[BIN: 2138]

Bendik og Årolilja

Oppskrift udatert av ukjent samler etter ukjent sanger, uten lokalitet .

1. Bendik rid at Selaando,
vilde han skoda möy;
han var inkje lagi til atter koma,
difyr so laut han döy.
- Aarolilja !
kvi söve du so lenge?-
2. Bendik rid at Selaando,
vilde han skoda viv;
han var inkje lagi til atter koma,
difyr so lit han liv.
3. Han var inkje i kongens garde
meire hell maanar tvo,
han la' seg i med kongens dotter
i so store elsko.
4. Kongen bygger gullbrautinne
baade bratte og breide;
Den, som tore gullbrautinne tröda,
han skal etter vondom leite.
5. Kongen bygger gullbrautinne
baade bratte og haage;
Den, som tore gullbrautinne tröda,
han skal livet laata.
6. Til svarad unge Bendik,
han stod inkje langt ifraa:
eg tor gullbrautinne tröda
fyrutta kongens raad.
7. Um dagen rid Bendik i skogen ut
og veidar den vilde hind,
um natti söve han hjaa jomfruga
under det kvite lin.
8. Um dagen rid Bendik i skogen ut
og veidar den vilde raa,
um natti söve han hjaa jomfruga,
det gjelder hans livet paa.
9. Inn kjem kongens liten smaadreng,
segjer han tidend ifraa:
Bendik trör gullbrautinne
fyrutta kongens raad.
10. Det var danske kongen,
han slær sin neve mot bord:
Bendik skal inkje livet njote,
um eg vann all verdsens jord!
11. Lunde kyrkja i Skaane
den er tekte med bly;
Bendik skal inkje livet njote,
um den gavst tri gonger ny.
12. Lunde kyrkja i Skaane
den er tekte med gull;
Bendik skal inkje livet njote,
um den gavst tri gonger full.
13. Dei bad fyr han ungi Bendik
so mange, som hadde maal,
fuglen paa vilde kvisten,
og dyri, paa skogen laag.
14. Dei bad fyr han unge Bendik
alt det, som hadde liv,
trei utav vilde skogen
og blomann' i fagraste lid.
15. Dei bad fyr han unge Bendik
alt det, som beda kunde,
mannen utav mannheimen
og fisken paa havsens bunne.
16. Inn kom ho Aarolilja
falt fyre sin fadir paa kne:
höyre du det, min sæle fader,
fangen so gjeve du meg!
17. Gakk burt ifraa meg Aarolilja!
eg vil deg inkje höyre,
det samer so ille, mit gode sverd
i kvende - blod aa röyre.
18. Inn kjem ho danske dronningi,
taarinne rann paa kinn:
Eg bed deg kjære herren min,
at du vil vita meg bön!
19. Du tok meg ut av min faders gard
fyrutta min faders raad;
kvar den bön, som eg deg bad
sille alltid vera ja.
20. Kvar den bön, som du meg bed
skal alltid vera ja;
fyrutta Bendik aa livet njota,
det gjeng eg aldri fraa.
21. Lunnan fyre kyrkja
der laut Bendik döy;
mitt upp i högeloftet
der sprakk ho hans vene möy.
22. Lunnan fyre kyrkja
der lit han Bendik liv-
mitt upp i högeloftet
der sprakk ho, hans vene viv.
23. So la' dei han Bendik sunnan fyre
og Aarolilja nordan;
der voks upp a deiras grifti
tvo fagre liljeblomar.
24. Der voks upp a deiras grefti
tvo fagre liljegreinar;
dei kröktest ihop yver kyrkjetaket,
der stend dei kongen til meinar.
25. Der voks upp a deiras grefti
dei fagre tvo liljerunnar,
dei kröktest ihop yver kyrkjetaket,
der stend dei kongen til domar.
26. Hadde eg visst detta igaar,
at elsko ha' voret so kjær,
inkje ha' Bendik silt tivet latet,
fyr alt det paa jordi er.
27. Svarad danske dronnigi,
rann taarir paa sylvspente sko:
Gud forlate deg herren min!
etter - sidan er du god
1. Eg tykkje det, naar eg site hjaa deg,
som eg sat uti solskin bjarte,
naar eg og du me skiljast at,
daa rivnar i hug og hjarta.
2. Eg tykkje det, naar eg site hjaa deg,
som sat eg i solskin bjarte,
naar eg og du me finnast att;
daa gledast baad hug og hjarta.
3. Eg tykkje so vent um dit gule haar
som aplanne dryp or kviste,
sæl er den, som deg maa faa
Gud betre den, som skal misse!
4. Gakk burt ifraa meg Aarolilja,
du græt inkje fyr meg leng,
eg tykkje hjartat i meg verker,
naar eg ser dine taarer renn.
5. Ho gjekk seg fram paa kyrkjegolvet
bar ljos paa altarbord,
daa sprakk beltet av Aarolilja,
og hjartat flaut i blod.
Ekstra opplysninger