| De skull' vera ei gjente i Laardal som kva visa om E[bbe] S[kam- melsson] tri torsdagskvellar paa ra, ho sat aa baka. Daa kaam 'n, aa daa va' 'n laga som ein bukk'e. Han kasta ei sylvmark paa bakstbore, aa so sa 'n: Somt æ sant aa somt æ dikta iblant sa 'n. - Men de va' eit fælt ting, den E[bbe] S[kammelsson]. Han ha festa ei jaamfruve, aa so resst'n ti kongjens gar aa sette seg bort fe gull. Daa 'n kaam heimatt ha' bro' honoms tekje gjenta, aa der drap 'n bruri aa bro' sin, aa fa' sin gav 'n mange "dødeleg saar", aa av mo' si hoggje han haandi. So resst 'n ut att, aa sea hev 'n gjengje so mange ville vegar.
|