[BIN: 1203]
Folke Algotsons bruderov.
Falkvor Lommansson
(fleire alternative titlar)Oppskrift 1864 av Sophus Bugge etter Gunnhild Sundsli, Fyresdal, Telemark.
1. | De va Tostein Davison de va kungens frændi han fester æ jomfru Bendeli han gjevæ no gull i hendi. - Riddaren vågar han live sitt for den jomfru- |
2. | Han fester æ jomfru Bendeli han flyt æ no heim uti borgjir men etti trør Falkus Lommansson han aukar æ angest å sorgjir. |
3. | De va Falkus Lommansson han inn for si moder går eg fester æ jomfru Vendeli um eg ska døy iår. |
4. | Eg fester æ jomfru Bendeli um eg i morgo ska døy her græt inkje småbonnæ ette meg å inkji mi festarmøy. |
5. | Ti svara hass kjære moder gulli bar ho uti hendi gjer inkje de Falkus Lommansson fyr Tostein æ kongens frændi. |
6. | De va Falkus Lommansson han salar sin gangar grå so rie han so mandeleg ti jomfry Vendelis går. |
7. | De va jomfru Bendeli ho ut igjenom vindouga såg no ser eg Falkus Lommansson som eg hev vor' stolæ ifrå. |
8. | Di tak no av meg mitt hovegull å klæder mig so ringe inn kjem han Falkus Lammansson han ska meg slett inkje kjenne. |
9. | Di tak no av meg mitt hovegull set på meg ei silkjelue inn kjem han Falkus Lommansson han helsar meg fyr ei frue. |
10. | Inn kom Falkus Lommansson hatten har han uti hendi eg helsar deg jomfru Bendelin so væl monne eg deg kjenne. |
11. | Høyrer de Falkus Lommansson du hels inkji hit ti meg eg æ ei fatike tenestpike eg æ nyss komæ her. |
12. | Høyrer de jomfru Bendelin du tar inkje fyr meg løyne min gangaren stend i rosanlund imorgo ska' du han røyne. |
13. | Han tok æ jomfru Vendeli han sveipte æ i kåpa blå de vil eg for sannhetæ seie han sette æ på gangaren grå. |
14. | De va jomfru Vendeli ho gret sine hendar ho slo ha eg meg no so trugen en venn som kann bere boæ ti Tostein Davison. |
15. | De va hennes liten smådreng han steig på gangaren rø de vil eg for sannhetæ seie han rei fortare hell fuglen fløi. |
16. | Her site du Tostein Davison å drikke mjøyr å vin imens han Falkus Lommansson dreg av landi mæ jomfrua di. |
17. | De va Tostein Davison han fram ifrå bori sprang de vi eg f[or] s[annhetæ] s[eie] at sporen på foten klang. |
18. | De va Tostein Davison han ropar ivi allt sitt hus vakne no upp mine raske hommenn no æ visst dagjen ljus. |
19. | Då han reiste ifrå sin går då ha en trædve menn men fyr han kom i rosan lund då ha en inkje kos ein. |
20. | De va Falkus Lommansson han ut igjenom vindouga såg no ser eg mange raske hommenn er kommen uti vår går. |
21. | De va Falkus Lommansson [han ut igjenom vindouga] sprang han rudde de romi som fyr ha vori so trangt. |
22. | Fyste hoggji han Tostein Davison å sia adde hass menn å gangje no heimatte kvær ti seg di fær inkje bruræ enn. |
23. | Heimatt rei adde Tosteins menn mennanne sjuke å såre av landi drog Falkus Lommansson mæ skjønaste jomfrua våre.
|