paa bode siider, och huer
hob drog fraa huer anden. Koning Magnus drog sin vey till
Bergen, och koning Suerre drog offuer fiellit, och sette hand
Erich sin broder till høffuidtzmand offuer folchitt ij Trondheim
igen.

Der koning Magnus spurde att koning Suerre wor dragen aff
Trondhem, da drog hand strax der hen igen och kom vforuarendis

SIDE: 106

paa thennom och giorde ther itt stort mannemord, der holt
huercken kircher eller klosther. Erich koning Suerris broder
rømde ofuer fiellitt medt ein hob aff folchidt. Koning Magnus
toch alle skibene medt stor beschattning aff bønder och bor-
gere, och tog saa all Trondelagen vnder sig medt store reffsinger
och liffue laath. Epther thenne seier drog koning Magnus till
Bergen igen och hollt ther jull. Koning Suerre hollt jull ij Opslo.
Strax epther jull giorde hand sig rede och drog landvegen till
Trondhiem. Och koning Magnus drog fraa Bergen och kom før
nord till Trondheim end Suerre koning, och giorde stor skade paa
landitt. Thett stod saa hen ith aar omkring att koning Magnus holt
offuerhanden altid, thi hand haffde søen efra koning Suerre,
saa at hand motte altiid vige till landz. Och der koning Suerre
wor trengd fra søen, da lodt hand bygge Suerdzborgen wed
Trondhem, till att haffue sin tillflucht till naar hannom trengde.

Nogen stund ther epther som koning Magnus lag ij Bergen
och formodde sig ingen fare aff koning Suerre till siøs, da haffde
koning Suerre samlidt sig allehonde smo schib och schuder och
drog hemelig langs lande synnen fraa Opslo, saa att ther gich
ingen bud for hannom, och kom hemelig till Bergen om natten
och offuerfalt byen och greb och slo allt hand offuerkom. Men
koning Magnus kom paa fluchten, somme paa Woss och somme
hen ij Hardangher och rømde offuer fiellitt. Da fich koning
Suerre alle the schib, guld och dyre clenodie och alle kongelige
smycke som koning Magnus haffde paa ij sin kroning, som ær
kronen, spiren och allt andit som der till hørde. Desligist fich och
krigsfolchitt itt stort bythe. Koning Magnus rømde da anden-
gang af landit til Danmarch, till koning Waldemar sin frende.
Thett same aar kom erchebiscop Øysten aff Engeland och kom
ij wenschaff medt koning Suerre och drogh till Trondhiem.
Koning Suerre toch allt landitt wnder sig och sette sin befallnings
mend ij huertt fylche. Wdi Sogn sette hand Iffuer daffue, och
vor saa streng ved bønderne, thi sloge the hannem ij Kaupanger.

SIDE: 107

Thett same aar lodt koning Suerre bygge eitt stort schib och
kalled thet Mariesuden. Thet vor dett største schip som vor bygdt
ij Norrige siden Ormen lange bleff all. Och giorde koning
Suerre sig rede medt all sin schib och drog synner medt landitt.
Da han kom iempt vid Sognefiorden, sagde hand: Wij ville
ind ij Sogn och straffe dem for de hafue slagitt min fogitt Iffuer
daffue ihiell. Men Suine Peder sende hand till Bergen medt III
store schip och drog sielff ind ij Sogn medt XX schip. Och der hand
kom ind for Systranden som fiorden schildis atth, da sende hand
fra sig Wlff aff Lauffsnese och Rolff tympell medt VI schib till
Kaupanger, och befoell att illde thennom ein bastuffue. Och der
dhe komme didt, da røffuid the allt godzit, och kjøpsteden brende
de aff, thi folchitt vor rømpt till fiels. Koning Suerre vende ind
ij Sognedall medt XIIII schip, och sende ther fraa sig tredie parthen
aff krigsfolchid medt saadan befalling: Der som folchitt ær hiemme
och bedis om fred och gredt, da schulle ij huerchen røffue eller
brende, men ther som the thett icke giøre, da lader icke ith suine
hus staa igen. Kriigsfolchid drog hen, och then dag røfuid och
brende och funde alldrig ett barn vden ein mandtt. Hans gaard
bleff vbrent, och bleff affbrent IIC oc XL gaarde paa Fylchis
bygden och Sogne dall, och siden droge the till schibs igen och
lagde vd till Fimbreid.

Magnus koning wor thenne winther ij Danmarch och fich
stor hielp aff koning Waldemor, och drog langs lande op till
Norrige och giorde sig itt stortt anhang allestedz huor hand drog
frem ij køpstederne, och haffde hand XXIIII schib. Der hand kom
ij Karmsund, fich hand tidende att koning Suerre vor ij Sogn,
och Suine Pedher vor ij Bergen med III schib. Da schyndedt
koning Magnus sig och kom till Bergen wforuarendis. Der rymde
allt kriigsfolchid ij fiellit, vden XXX bleffue slagne paa gaden.

Der koning Magnus haffde bestilled thette ij Bergen, drog
han hasteligen ind ij Sogn, och strech icke sin segell før hand kom
ind ij Nore. Koning Suerre laag wid Fimbreid medt XII schib,
och thu laaghe ij Sognedall. Da kom vechteren løbendis oc sagde:

SIDE: 108

Her kommer ein stor hob schib. Konning Suerre spranch op och
sagde: Jeg seer thett ær krigsrystning paa ferde, och ær icke langtt
før end kong Magnus kommer. Nu maa Gud raade for mitt
folch ij Bergen wore, och de sex 
[schib]
 ij Koupanger ære, kunde
icke giøre oss hielp. Nu will ieg høre eders raad, huad heller
wij skulle fly heller och slatz med thennem. Jeg wenther, forlather
ieg thisse schib, da blifuer thett sent før ieg faar schib igen ij
Norrige. Icke haffue vij heller saa schickidt oss her modt bønderne
att wij haffue nogen hielp aff thennom vden the iage oss alle
som vlffue fra dennom. Der fore will ieg høre huad eders suar ær.

Der krigsfolchitt haffde hørt hans ord, oc forstode huad hans
mening var, da suarid faa der till, dogh weg the paa then side
och sagde: Wij hafue offte tillforn møth hannom medt wlige
fordell, och haffue vij dog faait offuerhanden. Vi ville icke lade
iege oss lenger, vij ville heller dø end rømme. Koning Suerre
wor glad att han fich saadanne suar och sagde: Dugher da som
mend, nu munnidt ther konung ihiel setie. Da tenchte the paa
thett ord, huilchen koning hand menthe. Der medt drog hand
ind medt landit och sende ith bud epther the thu schib ij Sogne
dall, och meden lod koning Suerre føre saa megen sten ij schiben
att thett vor noch ij huert schib. De andre aff dem reidde inden
till medt schermer och schiolder thett beste the kunde. Der allt
wor rede, da taled koning Suerre till sitt krigsfolch: Wij ville
icke binde wore schip tilhobe, thi wij haffue then fordell att
wore schib ære større och høgre bordt, wort folch ær duelicht
och hort vanth till krigs. Den wey haffue wij at vndkomme medt
liffuit, att wij veriie oss mannelige, fly eller fred att bede hielper
inthett. Och der medt lodt hand sette op faanenn, och bad dem
hielpe huer andre, end Gud hielpe os alle. Och lagde saa vdt
emodt koning Magnus medtt alle the XIIII schib, och wor Tor-
der Fingerdsøn høffuidtzmand paa Mariesuden.

Der koning Magnus saag koning Suerris schib, da giorde
hand sin formaning till sitt krigsfolch och sagde: Ieg wor icke
wden VII aar gammell da jeg bleff kronid till koning aff alle landz-

SIDE: 109

høfdinger, och ær ieg nu XXVIII aar, och haffuer ieg ledit stor
schade paa slecht och venner aff thenne Suerre, huilkitt ieg høge-
ligen maa klaghe, och forhobis nu att then tiid ær kommen som
ieg schall bliffue heffnit offuer mine wuenner. Bedendis ther-
fore eder alle, att ij nu, som ij alltid haffue giort, lade meg røine
troschaff, thi vi haffue folch noch. Och ther med lagde huer
emodt then anden. Koning Magnus lagde till Mariesudenn medt
XIIII schib till lige, och kom alle theris stafne tuertt paa Marie-
suden, och giorde saa stor ith slagh att birchbeinerne kunde icke
giøre nogit andit wden liffuid sig ij første tillob, saa att the bru-
git stein oc handschott saa saare atthe bleffue mange døde aff
koning Suerris folch, och fleste aff them schiulte sig vnder scher-
merne och schiolderne wid borde, och ther the willde indfalle
offuer borde, da sprunge birchbeinerne op igen och sloge saa
mandelige fra sig att the andre motte vige tillbage igen. Thi
alle stafnerne paa the XIIII schib laage tuertt emodt siden paa
Mariesuden, och wor ther fore icke gott att falle ind till thennom,
och icke kunde the heller naa huer andre medt theris handueriie
vden brugit stein och anden schott med spiudt, arbøst oc
handbogher. Koning Suerre war wdi ein bodt sielf tredie, och
lodt sig ro iblant sine schib, fordristit sit folch, och sagde hand
till sin broder Erich: Vmandelig ber du thig adt, du ligger her
och skuler, leg vdt om the andre schib som løse ære och see
huad du kant giøre. Da lagde Erich kongens broder vd om Marie-
suden thett store schib och hen till the andre schib som icke laage
hoss thett store schib, the vore och XIIII schib, och vore the
alle smaa schib som koning Magnus haffde med sig. Da bleff
ther ett saa haart slag att huer vndrett paa anden, och ingen
kunde see nogen redzell paa naagen siide. Men eptherdi att Erich,
koning Suerris broder, haffde større schib och bedre manned, dha
fich hand offuerhanden offuer the smaa schib, och lagde hand
siden vden for the andre schib Som laage hos Mariesuden. Da
begynthis ther atter saa hort itt slag po alle siider, Mariesuden paa

SIDE: 110

then ene siide och Erich kongens broder paa then andre siide medt
the XIII schib, och kongh Magnus laag emellom medt sine schib.

Epther lang wederaatthe da begynthe birchebenerne till att
offuerfalle først eit schib som yderste laa, der nest huert epther
andit, saa att allt kriigsfolchitt løb huer aff sitt schib och till thett
schib som koning Magnus wor paa, och birchbeinerne forfullde
epther med raab och schraall, hugge och stunge och myrde allt
for waar, och saa løb folchitt tillhobe saa att IIII schib sanch
medt mand och allt. Der koning Magnus saa thett, tha spranch
hand for bord och alle the som wore paa schib medt hannom.
Konning Suerris krigsfolch droge somme till landz, och møtthe
thennom som sømme kunde, de andre forfulde them som
rømme willde, dog finge the alle liffs frist som sig gaff fangen,
thi the vore slecht och byrdt them imellom. Thett slagh skede S.
Viti och Modesti afften.

Disse aff rigens ypperste herrer fallt medt koning Magnus:
først Harald, koning Inges søn, Magnus Erichsønn, Orm kongens
broder, Asbiørnn Jonnssønn, Ranguald Hallkelsøn, Poel smatt-
auge, Loden aff Mandvig, Oluff Guduallsøn, Jon cutizo, Iffuer
ellde, Willhelmer aff Torgon, Anders Erichsøn, Iffuer steich Orm-
søn med andre flere edellmend. Der fallt aff then menige krigs
hob XVIIIC mand, och slagitt begynthis for middag och vor
offuer staait midnatz tiid.

Om morgenen ther epther befallid koning Suerre att huer
schulle saa flij om sine venner till graffuen som huer willde, och
lodt folchidt vdt med smaa baade att lede epther the liig som
for bord wore sprungit. Da fandz koning Magnus liig med
mange andre ypperlige liig. Koning Suerre lodt strax giøre ein
kiste, och medt stor ære lagde koning Magnus liig ther vthi,
och drog saa till Bergen medt allt sitt kriigsfolch, och bleff hand

SIDE: 111

ther well wndfangen medt ringen och processe, endog the haffde
heller thett anderledis seeth, som ordsprochidt liuder: Mange
kysse then hand, hand vore tillfredz hun vore aff wed albogen.
Koning Magnus lich vor borid till kirche, och før end hand bleff
lagd wdi then wdhuggen stein, da lodt koning Suerre huer mand
see hannem, paa thett att ingen schulle tuile paa att hand ey
wor slagen, om ij fremtiden kunde anditt sigis. Da kom ther en
frem och kyste liigit och gich fraa gredende. Da sagde koning
Suerre: Monne then kompen were well troende. Der epther
bleff koning Magnus lagtt wthi steinkisten och medt stor ære
begraffuen ij domkirchen paa Canicke bergit, som han før wor
kronid wdi, och bleff mured offuer graffuen ein huelfuing po
then sønder siide adt choren.

Koning Magnus Erlingsøn vor ein gladuer och schempttsam
mand och drach gerne, quinne mand megit. Hand vor baade
sterch och snar, rund po penning och gaff store gaffuer, ein due-
lig krigsmand, holt sig statheligh, och førde mange fremmede
seder och klede drechtt ij landitt, ein høg och herdebreid mand,
store lemmer, dog small ij liffuitt.

Epther thenne seiger drog koning Suerre omkring allt lan-
ditt, och sette allting till rette, och giorde hand mange till ypper-
lig mend ij landitt, och fich dennem gott gifftermaall. Der all-
ting wor fredelig bestilled, da gifte hand sig och fich kongens
dotter aff Suerrige, hun hedt Margrete. Dog haffde hand tho
sønner tillforn, then ene hedt Haakon, then anden hedt Siurd
lawarder, och thesligiste tho døtter, Sissellie och Ingeborrig.
Sessillie Suerris systher fich Baard po Reyn, theris søn vor Inge
koning Baardsøn.

Thett andit aar epther att koning Magnus vor fallen, tha bleff
ther eit oprør wed Opslo. Wdi Houidtzøy wor ein munch som
hed Jon. Hand sagde seg att vere koning Inges søn, och fich
hand snart eitt stortt anhang aff alle som haffde fullt koning Mag-
nus, och bleff then hob kalledt cuffuellunger (cuffuell heither ein
muncke cappe). Der disse wore forsamlede, giorde dhe stor schade
paa landit, og waridt then feide ij thu aar, saa att koning Suerre

SIDE: 112

med stor vmkost kunde thett affveriie. Paa thett seiniste slo han
Jon cufflung wdi Bergen, dog icke wthen stor schade po sitt
folch. Och der hand vor slagen, da fandtz thett att hand vor
icke Inge konings søn, men hand hedt Orm och icke Jon. Hans
fader hedtt Peder och wor født ij Bergen, som hand siellf kende
hannom paa ett ærr han fich ij sin barndom paa ein fodt aff ein
lee. Da sagde koning Suerre: Her maa ij se, i cufflunger, huad ko-
ning ij haffue fullt, och ære the alle vbothemend som ther ij
findis. Cufflungen bleff begraffuen ij Worfrue kircke ij Bergen.
Ther epther haffde koning Suerre fred ij nogle aar.

Den tiid att cufflungerne regerede, da døde erchebiscop Øy-
sten, och bleff biscop Erich ij Stauanger vduold till erchebiscop
ij Trondheim igen, och drog strax till Rom och fich pallium,
och drog saa till Trondheim. Der epther bleff raadslagit huem
ther schulle blifue biscop ij Stauanger igen. Da bleff samtyct
at Nicolaus Arnesøn schulle were. Hand vor koning Ingis bro-
der till møderne. Men thett willde icke koning Suerre samtøcke,
och menthe han hafde noch macht ij landit, epther then troschaff
han fornam aff hannom. Der Nicolaus Arneson thett forstod,
daa gaff hand sig till drottningen med gode ord, och beuilgede
hende till att hun schulle hielpe till att han motte komme till
den ære, och loffuid for kongen att handt skulle ythermere beuise
sin troschaff och hullskaff mod kongen end nogre andre vdi
landitt, eptherdi att hand aff naade tog hannom till den stadtt.
Koning Suerre lod sche epther drottningens bøn, dog sagde han
till henne: Thett angrer ingen før end vij sielfue. I thett same
aar døde bispen aff Opslo, och bleff Nicolaus Arneson da bisp
ij Opslo igen, oc Niæll bleff wigdt till bisp ij Stauanger.

Ther erchebiscop Erich kom till erchebiscop stolen, da be-
gynte hand hordeligen att predike och schelle paa koning Suerris
krigsfolch, atthe icke willde holle then christen rett som erche-
biscop Øystein haffde laditt schreffuid, som inneholt att bispernis
sagefalld schulle dobbelt saa gott were som kongens. Der koning
Suerre thette spurde, da lodt han forschriffue erchebispen till
Bergen, och der the komme till ordtz, da bød koning Suerre

SIDE: 113

erchebispen till, att saadann lagh skulle gaa wdi landitt, baade
till konungen och bisperne, som gaait haffuer aff arilldtz tiidt
epther som laugbogen indeholler, och icke epther eders gerig-
hedt som ij wille. Endog att Erlingh jarll schacke beuilgitt saa-
dan ein christen rett till erchebiscop Øystin, paa thett att hand
skulle hielpe till att hans søn Magnus skulle bliffue koning emodt
Norrigis lagh, som alldrig før vor skedt ij Norrige siden thett
bleff christned. Och fordi synis mig att thett ær huercken rett
for gud eller mennisken, och ther som dett ær rett for gud thett
som ij gøre, da forloffue mig ochsaa att forøge kongens sage-
falld, och suare ij saa till synden. Och bleff ther mange horde
ord paa ferde imellom thennem, dog skød koning Suerre sig
till landzlougen, och alle lands-sotthernis dom att skilliie dem
adt. Erchebispen Erich suared att han icke wor plichtig wnder
werdzlig dom, wden skød sig wnder pawen, och menthe att
hand haffde macht till att forøge gudz rett, och icke were vnder
kongens bud eller hørsamhedt. Epther lang wederaatthe stod kong
Suerre op och begerid att rigens ypperste skulle døme paa, huor
mange hoffmend ther daglige skulle føllie erchebispen huor hand
drog ij sitt biscops dømme. Da bleff thett affsagtt epther Graa-
gaasen, att han skulle haffue XXX mend mett XII schiollde att
drage omkring medt. Men huis hand wille mere haffue, da schulle
han bruge wdi Steinbergitt att hugge till kirckens bygning och
icke føre ij krigs viss, saa snart emodtt rigitt som medt. Der erche-
bispen hørde kongens allfuerlige mening, stod hand op och vech
aff. Strax der epther giorde han sig rede medt allt huis hand
kunde faa medt sig, och drog ned till Danmarch, till erchebisp
Absalon vdi Lund, och bleff ther vell vndfangen, och kom
alldrig siiden till Trondhiem.

Dett same aar bleff atther itt opløb ij landitt. Hallkell Joenson
hand aatthe Ragnilld Erlings dotter, koning Magni systher. Han
haffde hos sig Siugurd, som var koning Magnus søn. Denne
same Siugurd Magnussøn lod Hallkell Joensønn skicke till Hiett-
land, och siiden till Orchnøy till Haralld jarll, och bleff ther

SIDE: 114

well vndfangenn, thi koning Magnus wor megitt kær att jarlen,
och wore the gode venner der dhe leffde tillhobe. Om waaren
ther epther drog Hallkell Joensonn till Orchnø, och der optoge
dhe Siugurdtt Magnussøn for ein konning, och fich ther stor
hielp aff jarllen ther ij Orchnø. Och drog saa till Norrige och
kom først frem ij Tunsbergh wforuarendis, och ther ihielslo
koning Suerris høffuidzmend, Jon och Hellge bring, medt mange
andre ypperlige mend, och tog ther allt landitt wnder seg. Och
bleff saa Siugurd Magnussønn tagen till konnung offuer all Wigen,
och fich ett stort anhang aff alle huor hand drog frem.

Konning Suerre lodt befeste Suerdzborgen wid Bergen och
lodt ther inne sin drottning Margretthe, och sette till høffuidtz-
mand offuer borgen Siurd borgarkletther. Der Siugurd Magnus-
sønn, Hallkel Jonsøn och Olaff jarlens suoger ij Orchnøy spurde
att borgen wor befestitt wid Bergen, da droge de der fore med
all macht, och belagde drotningen ther inde. Koning Suerre
fich thette spurtt till Trondem att saa stod till ij Bergenn. Da
giorde han sig rede och drog till Bergen medt XX smaa skib.
Siugurd Magnusson haffde XIIII store skib, och lagde sig wd ij
Florevog medt all sin herr. Koning Suerre lagde sig stillelig hen
vd vnder Huarffsness och lodt skiben ther ligge, och lodt sig ro
paa en liden bod hen vnder en stor holme som Siugurd Magnus-
søns krigsfolch holltt sproch oppaa. Och fich hand ther megit
wide aff theris anslag, besønderlig att the willde binde theris
schib thett tillhobe naar the skulle legge til huer andre, thi vore
skip (sagde de) ere høgre paa borde, therfore kunde the icke
falle os offuer vden the skulle endelig ligge vnder. Der epther
att koning Suerre haffde hørt theris anslag, da lod han ro till
sine skip igen, och sagde till sit folch: Vij ville merche wore
skip, och binde eitt huid hanklede om alle vore staffne, saa att
wij kunne kende huer andre ij mørckit, och ville wij vere løse
medt wore skip ij thett første tillop, emeden the ære alsom has-
tigeste medt sten och anden schodt waben. Och lader os liffue
oss wnder skiolderne dett beste wij kunde, och forvarer well
vaare aarer och redschaff, att thett icke brydis ij synder.

SIDE: 115

Der natten wor leden imod dagningen, da lodt Siugurd
Magnussøn ro vdt med alle sine skib iemsides, och wor trosser
dragne emellom alle skiben. Der de komme noget wd fra lan-
dit, da kom koning Suerre thennom imod saa hasteligen, att
huer aff the andre sluppe huad de hullde paa, och finge wdi
trosserne och kortede skiben saa thett tilhobe 
[att]
 then største
part aff theris aarer ginge sønder emellom skiben aff then has-
tighedt som skibene suingitt tillhobe. Der begynthis strax ett
hartt slag, saa att koning Suerris krigsfolch kunde inthit anditt
giøre end the liffuit sig vnder skiolderne ij thett første tillob,
emeden the andre brugitt theris handløse veriier, som var sten
skott och andit saadant. Der koning Suerris folch fornam att
then største partt aff theris handløse weriier wore aff schudne,
da sprunge de op vnder schiolderne och eggede huer andre frem,
och begynte the att bruge saa mandelig theris fordell, att ther
fallt suarth folch paa baade siider. I thett same kom ett skip aff
byen medt IC mand well rustid koning Suerre till hielp. Da
begynte Siugurd Magnussøn med hans selskap att legge aff med
skiben, och willde rømme sin vey. Da kunde the ingen vey
komme, førdi meste parten aff theris aarer vore sønder brudne,
ther the saa hastigen halede schibene tillsamen, och dreff fordi
ett hidt anditt tiidt for strømen. Daa fell kong Suerre till med
the smaa skib, thoe eller thre po huertt aff the store schib, och of-
fuer falltt thett ene epther thett annitt, och ihielslo allt ther wor
paa. Der bleff theris konge Siugurd Magnussøn, Oluf jarllens
suoger aff Orchnøy, Halkell Jonson och meste parten aff allt
thett folch hannom fullde, wndertagen thu schib komme aff,
som Siugurd jarllson vor paa.

Epther thenne seiger, drog koning Suerre sønder till Kongelle,
och der kom till hannom ein cardinal aff Rom medt affladt. Da
bød koning Suerre hannom till gest och wilde wide om han
vilde tøffue till hans kroning. Cardinalen suared well der till,
och menthe thett kunde sche. Der emellom ginge bisperne till
medt clercheriid, och berettid for cardinalen att koning Suerre

SIDE: 116

haffde foriagid erchebispen aff landitt, och gaffue thett fore att
koning Suerre wor ein prest, och ther med att hand haffde hafft
tho echte hustruer. Der epther som koning Suerre kom anden
gang ij tall med cardinalen, da holt han for att koning Suerre
burde att forlige sig først medt erchebispen, och siden schulle
hans begering gaa for sig. Der kongen fornam huad bisperne
haffde giffuit legaten for, da sagde hand till hannem: Jeg for-
nemmer vell huad erende ij haffue hiidt ij landit, lige som andre
forredere haffue før giort, at fare hiid och medt falskhedt samle
eder penninge vdaff landitt, och naar ij kommer vd igen, da
haffue vij inthitt anditt end spott och vanære aff ij andre land.
Derfore siger ieg eder att ij schulle fare aff thette land medt thett
aller første, eller iegh skall saa lade føliie eder att paffuen skall
icke kende eder. Der medt drog han aff landitt.

Om waaren ther epther lodt koning Suerre forschriffue ein
dag wthi Bergen, der skulle møde alle bisperne med andre ed-
linger vdi landit. Ther bleff och forschreffuit Harald jarllen aff
Orchnø medt bispen samestedz. Der Harald jarll kom til Bergen,
da bleff han forlicht medt koning Suerre vdi saa maade: Att
jarrlen opgaff all then rett hand haffde till Hiettland vnder kronen
ij Norrige. Men Orchnø skulle hand beholle medt saadan for-
ord, att han skulle giøre kronen regenschaff aff halfparten aff
all indkompst ther aff, och bleff da dømpt wnder kronen allt thett
godtz som the aatthe som vore ij slagitt mod koning Suerre wdi
Florevogh. Dog schulle slechten faa thett igen om the willde
løse thett inden trij aar. - Wdi thenne herredag bleff kong
Suerre kronid medt stor vmkost, sanctorum Petri  fordi schem-
tidtt birchebenerne med hannom, och toge hannom fatth oc
droge hannem imellom sig, och sagde de ville drage hannem
lenger, thi dennem tychte att hand wox liditt. Der epther lodt
Haakon jarll sette hannem till schole. Ein dag kom Haakon jarll
och spurde hannem: Huad lerer du ij scholen? Kongens søn
suared: Jeg lerer att siunge. Jarllen suared: Huad schall thu med
sang, du skall huerchen bliffue præst eller bisp. Haakon jarll
holt hannem offuermaade herlig, men froe Kirstine vor stun-
dom hardordig medtt hannom och sagde: Huem ved ho din
fader vor. Da sag
[d]
e Haakon jarll till froenn: Icke skallt thu thett
giøre, thett wed huer mand att wij side vdi hans faders arff.

Der Haakon Haakonsøn vox op, da fich han stoer anhang
aff alle som tillforn haffde tient hans foreldre, dog wore nogre
som sagde till Haakon jarl: Thett wore gaatt at thenne vnge
konings søn vore død och omkommen eller forschreffuin ij

SIDE: 122

fremmede land, da motte din søn komme till rigitt igen. Da
suarid Haakon jarll: Thett forbiude gud att ieg skulle ther
medt købe min søn land och rige til, att omkomme then som
ieg vor plichtig till att giøre then største ære, verdighed och
tieniste.

Ther Haakon Haakonson vor X aar gammell, dha bleff Haa-
kon jarll hans fostefader siug, och bleff hand hos hannem ind
till hand døde. Och bleff Haakon jarll høgtidelig begrafuen
som tilbørlicht vor.

Der epther toch koning Ingo till sig Haakon Haakonssøn
och holt hannem ij stor ære och werdighedt. Ther epther bleff
koning Ingo siug, och da war hans broder, som hed Schule,
och Gregorius Joensøn de ypperste ij landit, och begynthe att
tale om huilckin schulle bliffue koning och komme till rigit
ther som kong Ingo døde, och sagde huer sitt till. Dog willde
Schule saa vende sagen ther hen, att han schulle faa rigit epther
sin broder. Ein vid navn Euind, som vor ein aff raaditt, tagde
stille og suared her inthitt till. Da spurde de andre huad hannem
synthis och hui hand suared icke. Hand sagde: Huad skall then
suare som icke ær adtspurd. Mig forundrer att saadanne vise
mend som ij ære, tuile ther om, thett huer mand vedt och sand-
hed wille sige: Der som Haakon Haakonssøn vore till alders
kommen, da bør hannem wer
[e]
 konning och icke du Schule
epther din broder, icke heller andre som ville vere konninger
ij Norrige. Dog bleff koning Ingo till pass igen den tiidt.

Den tiid da wor mange aff landzothernne som begerid aff
then vnge Haakon att han skulle tage sig folch till emod koning
Ingo, och sagde han skulle faa hielp och bistand aff alle indbyg-
gerne, och vilde tagitt hannem med vold ifra koning Ingo. Da
suared then vnge Haakon: Icke will ieg thett giøre, thi dett ær
birchebener paa baade siider. Jeg vill icke føre saadan schade
eblant thett folch som burde att hielpe huer andre, och will ieg
icke begynde nogen kriig imellom indbyggerne. Men ieg vill sette
min sag till gud, hand schall well schicke mig huadtt hans wiliie
ær. Ther med bleffue the affstillidtt och bleff god fred.

SIDE: 123

Der epther po trediie aar bleff koning Ingo død then IX Ca-
lendas Maii, thet ær den XXIII dag aprilis. Da vor Haakon
Haakonsøn XIII aar gammel ther koning Ingo døde. Och bleff
da stor raadslagen paa ferde paa begge siider, huem ther skulle
bliffue koning igen, forthi then geistlig stand, erchebispen och
andre bisper wore koning Suerris slecht alltid fientlig, och haffde
the therfore kommit andre gerne till rigitt igen. Da forsamled
sig alle the ypperste ij landit som haffde tillforn tient koning
Suerre, att the endelig willde haffue Haakon Haakonsøn till
konge, thi hand wor rett kommen till Norrige fraa heiden houg
mand fraa mand. Desligiste sagde de: Huad skulle wi bide ep-
ther erchebispen eller the andre, de ære hannem icke gode. Saa
lode dhe steffne Øyreting, och der bleff Haakon Haakonsøn
vduold och giffuit konnings naffn, och vor hannem till dømptt
land och rige och folch till tieniste, endog thett vor emod erche-
bispens och then prestelig standz viliie. Och for 
[hand]
 siden
till Bergen och bleff ther well vndfangen, och suore hannom
alle hulldschaff och mandschaff. Koning Haakon gaff Schule
jarls nafn, och medt the forord suor hand hannom sin eid at
hand schulle beholle tredie parten aff Norrige.

Wdi thette same aar bleff ett stort opløb ij sudlanden formedelst
en som forsambled krigsfolch tillhobe, och sagde sig att were aff
kongelig slecht ij Norrige, huilckin hob koning Haakon och Schule
jarll medt stor møde, omkost och blodstørtningh fich ødelagtt.

Schule jarll hylled sig medtt erchebispen och the andre bisper
och prælater, och ein stor part aff ridderschabit holt paa hans
hand, mere end paa koning Haakons hand. Och therfore kastid
the koning Haakon thett fore, att thett wor icke klarlig beuist
om hand vor koning søn eller ey. Da suarid koning Haakon:
Dett ær huer mand vitterligtt then tid ieg och min moder komme
først till koning Ingo och Haakon jarll, da bød min moder att
giøre thett beuisligt med iernbyrd, tha wilde the thett icke høre,
vden sagde och sielfue bekende at the saade vdi min faders arff,
och findis alldrig nogen exempell att saadant ær før schedt, att

SIDE: 124

nogen konings søn schulle biudis saadant, epther handt haffde
anammid rigidt och vor hyllijd. Men dog will ieg dett skall gaa
for sig, mine vndersotthe oc venner till ære, men thennem till
schamme som saadant legge mig till och staa hemelig epther
mitt rette fæderne rige, arff och odall. Och bleff saa tillsagdt
kongens moder att hun schulle schire sig medt jern byrd, huil-
chid hun gladelig giorde, och bleff sagen klar, saa att huer mand
sagde at hunn wor wschadt aff jarnidtt.

Der epther bleff giordt forligelse emellom koning Haakon
och Schule jarll, och stod saa heden nogen stund. Dog giorde
Schule jarll hemelig prachticher med ridderschabit igen och lag-
mendene, och drog dem fore att han vor nermere till rigitt ep-
ther sin broder koning Ingo end koning Haakon epther sin fader
Haakon Suerrissøn. Da koning Haakon forstod Schule jarls heme-
lige forrederi, tha lodt hand forschrifue ein herredag ij Bergen.
Ther forsamled sig alle the ypperste ij landit baade leichte och
lerde. Da opstod koning Haakon och sagde: Her erchebiscop,
eder ær wel vitterlichtt och alle andre som her ære, att her kom-
mer mange och ville trette om Norrige. Men ieg mener att
thett ær min faders arff, oc ieg ær sand odals boren mand till
rigit. Thi bør eder herre att sige thett sanneste her wdi, och holle
icke mere paa ein siide end anden, huem eder tyckis rettere
hafue till rigitt. Erchebispen suared: Thett ær sant, her ær kom-
men først Schule jarll och sigis vere arfuing til Norrige epther
sin broder koning Ingo, och thett same 
[sige]
 mange aff hans
venner medt hannem. Her er kommen Guttorm, koning Ingo-
søn, och sigist att were arffuing till rigitt epther fadher sin. Siu-
gurd ribbung ær och kommen, som kaller seg att were rett kom-
men til rigit epther fader sin, Magnus Erlingson. Her er och kom-
men vnge herre Knud østen fraa Vesthergylland och sigis att
haffue rett till Norrige epther sin fader Haakon jarll. Der nest da
opstod Jon staal och sagde: Wij gamble birchebener haffue hafft
stor møde och vmag, och der offuer mist mange aff vor slecht och
venner før end wij finge frelsit Norrigis rige vnder koning

SIDE: 125

Suerre och hans affsprung, och menthe wii therfore att saadant
tuilsmaall schulle all borte were. Der epther thalid koning Haa-
kon till Gunnar grionbach: Du haffuer lengst werid lagmand ij
Trondhiem, ther som mandt pleger att hylle och krone kon-
ninger ij Norrige, och wost lagmand wdi koning Suerris tiid.
Sig thu først frem huad thu veidst rettiste att vere for gud, och
huem ther bør att haffue Norrige aff them som her ær kommen
ij alle theris neruerelse. Gunnar grionbach, lagmand ij Trond-
hiem, stod op och tog sent till orde: Herre koning, ij neffne
mig till att 
[ieg]
 schall sige huem aff eder Norrige aager att raade.
Er thet ein stor byrde po mig, som ær ein fattig bonde søn, att
schiffte saa stor rigdom emellom landzhøffdinger, sige then ene
till och then anden ifra. Doch kendis ieg (som och andre), schel-
uendis monne ieg thett giøre: Koning Suerre fich mig then-
ne bog ij hender, och bad meg dømme imellom then menige
mand, men icke emellom høffdinger, for den schyld att alle
redis for volditt. Der fore saa lad dem frem och sige ther paa
som huerchen frøchter høg eller laag, huadt heller thennem
tycker ille eller wel were, thett ær laghbogen som Sancte Oluff
lodt schriffue, epther som giort och samtycht vor offuer allt Nor-
rige, och thett will ieg fremføre thett beste ieg kand, och fordi
siger ieg saa, att koning Haakon ær ene rett kommen till Norgie
fram for alle the som her ere kommen ij dag, och ther som
koning Ingo och Haakon jarll vore baade ij liffue, da siger ieg
saa, att huerken Schule jarll epther kong Ingo broder sin, och
ey vng
[e]
 herre Knud epther Haakon fader sin, icke heller Gut-
torm epther Ingo koning fader sin kand eller bør att komme
till Norrige emeden koning Haakon leffuer. Men Erling sten-
wegs sønner kand ieg inthet om sige, thett maa the giøre i Wi-
gen, the wiide best huorledis the ære tillkommen. Haffuer ieg
icke mere att sige paa thenne tiid. Der epther sagde koning Haa-
kon: Sig nu ditt till, Dagfind bonde, du hafuer lagsogen ij
Guletingitt. Dagfind sagde saa: Jeg wor vng den tid koning
Suerre slotz med eyeschegge, och wor theris hob wlige. Da

SIDE: 126

sagde koning Suerre: Saa vist lade mig gud vinde ij dagh som
ieg haffuer rett till thette rige och ær mitt arff och rette odall.
Therfore siger ieg saa och will for gud suare, att Haakon koning
ær rett kommen till Norrige och ingen anden som ieg kender
till, och will ieg thett weriie medt huilchin ther vil om beggis
wort liif. Thenne orschurd berømmede alle. Koning Haakon
sagde till Anund rembe, lagmand ij Ryefylche: Jeg haffuer hørt
att du skulle sagt att ieg wor icke rett kommen till Norrige,
sig nu huad du wedst sanneste for gud her wdi och dyl inthit.
Anund rembe stod op och sagde: Mange gode gafuer haffuer ieg
faait och offte well hollden hos Schule jarll, icke haffuer ieg druch-
kit min forstand, sandhedt eller mandom bort. Thi ieg wed thett
for gud att koning Haakon ær rett kommen till Norrige epter
sin fader. Men thett haffuer ieg sagt, att Schule jarll er rett arf-
fuing epther koning Inge broder sin, til thett som hand haffde
rettelig faait. Men ij bisper och ein stor part aff raadit, huad ij
haffue sagt ther ij haffue sittid hos Schule jarll och faaitt store
gaffuer och forleninger aff hannom, nu schulle ij icke sla eder
ifra dette, ij haffue fordristid Schule jarll till thette, och lenge
siden haffde der blefuit oprør ij landitt, haffde ij raad. Gud
giffue att huer haffde horn ij hoffuid ther verre hafuer lagt till
end Anund rembe. Och ther medt lodt hand aff och sette sig
ned. Da framginge alle herrer, bisper, riddermendz mend, laug-
mend och fullgiorde allt thet som disse forskreffne lagmend
sagt och dømpt haffde. Och bleff da giortt wenschaff emellom
kongen och jarlen ij saa måde att han skulle haffue trediun-
gen aff Norrige, som for ær rørtt.

Koning Haakon haffde offte sent budt till kongen aff Suer-
rie att han icke schulle tilstede att de oprørische ij landit schulle
haffue fred ij Suerrige, wdi Vermeland och andre stedz ij grent-
zen, och ther kom ingen bod paa. Da giorde han sig rede medt
eitt tall folch och drog sielff personlig ind ij Suerrige och afbrende
allt Vermeland, och wdførde ther itt stort bythe. Dog wor then
oprørische hob saa stor forsamblid att the haffde noch att giøre

SIDE: 127

før end the finge nederlagt thennem, och bleff dog nogle ij liffue
som hollde sig ij Suerrig nogen stund.

Koning Haakon giorde sit brøllup i Bergen medt frøichen
Margrethe Schulis dotter, och stod med stor pral och triumph
ydermere end nogle andre konge brølluper før hafde staait
ij Norrige. Der epthe
[r]
 schildis koning Haakon och Schule jarll
venlig fraa huer andre. Koning Haakon giorde sig rede sudher
till landenden, och Schule jarll drog nord till Trondhiem. Der
koning Haakon kom ij Wigen, da wor vnge her Knud Haakon-
søn kommen der medt eit stort tall folch aff Westhergylland,
och giorde stor schade baade ij Vigen och Oplanden. Dog bleff
herre Knud trengd saa att hand motte giffue sig vnder kong
Haakons hand, och bleff thett widere stadfest saa att herre Knud
fich Ingerid Schulis dotter, systher med drottning Margrethe,
och giorde han strax brøllup med henne, och bleff vell affhollen
ij landitt och fich gode leen att holle sig aff.

Nogen tid der epther kom bud aff Orchnø til Norrige att
schotter røffuid och brende ij Suderøyer och Manøyer. Da lod
koning Hokon vdruste XI schib med folch, och ther the komme
frem till Orchnøy, da wore de XX 
[schib]
 tillsamen. Och der med
droge dhe till Suderøyer och sloge dhe schotter aff øyerne, och
sette landitt till frede igen, och droge saa hiem till Norrige igen
medt stor glede epther then seiier.

Vor dett da thet XIIII hans rigis regimentis aar, och gich
allting well imellom jarrlen och kongen, endog att kongen for-
stod offte att Schule jarll stod ephter att komme hannem fraa
rigit, och trodde therfore kongen hannem icke lenger end hand
saa hannem.

Dett XV rigis regimentis aar da bleff fød Haakon, koning
Haakons søn, och bleff stor glede paa ferde, och war da god
fred ij landitt ij nogle aar. Dett XVII aar 
[hans]
 rigis regiment da
føddis jomfru Christine, kong Haakons dotter.

Der erchebispen och rigens raad forstode at Schule jarll haff-

SIDE: 128

de nogle hemelig raadslag och prachtiker for handen, da for-
samblid sig de beste ij landitt paa Øyreting, och ther giorde the
saadan ein handell och forligelse emellom kongen och jarlen ij
saa maade, att koning Haakon skulle giffue Schule jarll hertugs
naffn (huilkit ochsaa skede), saadant eitt verdigt naffn haffde
ingen før wdi Norrige, och menthe therfore att haffue disyder-
mere troschaff aff Schule hertug. Thette schede dett XX aar
rigis regementt Haakon konings.

Aarid ther epther hende dett sig att Schule hertug tog tho
vdslege mend vnder sitt vold, och holt dem imod kongens viliie.
Der aff begyntis wenighet imellom thennom paa ny igen. Her-
tug Schule forsterchede sig till land och vand, och lod sig gifue
konings naffn offuer hallfft Norrige, och lodt myrde och ihiel-
sla alle the hand kunde offuer komme aff konings Haakons yp-
perste mend, huilkit han haffde och giort med kongen sielff,
hafde han icke bleffuid advaritt aff nogle venner; di koning
Haakon haffde icke troed till hannom thett, att han skulle thett
giøre vden hand haffde hannem logligen feyde tillsagtt.

Der koning Haakon spurde disse tidende, sadtt han lenge och
tagde, men paa thett siiste sagde hand: Gud were loffuid, ieg
ved huad ieg skall sette min liid till, thett haffuer verid lenge
kogit som nu ær fremborid. Och ther med gich hand till drot-
ningens kammer och bad lade op. Drotningen fagnede kongen
well och bad hannem huile sig paa eit silche høiende. Han sagde:
Ney. Hun spurde hannem adt: Herre, huad tidende haffue ij
spurt, men ij komme saa stum? Han suarede: Tidende ære smaa,
her ære tho konger ij Norrige till lige. Din fader haffuer laditt
giffue sig konnings naffn. Drotningen suared: Giører for gudz
schyldt, tror thet icke, och begynte ther medt att grede saa att
hun icke kunde tale. Kongen bad hende giffue sig till fridtz och
giøre sig gladtt, hun skulde icke vndgelde hans ondschaff. Siden
gich kongen vdt och lodt opschere tingbud vdt offuer alle sine
leen. Der kom samen medtt ein hast en stor hob folch, och
laage de lenge ij Bergen och finge ingen bør, fettalien gich

SIDE: 129

paa grund, och folchitt willde schillies adtt. Kongen holltt
sig wid eitt fritt mod, och lod søndersla sine søllfkar, syll-
fad och tallercher och huad hand haffde, og der medt
betalid sine soldener, saa att huer vilde gerne vere hos han-
nem.

Da køndelmesse kom, giorde hand rede med XL store schib
well vdrustid, och drog till Trondhiem. Koning Haakon haffde
latid schreffuidt Andbiørn Joenson till om høsten tillforn att
han schulle gifue herre Knud Haakonssøn jarlls naffn och sueriie
kongen huldschaff, thi hans froe wor dødt, och vor lempelig
venschaff imellom hannem och hertugh Schule. Hertug Schule
drog sydher offuer fiellit med VC mand vel vebnid och
vdtrustidt med veriie och heste, och fich en stor hob folch
till sig offuer all Oplanden, och drog saa till Eidzvåll. Der
kom emod hannem Knud jarll och Andbiørn Jonson och funnis
paa Lachuff. Der fich hertug Schule offuerhanden. Knud jarll
och Andbjørn Jonson flydde vd till Tunsberg. Men hertug Schule
drog neder till Opslo, och lod sig ther hylle och giffue konings
naffn.

Der koning Haakon vor ij Trondhiem, da fich hand tidende
att Knud jarll med birchbeinerne haffde tafft slagitt ther syder
wid Lachuff. Da lodt han steffne Øyreting, och bleff ther paa
tingitt giffuit vnge Haakon konings naffn. Och ther epther giorde

[hand]
 sig strax rede och fich god bør till Bergen. Och ther sam-
lett han allt thett folch hand kunde faa, och lagde fraa Bergen
langfredag. Der de komme paa veiien, da fich koning Haakon
tidende att Andbiørn Jonsøn vor død. Thett tychte kongen 
[at]

vere ein stor schade, di slig ein lendermand wor icke ij Norrige
igen den tid. Koning Haakon seglitt allt till hand kom till Jarssø.
Der kom hannem till modz Knud jarll med alle birchbeinerne
der laa, och seglede saa strackelig ind adt Opslofiorden och
rodde ind om Nessodden ij mørkit. Da schicked koning Haakon
saa, att Gudbiørnn Baardson och Peder Polssøn och de høffuidtz-

SIDE: 130

mend norden for Stadt skulle legge till wid Gylliande och gaa
beniste till Fresie bru, omkring warbellgerne (saa hedt hertug
Schulis krigsfolch), och komme thennem ther till modz. Knud jarll
schulle legge till bryggen och holde schermyttzell med var-
belgerne som laage ij byen. Men koning Haakon skulle legge till
wid Eichebergit synnen for Treleborg och komme paa den siide
ij byen, och skulle the legge till byen paa alle sider ij lysingen.
Men wnghe Haakon koning lod han were paa eit leth roder
schib vnder Hoffuidøy. Der som han fornam att hannem gich
ille, da skullde hand forde sig till Bergen igen och tage thett
raad som gud wille.

Da koning Haakon haffde saa skickit, sagde han till sitt folch:
Dett ær eder well vitterligt huorledis dett haffuer fremfaritt emel-
lom hertug Schule och mig, och haffuer nu latid giffuit sig ko-
nungs nafn, och siden sende hand sitt folch vdt och lodt drebe
och myrde alle dem han offuerkom, och ther nest vdgiorde XIII
schib att wille lade mig sla eller inde brende med mine barn,
som aldrig for hafde sched ij Norrige saadant, vden all aduarsell
och obenbare feides tillsigelse. Derfore beder ieg eder alle att
ij holle nu eders loffue och eidz forplicht att heffne huad mig
vrettelig schedt ær. Jeg haabis att gud schall hielpe oss att bliffue
theris offuermend, och eggid folchid med mange exempler, som
koning Suerre pleyed att giøre.

Der dett begynte att lyse, da lagde de till byen po alle sider.
Schule hertug med warbelgerne vore till rede och toge mande-
lig emod, saa att ther fal flux folch paa baade siider, dog mest
paa hertugens siide, og gaffue dhe sig op till Sancti Haluardtz
kircke. Epther lang samgang da rømde Schule hertug med nogle,
men then største part rømde hen ij kirckerne och klostherne.
Dog bleff LXX liggendis døde for Sancti Haluardtz kirchedør,
men alle ther fall wden for kirchen, vor IIIC mand med de ypper-
ste aff Trondelagen, Bord aff Gudreichstad, Peder Iffuersønn,
Willom aff Torgon, Grim aff Sande. Men alle dem som komme ij

SIDE: 131

kircherne, dem gaff han liffs frist, och bleff delt och bytt huad
som ther bleff fundett ephter thennem siden slagitt wor offuer-
staait.

Schule hertug drog sin reyse hastigtt nord offuer fiellitt till
Trondhem, och bleff han ther lempelig vndfangen, thi huer
menthe atthe haffde mistth mange aff theris slechtt och venner
ij Opslo formedelst hans gerighed.

Koning Haakon lodt strax sende XV letthe schib fra Opslo
till Trondem, och wore disse høffuidzmend ther fore: Assolff
paa Østeraad, Iffuer Pedersøn, Arne blach, Clemmett aff Holme,
Olaff kyffling och Bord graau. De fore thett hastigste som
the kunde och komme till Trondhem søndagen om morgenen
ij gangdagene, och lagde Assolffuer strax till byen medt største
parten aff folchid. Clemitt aff Holm lagde till Backe med thu
schib. Schule hertug wagnid och hørde storme klochken gaa, da
løb hand op med alle sine och vebnede sig och sende bud om-
kring byen epther sitt folch tuenne gange. Men somme komme,
dog faa, end then største partt foruaridt sig dett beste the kunde.
Der Schule hertug fornam dett, da rømde hand till schoufuen,
der var hand vdi tho netter. Hellig torsdag gich allt klercheriid ij
processie, och da bleff hemelig førd ein muncke kappe vd till
Schule hertug, och ther med kom hand ind ij closterid. Men
Peder Schuleson kom ind ij itt stegherhuss som quinner saade
och bagede, och fich ein slem schiden kiortell paa och satt mitt
iblant dem. Der birchebeinerne komme ij byen igen, da ransagede
de alle steder, paa thet seniste funne de Peder Schuleson ij ste-
gersitt og bleff wdtledtt och ihiellslagen.

Der de funne icke hertugen ij byen, da wor thennem kund-
giort att han skulle were ij Ellgesette
[r]
 closther, och wor hand
der op ij tornid. Da forsamlede alle birchebeinerne sig och droge
offuer till Elgesetter closter. Erchebispen drog och offuer med,
och forbød dem vnder band att tag
[e]
 Schule hertug wdaff clos-
terit eller brende thett, och bødt hand store penninge vd for
hannem. Birchebenerne suarede: Her er noch sag till att giøre

SIDE: 132

thett, huem thett tøcker ille eller well were. Och somme willde
icke høre huad erchebispen sagde, men stach ild ij closterid. Da
gich Schule hertug wdt, oc strax bore the hug paa hannem och
slo hannem ihiell med alle som med hannem wore. Der hand
vor død, da baare the hannem paa ein schiold till byen och bleff
begraffuen ij domkirchen, ther som før var begraffuen koning
Ingo, medt stor høgtid.

Schule hertug wor høg och smal voxen, liusbront haar och
huidt ij ansichtitt, ein sedelig stollt mand, welltalendis, och ther
som then wlycke icke haffde kommit hannem till hande ij sitt
sideste, da haffde hans lige neppelige fundis ij Norrige. Och vor
han vid LX aar da hand bleff død.

Assolffuer paa Østeraad sende breff till koning Haakon ij
Bergen, och der hand haffde lesitt breffuitt, sagde hand: Store
tidende ære nu paa ferde. Schule hertug ær død och Elgesetter
closter ær affbrent.

Dett same aar døde koning Waldemar Valdemarsøn ij Dan-
march, som vor then berømeste koning ij then nørre part aff
alle land. Hand haffde regerid Danmarch ij XXIX aar, och
kom hans søn Erich till rigitt igen. Och da haffde koning Haakon
regerid Norrige i XXIIII aar. Da schreff mandt thett aars datum
MCCXL po thet første.

Ephter thenne handell bleff god fred ij Norrige for nogle aar.
Nogen stund der epther kom Wilhelmus cardinall till Norrige
att krone koning Haakon, epther som koning Haakon haffde
tillforn der om till Rom thu eller thrij aar forschreffuit. Der ko-
ning Haakon fich spurt att cardinalen wor paa weyen, da lod
han forschriffue alle bisperne, herrer och førsther, ridderschabit,
med alle andre vdi landitt war. Kroningen wor tillred ij Bergen
at staa Sancti Olaui regis dag, och wore disse lerde mend der:
forst cardinalen, erchebispen, biscop Arne ij Bergen, biscop
Henrich aff Holum ij Island, biscop Aschell aff Stauanger, biscop
Pouel aff Hammer. Disse aff werdzlig førster och herrer: først

SIDE: 133

kong Haakon sielff, ther nest vnge Haakon koning, herre Knud
jarll, vnge herre Magnus, Siurd konnungis søn. Disse aff rigens
raad: Gauthe Jonssøn, Lodin Gunnerssøn, Jon drogning, Siurd
biscops søn, Peder Polson, Gunner kongens frende, Munnam
bispens søn, Find Gautheson, Brinnolff Jonsøn med andre yp-
perlige mend vdi rigit, som ther komme epther som kongen
haffde dem tillschreffuit, forvden dhe der wore kommen aff frem-
mede land. Koning Haakon lod tiellde emellom kongsgaarden
och domkirchen att thett icke schulle regne paa folchid. Der
bleff till forordineridt LXXX vebned mend som veyen schulle
røme for kongen, och ginge tho och tho jemsides tilhobe. Der
nest tho fennicke dreger. Der nest ginge schenkere, bitzere och
andre befallingsmend aff adelen wdi herlige kleder. Ther nest
gich rigens raad med well beslagne suerd. Der ephter ginge thre
aff the ypperste ij raadit och baare ith breid bord offuer theris
hoffuid, der paa laage alle kongens vigsle kleder och anditt
schrud som der till hørde. Der epther gich Siurd konnungs søn

[och]
 Munnam bispens søn med tho rigens spiire aff sølff, then ene
medt ith gulkors paa, then andre med ein ørn aff gull paa. Der
nest gich vnge Haakon koning och bar kronen, och herre Knud
jarll bar vigsle gullit. Men erchebiscop Siugurd och tho andre
bisper leidde konning Haakon till kirche, och gich allt klercheriedtt
vdi processe emod hannem till kirchen. Cardinalen medt tho
andre bisper stod wed kirche dørren och fullde kongen till alterid
med thenne responsorio: Ecce mitto angelum meum & c:. Der ephter
gich kroningen for sig som thett sig burde.

Der kroningen vor endt, da fullde the hannem fra kirchen
ij lige maade som tillforn till kirchen, med processe, ind paa ko-
nings gaarden, och der drog hand sine wigsle kleder aff, och ij
førde sig andre kleder som kongelig høgmechtighedt well sømde,
och then dag bar han sin krone. Vdi salen vor saa skichitt: paa
then nørre siide indist ij salen sadt koning Haakon och ther
nest cardinalen, erchebispen med andre bisper och prælather.

SIDE: 134

Men drotning Margrethe, fru Ragnilde hennis moder, fru Ker-
stine, fru Sessiliæ och fru Rangfrid satthe paa then venstre siide.
Der nest mitt paa gullffuitt vor beredt ett anditt kongeligh sede,
ther sadt vnge Haakon koning, herre Knud jarl, Siugurd kon-
nungis Søn, och ther vdi fra rigens raad. Men paa then sydre side
satt alle kongens hoffsinder med andre ypperlige mend, med
dobbele seder langs adt salen, och wor salen XC alne lang och
LX alne breid, och wor dog then største part anden stedz som
icke finge rum ij salen.

Disse aff rigens raad baare første retther ind: Munam biscops
søn, Brynniolf Jonsøn, Gunnar kongens frende, Siugurdt biscops
søn. Vnge Haakon koning schenchte thet første och credenzitt
for sin fader, herre Knud jarll for cardinalen, Siugurd konungis
søn for drottningen, Munam biscops søn for erchebispen, och
der nest ginge de siden igen huer till sitt sede. Och bleff ther
hollit høgtideligen then kroningh wthi then store sall ij III sam-
fellde dage, men siden ij fem samfelde dage wdi sommersalen
medt the store herrer, saa att the schilldis alle venner adt medt
stor glede. Cardinalen gaff store rettebøder vdi landitt och giorde
mange reformadzer blant klercheriid som end brugis ij Norrige.
Siden skilde konningen cardinalen fraa sig medt stor schenck och
gaffuer, saa att cardinalen tackitt kongen storligen. Och da haffde
koning Haakon regerid Norrige ij XXX aar, da han bleff kroned.

Dett aar ephter kroningen kom Harald koning westen fraa
Sudherøyer till koning Haakon ij Opslo, och wor begerendis fru
Sisselie till sin drotning. Da lodt koning Haakon strax giøre
theris brøllup medt stor bekostning. Der de fore aff Bergen medt
mange ypperlig mend, da bleffue the med schib och mand, saa att
ther kom alldrig itth barn aff. Thett vor vndersotterne ij Suder-
øyer ein stor sorrig att the miste ein saa duelig konge som och
wor kommen till saa rigelicht eitt gifftermaal.

Nogle aar der ephter da fich vnge Haakon koning jomfru
Rikesed, Bijrge jarlls dotter, koning Woldemors systher ij Suer-
rig, huilkitt the suenske fortrøde, som tøttis nermere vere till

SIDE: 135

kronen end hand, och lodt hand sende hende till Opslo, och
ther stodtt theris brøllup mett stor ære.

Der keyser Fredrich then . . . . . . regerid, da vor der stor
venschaff och gich altiid store sendinger emellom hannem och
koning Haakon, aff alskens dyre vare som fandz ij landitt hos
huer aff dem. En tiid schede thet att ther bleff ein feide emellom
the lybsche och koning Haakon. Da schreff koning Haakon
keyser Fredrich till om samme feide. Da schreff keyseren the
lybsche till och bød them att norsche mend schulle nyde fred
ij alle maade for dennem, och der hoss lod giffue koning Haakon
tillkende att hand willde oplade Lybech vnder koning Haakons
herredom, med breff och segell, om koning Haakon vilde
fordrett. Da schickede koning Haakon herre Aschatin och Amun-
der Harallsøn till keyseren. Trettende dag jul komme de till
Fenedien. Der finge de tidende att keyser Fredrich war død,
och der medt droge dhe till bage igen och funne koning Haakon
ij Bergen.

Der koning Haakon haffde regerid Norrige XXXIIII aar, da
lod Abel Waldemorsøn slaa sin broder koning Erich ihiell ij
Danmarch, och bleff Abell saa ein vellig konge igen offuer
Danmarch. Da bleff ther setth ein dag emellom koning Haakon
aff Norrige, koning Abell aff Danmarch och Bijrge jarll aff Suer-
rige, att the schulle mødis wed landmerchitt, till huilkin mode
de aff Norrige oc Suerrige komme, men koning Abel kom icke.
Da forbunde koning Haakon och Bijrge jarll sig till hobe at
drage ned till Danmarch aff Norrige med ein schibs herr, och
the suensche till landz med fem tusinde mand. Saa for koning
Haakon till Bergen och Bijrge jarll till Westhergyllandtt. Disi-
mellom bleff koning Abell slagen ij Friisland, och hans broder
Christopher blef tagen till koning igen offuer Danmarch. Om
vaaren drog koning Haakon aff Bergen medt eitt stortt tall folch
sudher till Wigen, och lod baade drottningene vere vdi Tuns-
berg epther. Der wore medt ij thenne ferd koning Haakon then
gamble, vn
[ge]
 Haakon koning, Johan koning och Dugall koning

SIDE: 136

ij Suderøyer, herre Knud jarll, herre Magnus, herre Siugurd.
Disse aff rigens raad: Peder ij Giske, Nicolauus hans søn, Gaut-
her aff Meel, Brynnolff Jonson medt andre flere krigs høffuidtz-
mend. Och sigis thett icke att haffue werid stort mindre en IIIC
skib som kongen drog ned med till Eickrosund wnder Halland,
røffuid och brende allt landitt huor the fore frem. Och laage
the norsche lenge ij Mostrer sund, der sloge de ein stor hob
aff dhe dansche. Alt huatt the offuerkomme, thett førde de till
schibs och bytthe them imellom. Der epther drog kong Haakon
heim igen medt the smaa schib, men vnge Haakon koning
laag igen medt then største partt aff folchidtt och branschattid
allt thett som vbrentt vor, och drog saa till Tunsberg om høsten
wed Morthens messe tiide och bleff ther vintheren offuer. Om
waaren drog hand ij Westhergylland till sin suogher koning
Waldemar ij Suerrige, och bleff hand ther well trachterid. Men
der hand drog till bage igen och kom ned ij Wigen, da blef
han hasteligen siug, och døde strax der han kom till Tunsberg.
Thett tøtte vndersaaterne then største schade were. Och bleff
vnge Haakon koning begraffuen ij Sancti Haluardz kircke ij
Opslo, der som Siurd koning jorsalafar vor begraffuen.

Vnge Haakon koning vor venlig med alle. Hand vor ein
passelig høg mand, well voxen, deilig ij ansichtitt, deilicht haar,
ein før mand, baade snar och letth. Han vor then beste rytther
som hest kunde riide ij Norrige then tiid.

Der koning Haakon haffde werid koning ij Norrige vdi XL
aar, da kom dher sendebud fraa kongen aff Spannien, som hedt
herr Feranth den øpperste aff dem, och førde koning Haakon
breff saa lydendis, att kongen aff Castilien ij Spanien wor be-
gerendis koning Haakons dotther frøichenn Kirstine till ein først-
inne paa ein aff sine brøders wegne, huilckin hun sig sielff
vilde wdkore. Daa bleff thet saa besluttid och raaditt, att saa-
danne ærinde schulle gaa for sig, og bleff ther till redt att jom-
froen schulle følgie. Der till vor neffnd biscop Peder aff Hammer,

SIDE: 137

aff raaditt Iffuer Engellson, Torlauch bose, Lodin lepper, Amund
Harallsøn och mange andre ypperlige mend, saa at talid vor vid
IC stollte mend och mange ypperlige quinder som hende fullde.
Och bleff hun afferditt med megitt gull och sølff, mord, her-
melin och anden dyrebar vare, saa att aldrig viste nogen kon-
gens dotter før saa rigelig vere giffuen aff disse nørre land.
Och der de wore rede, da lagde de till siøs, och lyckes thett vell
for thennem, och komme først fram vdi Normandie. Der gaffue
de sig til landz och kiøfte sig ther LXX heste til dem som de
tillforne haffde med sig, och kongen aff Franchrige lodt dem
ledsage igennom sine land igenom Gaschonien till ein stad hed
Narbon, och komme saa tho netter for jul ij Castilien. Och der
frøichen kom saa nær, da red kongen vd medtt sine brødre imodt
hende och giorde henne stor ære, och siden førde hende ind ij
staden och lodt hende faa eitt kaastelichtt kammer. Der ephter
talede kongen med henne paa sine brøders vegne, och sagde
henne huer theris wilchor. Da bleff henne raadt aff sine medføl-
gere att hun schulle samtycke oc vdkore herre Philippum aff
Sibillieborg. Asche onsdag da bleff frøichen troloffuid medt herre
Philippum, och der epther bleff red till brøllup att schulle stande
søndagen nest ephter paasche, huilchit och schede med stor ære,
som nogen tiid kunde hafue schedtt ij the land. Siden drog
bispen och de andre hiem till Norrige igen, och sagde de kong
Haaken aff huor heerlig the wore vndfangen och tracterede. Da
bleff der giortt saadant forbunt emellom koning Haakon och
kongen aff Castilien och hans brødre, att the schulle komme
huer andre till vndsettning naar thett saa eschedis, saa framt
thett icke galt Franckerige, Arragonien eller Engeland paa then
ene siide. End koning Haakon loffuid thet same emod, saa fremt
thett icke galt Danmarch, Suerrige eller Engeland paa.

Der koning Haakon spurde att vnge Haakon koning vor død,
da drog han sammen ein stor hob med schib och folch, hen ved
CCCXV schib, och der medt lagde vd fra Tunsberg. Da kom

SIDE: 138

der eitt sendisbud till hannem fraa Danmarch, och togh fred
emellom rigerne, saa att ingen schulle røffue eller brende før
end kongerne komme siellfue till ordz med huer andre, huilkidt
koning Haakon loffuid och tillsagde.

Der koning Haakon kom till Eickrosund, da sagde han till
all sin herr: Eder ær well vitterlicht huadtt schade dette land
haffuer faait ther aff att wnge Haakon koning, min søn, døde. Der
fore will ieg gerne nu med gudz hielp och eders raad lade giffue
herre Magnus min søn konnungs nafn, paa thett ij kunde haffue
eitt vist hofuid for eder naar mig kommer nogitt adtt. Da bleff
Magnus Haakonsøn tagen och hyllit till konning offuer alt Nor-
rigis rige. Och der epther vende Magnus koning till Tunsberg
igen och bleff ther. Men koning Haakon drog ned till Øresund
med all sin herr. Da bleff ther ein stor frøchtt och redzell paa
ferde hos alle huor hand drog frem, och segled hand til Kiøbenhaffn
och laag mett alle sine schib ved Reffshalen. Och strax der epther
kom konning Christopher aff Danmarch ij Københaffn med
mange andre herrer och itt stort tall folch. Koning Haakon haffde
giffuit dennem sex dage frest att beraade sig, huad heller the
willde krii eller giøre fred. De norsche vore begerig att røffue
och brende, men the dansche saage gerne att ther bleffue fred
giortt them imellom, ephterdi de saage then store machtt som
koning Haakon haffde. Ephter lang vnderhanlling bleff fred giort
emellom landene, och bleff stor venschaff imellom kongerne,
saa atthe opgaff medt huer andre huad schade som vor sched
paa baade siider baade po land och folch. Da bleff ther ein stor
glede paa ferde iblant indbyggerne. Ephter denne forligelse vor
koning Haakon till gest med koning Christopher wdi hans paulun
then første dag. Anden dag bleff koning Christopher koning
Haakons gest paa schiben, och bleff saa stor venskab thennem
imellom, saa att the forbunde sig tillhobe att hielpe huer andre
huad theris riger galt paa, och gaff dhe huer andre store gaffuer.
Koning Haakon gaff kong Christopher thett største schib han
haffde som hed Marisudenæ, eller III aff the andre schip, huilche
hand sielff wilde wdueliie. Der epther schildis de adt venner

SIDE: 139

och well forlichte. Koning Haakon drog till Norrige igen, och
bleff siiden god fred rigerne emellom.

Der epther ith aar bleff ein stor vfred ij Danmarch, saa att
hertug Allffs sønner giorde stor skade ij Judland, och herre Jer-
mer giorde stor skade ij Sielland. Da schreff koning Cri-
stoffer till Norrige och Suerrige om hielp emod sine fiender.
Koning Haakon giorde sig rede och drog paa weyen ned till
Danmarch, och laag nogen stund østenfor Jederen. Der kom
emod hannem sendisbud aff Danmarch, och sagde att koning
Christopher war død, och drotningen haffde giortt fred med
hertugens sønner, och tøtte da icke haffue hielp behoff. Bleff
da Erich klipping konning ij Danmarch igen epther sin fader,
och vor thett paa thett annitt och XL aar koning Haakons
regementt ij Norrige.

Nogle aar der epther sende Koning Haakon och Magnus
koning sine sendisbud till Danmarch, at bede om frøichen Inge-
borig koning Eirichs dotter till Magnus koning, och drog sende-
buditt samme reyse till chørførsten aff Saxen (hand wor frøi-
chens moder fader) och wilde wide hans vilge ther wdi. Han sua-
rede føiie der till, vden sagde att hendis faders slechtt vor ij
Danmarch, the raadde therfore. Och der med drog sendebudit
till Danmarch igen och fich ther gode suar baade aff drottningen
och frøichenn, och der hos bøde de att koning Haakon skulle
sende hederlige bud emod frøichen ij foraarid. I foraarid da giorde
koning Haakon rede med VII schib, och var ther øffuirste for
biscop Haakon och Amund krechedans, Poel gaass, Lodin staur
med mange andre herrer, att drage ned till Danmarch att
henthe frøichen till den sette dag som dem for vor lagtt. Da dhe
ditt komme, waar inthett bestillett huad ther schulle handlis ij
theris ærinde, thi drotningen haffde noch att bestille vdi andre
ærinde. Biscop Haakon medt the andre herrer hannem fulde,
drog ther heden som frøichen vor, och epther lang beraad gaff
jomfruen sitt samtøcke till att hun wilde føllie thennem, och
ther med feste hand henne koning Magnus Haakonsøn till hande.

SIDE: 140

Och der de thett haffde bestillett, da tog de frøichen med sig
och drog till schibs, och der med lagde 
[de]
 till søs och komme
ingen stedz frem før end the komme till Tunsberg Sancti Olaui
afften, och seglid saa ther fra till Bergen.

Der koning Haakon fich tidende att frøichen vor kommen
ij landit, da lodt han forschriffue erchebispen, herre Knud jarll
met mange andre herrer, och lodt rede till brøllups. Der bleff
jomfru Ingeborg wiigd med Magnus koning, och stod ther
thett ypperste brøllup som vere kunde. Vdi brøllupit gaff biscop
Haakon tilkende att han motte loffue ther hand vor ij Danmarch
att Magnus koning schulle bliffue kronid til rigit før end hun
komme ij hans seng.

Der brøllupitt haffde staait ij III dage, da lodt koning Haakon
rede till paa ny igen till kroningen, och bleff saa koning Magnus
och drotning Ingeborg baade ein dag wigde vnder kronen. Der
koning Haakon gich till stolen som Magnus koning sadt paa,
da reijste hand sig vp emod hannem. Koning Haakon tog han-
nem paa axelen och sagde: Icke skall thu weye nogen ij dag, thi
nu ær then dag kommen som ieg lenge haffuer epther bidett och
begerid, att see mitt kiød och blodtt att komme till saadan ære
som dig ær wederfarit. Da haffde koning Haakon regeritt Nor-
rige ij XLV aar der Magnus koning var kronid.

Herre Knud jarll bleff suarlig siug ij kroningen och laa nogen
stund och bleff siden død. Kongen lodt begraffue hannem herr-
lig, och lagde hannem ij domkirchen hos sin fader Haakon jarll.
Knud jarll var ein statelig mand ij all sin adferd, høg mand paa
voxt, saare well lerd i schrifften, ein saare rund mand paa penning,
ein suarr drincker, thett war hannem stor orsag till hans død.

Om waaren epther att Magnus konning war kronid, da kom
breff westen fraa Suderøyer att schotterne røffuid och brende
ther wdi øyerne oc sparde huercken quinner eller barn. Der
koning Haakon fich disse tidende spurt, da bleff han saare be-
drøffuid formedelst saadant mord der schede, och lodt strax
vdtgaa sine breffue offuer allt Norrige, att ther schulle komme till
hannem om sommeren til Bergen all then machtt som landitt kunde

SIDE: 141

formaa. Och der de wore forsamblede, holtt han ting medt
almogen, och gaff fore att han haffde fore sett sig thett att drage
westher offuer haffuid och heffne sin schade som hannem vor
schedt ther westher po sine riger. Koning Haakon lodt strax
berde IIII schib, och wor disse høffuidtzmend ther fore: Rang-
vald vrche, Erling Iffuerson, Anders Nilsson, Haluard raudt.
Disse seglid aff och komme till Skottland wid Dyrness, och
giorde ther landgang och stormede ther itt slott aff och brøtt
thett neder ij grund. Och siden brende the mere end XX landz-
byer aff, och folchid rømmid for them huor the droge frem.
Der nest segled the derfra till Suderøyer, och der funne de Magnus,
som koning var offuer Manøyer.

Koning Haakon befallid sin søn Magnus koning allt Nor-
rigis rige att raade och regere ij hans frauerelse epther lagen ij
hans sted. Och haffde koning Haakon eitt eige schib, der vor
hand siellf paa medt thett vduoldeste folch som vor ij landit.
Disse aff raadit vore med koning Haakon: Brynnolf Jonsøn,
Finder Gauthesøn, Erling Allffsøn, Erland raudt, men Baard paa
Hestby, Eileff ij Noustdall, Anders potther, Amund krekedantz,
Gauthe paa Meell och Niclauus ij Gische de vore tillbage medt
Magnus koning igen. Koning Haakon seglid vdtt aff Herllefiord
medt sin schibs herr (och da haffde han werid koning ij Norrige ij
XLVI aar), och kom hand vnder Hiettland. Der kom hannem
till modtz Magnus jarll aff Orchnø, och segled saa deden om-
kring Orchnø, och sende ein hob folch oppaa Katteness och
toge dett ind och brandschattid landitt. Der fraa segled the westher
till Mylersund. Der kom hannem till modz Magnus koning aff
Manøyer och Dugall koning aff Suderøyer, desligeste de fire
schib som før vore sende tiidtt westher. Och da haffde koning
Haakon tilhobe ijC schib och alle store.

Der koning Haakon laa ij Kiarbarøy, da sende hand fra sig
femthi schib sudher till Satijris myle, der att røffue och brende.
De øffuerste for dennem wor Magnus och Dugall koninger offuer
Sudherøyer och Manøyer, Bryniolff Jonsøn, Rongvald vrche,

SIDE: 142

Anders potther och Amund krechedanss. Der de komme diidt,
da komme ther emodt thennem eit sendisbud som sagde att Myr-
gard jarll och Ingus hans broder wilde giffue sig wnder koning
Haakons vold, och then øy som Iil heder paa norsche (ieg men
[er]

thet ær then øy som Thule heder po latine), gaffue the strax ij
kongens hender. Koning Haakon fich Ingus samme øy Iil til for-
lening lige som andre haffde ther ij landitt. Siden gaff sig vnder
koning Haakon alle the som bodde sunnen for Satijris myle.

Der epther bleff satt ein dag att baade kongerne schulle talis
medt om de kunde fordragis offuer eins. Da bleff der lenge
handlitt thennem imellom, och kunde dog icke drage till for-
ligning. Da tillbød koning Haakon atthe schulle mødis medt
beggis theris machtt, att slas ther om huem aff them schulle thett
beholle. Thette tøtte schotterne vere hart att fordriste sig ther till,
slig ein machtt som ther wor for handen, och der medt bleff
dagen opsagdt. Der epther sende koning Haakon XL schib ind
ij Schibefiord, och der de komme dher, da lodt the drage nogre
smaa schib op ij eitt stortt wattn eller siø heder Socholoffni, der
wdi laage store øyer och eitt heelt hertugdom omkring søen.
Der røffuid the och brende allt samen, och siden ij samme ferdtt
brandschattid the landitt wid søsiiden, och giorde ein drabelig
schade baade paa landitt och folchidtt. Siden droge the till schibs
igen, och finge de ein suar storm, saa att the miste X schib.

Der koning Haakon haffde nu ij thenne reyse igen wunditt
alle the øyer som koning Magnus barfodt haffde før wunditt fraa
Schottland och siden egned och fulde hans eptherkommere, da
sette hand siden tho konninger, Magnus ij Manøyer och Dugall ij
Sudherøyer, ther hos andre duelig krigs høffuidtzmend ij the andre
øyer, som schulle forsuare landitt for schotterne. Siden segled
hand till Orchnø, och gaff største parten aff folchidtt forloff att

SIDE: 143

segle till Norrige igen. Ephterdi thett wor sent paa aarid, da
tog koning Haakon thett raad fore att bliffue ij Orchnø om vin-
theren, och neffnde XX schib till som schulle bliffue hos hannem
om vintheren, och bleff alt raaditt hos hannem. Koning Haakon
lod schrifue sin søn koning Magnus till, huad som han schulle
bestille rigitt till gaffn. Epther Alle hellgen lodt kongen opsetthe
sine schib, och foer saa sielf till Kirckewog och holtt ther sitt
hoff paa biscopsgaarden. Disse aff rigens raad wore daglig hos
hannem: Anders plyther wor kongens drosseste, Brynnollff Jon-
søn, Erling Allffsønn, Ronguald vrche, Erlend ij Biarchøy, Jon
drogning och Erland raudtt.

Koning Haakon hafde store tancker och wogenether om som-
meren, derfore lagdis hand paa sengen ij Kirchewog. Och for
siugdomen icke hastigtt medt hannem. Hand lodt først lese
bibelen for sig och siden andre bøger meden hand laa. Der siug-
domen formerid sig, da giorde hand sitt testament, och gaff huer
aff thennem hannem fullde 1 mark gulldz. Siden bød hand søn-
der sla alle sine taffel smie før end nogen schulle misse thett han-
nem wor gifuitt. Der epther bleff hand oliedt Sancte Luciæ aff-
then. Der dhe saage att maalid minckid medt kongen, da sporde
hannem hans besønderlig tro mend om hand haffde flere sønner
ij liffue end Magnus konning. Hand suared 
[ney]
, och tøtte ille
were spurtt. Sancte Luciæ dag vor paa torsdag, løgerdagen ther
epther miste kongen maalid, och der dett ledt vd till midnatt,
da kalled gud hannem fra thette timelig och till thet euige liff.
Der bleff ein stor harm paa ferde hoss alle. Om søndagen bleff
ligitt opførd ij salen, oc vor omlagd medt allschens dyrebar ting
och ypperlige kleder, och siden lagtt vdi ein kiste, och vor sett
ij sancti Magnuss kirche, och vor giortt ith schruff offuer hannem.
Disligiste bleff vachtt hollden offuer ligitt all vintheren.

SIDE: 144

Den tid koning Haakon laa siug, da gaff hand til kende att
hand villde thet hans liig schulle blifue førd till Norrige och
begraffuis hos sine foreldre. Der dett leed modt fasten, da setthe
the vdtt thett store schib, och biscop Torgills aff Stauanger och
Anders plyther lode føre kongens liig ij schibet och lagde saa
till siøs, och komme wel til Norrige och lagde dhe til med ligett
ij Laxevogh. Sancti Benedicti dag lod koning Magnus ro vd
emod ligit och førde thet till konungs gaarden. Om morgenen
der epther bleff ligett baarid till domkirchen. Der medtt fullde
koning Magnus och baade drottningerne och allt kongens hoff
medt alltt thet folch ij byen vor, och bleff kongens liig begraffuitt
vdi høge choren. Koning Magnus talid siellff offuer graffuen ein
schøn oratz, och ther hos betackede alle for deris vmag. Koningh
Haakon vor begraffuid then trediie dag for worr froe dag ij
faste, Anno Dominj MCCLXIII.

Koning Haakon vor ein medelmaade mand, vel voxen,
herde breid, dog small ij liffuidt, synthis høg naar hand sadtt,
haffde deilichtt haar, store øyen, breid i ansichttitt, ynde full,
blidlather naar han vor till fridz, en saare grum mand naar
hand vor vreid. Hand vor ein skemptesam mand, lettsindig och
soff sielden. Han vor altiid blid med fattige folch. Hand vor
ein statelig første naar hand sadt blant andre høfdinger, och
haffde ett rent maall, veltalendis blant forsambling, wiss vdi raad-
slag. Dette sagde och alle som vore sent till hannem aff fremmede
land, atthe haffde ingen høffding seett der liger kunde were
huer mand jeffn, baade konger, herrer och stolbrødre. Hand
lodt megitt forbedre lagen ij landitt. Hand toch aff all mandrap,
fotthugh, handhug inden landz. Desligeste att ingen schulle nyde
fred ij landitt som toch nogen mandz echte hustru. Hand toch
aff alle frende bøder, att ingen skulle nyde anden ont adtt, men
huer skulle vngelle som hand brød. Koning Haakonn lagde stor
fliid till att forfremme gudz ord ij Norrige, ydermere end
andre konger ij Norrige siden Sancte Oluff døde. Hand lod

SIDE: 145

gøre en kirche vdi . . . . . . och lodt christne den sogn. Der
komme mange aff Biermeland som haffde rømpt for tatteren,
dem lodt hand christne, och gaff dem ein fiord att bo wdi heder
Mallanger. Hand lodt giøre den store sall ij Trondhiem och einn
kirche nest kongens herberge. Hand lodt giøre ein kirche ij Gull-
øy och førde didt Guletingh. Hand lodt giøre ein kircke ij konges-
gaarden ij Bergen, och Olaffs kirche och eitt closther. Han lodtt
bygge tho steinhaller och mure omkring kongs gaarden ij Bergen
med ith torn ofuer huer port. Hand lodt och bygge Sancte Ca-
tharine kirche ij Bergen till eitt hospitall, og gaff der till IIC ma-
nadmataboll iorder. Hand lodt giøre Alle Helgen kirche ij Bergen,
och gaff der till IC mathaboll iorder. Hand lodt giøre Affuelss-
nes kirche, som ær ein eblant the største herradz kirche ij Nor-
rige. Hand lodt och giøre stenmuren omkring Tonsberghuss och
eit torn offuer porthen. Hand lodt giøre itt hospital ij Tonsberg
synnenfor S. Olaffs kirche, och gaff der till XXX marchabol ior-
dher. Hand lodt graffue vd diubett vid Schijlliestenen och lodtt byg-
ge barfothe brødre closther ij Tonsberg, och bleff siden førtt till
Dragsmarch, och lodt ther giøre Mariæ kirche aff sten, och gaff
der till femtie marchabol iorder. Hand lod huse Waldisholmen,
hand lodt giøre ith befestning ij Ragnildshollmen ved Konghelle.
Hand lod bygge mange øyer vnder Wiigsiide. Hand lodt bygge
Mallstrand by. Hand lod giøre ith feste ij Miøs wid Ringisaker
i holmen, medt megitt anditt, som langtt ær att schriffue om. Gud
fader, søn och den hellig and, beuare, ærefullgiøre oc wellsigne
slig en herris siell, som saa mange nyttsamelige gerninger haf-
fuer epther sig laditt, som then salige Herre Haakon koning
giorde. Och endis her hans historie.