HENRIK WERGELAND - SAMLEDE SKRIFTER
II.DIKTERVERKER 4. BIND: 1832 - 1837



FØRSTE SCENE
(Nat. Fogd Smyg sovende i en Feldtseng i det forrige Værelse, som kun er oplyst saavidt af en
Natlampe, at en uhyre Mare i Amtmandshabit kan sees rivende ubarmhjertigen i den Sovende.
Den flyer idet Baronen i Natdragt og med Lys i Haanden træder ud af en Sidedør nærmende sig
forsigtig Fogdens Reisevæske, hvoraf han lister en Flaske ud. Idet han sætter den mod Lyset
træder
Baronessen
ud af den anden Sidedør.)



Baronessen.

   Men, Bombenundgranatenstråle! hvad är det du gör. Aktar
du dit namn och din heder icke mera? Tvi!



Baronen.

   Tyst syster! det är allt til det gode, och för att roa din tro-
lofvade.



Baronessen.

   Just derföre vil jag vakta hans saker för de äro mina nu.
Derföre . . sätt från dig strax. Förbannad denne timma, Bom-
benundgranatenstråle!



Baronen.

   Syster, kan du icke förstå . . morgon bittida skall Allahanda
ut og det med en ny Filippik emot "Stockholmsfararen," och att
vor vän Publicisten här ofvanpå måste hafva något styrknings-
medel under arbetet, att det kan blifva nog kraftigt, och att jag
kan fägna vår gäst med en god frukost på sängen?



Baronessen.

   Ah ha! väl betänkt, bror. Denna gången var du icke galen.
(Baronen stikker Flasken til sig og gaaer; Baronessen ligeledes til sit med Fingerkys til den So-
vende paa hvem Maren strax indfinder sig i Statsraadshabit og piner som før indtil)



Tilskuere

(raabe)

   Nok!
d.II,b.4,s.126   ANDEN SCENE
(Den svenske Publicists Qvistkammer, knapt oplyst af Lampen, hvorved han skriver ivrigt.
Den bortlistede Flaske staaer foran ham).



Publicisten.

(mumlende hvad han skriver.)

   -- -- "Vi kunde genast förstå, så väl af skådespelets titel -- "
(Klunker)

Pereat!
-- "som ännumer af Författarens namn"

(Klunker)

Pereat! -- "att Theaterpjesen icke var annat än et Pereat" . .
Nå, nå!

(Klunker)
Det Pereat repeterar . Nei . . "en politisk pam-
flett" skal det heta "af högst nedrig beskaffenhet. Ty det är
hans bruk i sina så kallade farser att sedan han paa scenen be-
spottat og hudflängt dem, sluteligen låta dem hängas dränkas,
alt som det faller sig. Civilisationen i Norrige tillåter sådant . ."
(Klunker)
Norrska bränvinet är godt likväl. "Vi kunna eljest til-
förlitligt berätta våra landsmän, att den mäst frejdade tidning i
Norrige, Gentilskandal, hvilken redigeras af Intelligenzens verk-
liga representanter, har aldeles brutit stafven öfver Stockholms-
fararen och dess författares personlighet, hvilken bäst karakteri-
seras vid hans brorskålar med Kreti og Pleti."

(Klunker. Seer paa Flasken.)

Vore han här, -- ta' mig tusan om jag drack Du med honom
för der är för litet på.

(Skriver ivrigere).
"Dess förhatligare är att se,
att tidningar i båda landen bruka någon moderation i fördöm-
mandet af hvad han skrifver, och at insinuera det vi skulle
åsyfta oenighet emellan Folken derför att vi emellanåt köra et
spet i Norrmännen enär de blottställa den nakne Nallebaken.
Och det om en tidning, en tidning . ."

(Klunker ud)
Ai! Ai, sprit,
är du redan släckt? Och jag fik icke sömnsupen? . . "Och
det en tidning emot hvars redaktions patriotism, moraliska vä-
sende och intelligenta hufvud dessa tidningars med samt deras
publik alls icke äre annat än än -- dvärgar" . . . .

(Hovedet synker mod Bordet. Lampen blusser ud. I samme Moment forvandles Scenen til det
Indre af et uhyre Hoved, i Forhold til hvilket Publikum seer sig i sin sande Dvergestørrelse. Dette
skeer ved at en stor Maske falder ned istedetfor Teppet med et Par i Begyndelsen blinkende
maaneagtige Øjne, der snart lukke sig, og med en tilstrækkelig bred, gabende Mund, hvorigjennem
man seer ind til Baggrunden af Hovedets Indre. Dette er Pap- eller Foerlærredsgraat, opfyldt kun
med et røgagtigt Lys, og tomt. Paa dets Sidevægge sees kun nogle opklistrede Lapper af Kours-
beregninger, Plakater, Aviser, journalistiske Noticer og hist og her nogle Kridtstregmærker. I Bag-
grunden throner, som Hel i sit Rige, et blaablegt afskyeligt Gespenst, det onda samvetet. Rundtom
det knæler een og tyve
Løgne
, smaae barokke Gespenster, hvis særegne Figurer tilsiges af Replikerne).

d.II,b.4,s.127  

Det onda Samvetet.



           Hvarför ljuga En och Tjugu?
                            Tjugu lögner vore nog.
           Du har honom "Poetaster"
           skällt; jag dig i Dårhus kastar;
           ty du Stackar är ei klok.

                  
(En Lögn forsvinder)



           Du der med den vilda min
           nämd har honom "Harlekin?"
           Gå fördömd att åt hans trin
           Efev strö och friska rankar!
           Gif en qvickhet åt hans tankar!
           Dränkas sedan i hans vin

                  
(Nok en Lögn forsvinder)



           Vålnad af en padda! Du!
           hvad du ljugit, mins du nu?
           Du har sagt, att han omgicks
           Per af Paks och Pål af Picks.
           Du skal slafsa i dig smutsen,
           och så slänges ut i putsen.

                  
(Nok et Løgngespenst forsvinder)



           Gamla Papegojeskin,
           lurfvig, jemmerligen lurfvig
           fylld med maskar och med Vind!
           vil du sticka näbben in!
           Ack för sen da gamle Jack,
           Du har fört för mycket snack!
           Utan ljud -- det är dit öde --
           skall du pladdra dig tildöde.
           Näbben upp och ned skal gå.
           Ingen kan ett ljud förstå.
           Syns du straffet nog är let?
           att du redan känner det?
           Märk dig, Kræk, då: dig forbjudet
           är ei ordet blott men ljudet!

                  
(Nok En forsvinder)

d.II,b.4,s.128  

           Du med hugormtungan ute!
                      Lögn, hvem andre Lögner flyr!
           på ett söndrad moln till skute
           jagas skal af stormen yr
           tills du träffar En, som tror
           sannings skugga i ditt ord,
           att patriotismen hans
           är en ödla i en krans.
           Träffar du blott En hvarhelst
           väl för dig! då är du frälst.

                  
(Nok En forsvinder)



           Men hvar är du hämndens korade?
           du förtappte bland förlorade!
           Du, som lägger i hans blad
           fenestreradt Svenskehat?
           Du skal lefve för att jag
           bita kan dig lidt hvar Dag.
           Alla andra I försvinner,
           skänkte åt de yra vindar!

(Munden paa det maskedannede Teppe gaber eengang og falder igjen. Transparentøjnene aabnes.
Masketeppet gaaer ivejret. Publicisten sidder som før. Morgengry).



Publicisten.

(Fortvivlet).

   . . Ljuga? Det er lögn att det er något, som heter ljuga i
polemikken. "Dvärgar" . . der slapp jag; och det är ingen
lögn beträffanda polemikken.

(Gaaer med Papiret).

TREDIE SCENE
(Salen hos Baronen. Baronen, Baronessen og Foged
Smyg
ved Frokostbordet. Fogden læsende
en Avis hvoraf man hører endeel af de forhenbekjendte Kraftudtryk).



Fogden.

   Ahahaha! Det var et kjæmpemæssigt Finale. Hvor jeg er dem
takskyldig, Hr. Baron, for denne Opmærksomhed! Da jeg vaag-
nede og strakte Haanden ud, følte jeg noget koldt, klamt og ud-
stødte et Skrig fordi jeg halv i Drømme syntes at have grebet
i en Slange; men, paa Ære, jeg skulde gjerne under Læsningen
af saadant et Blad spise en levende Slange op som denne Kringle.

d.II,b.4,s.129  

Baronessen.

   Ja söta, det räknas numera till de goda tidningarna. Men om
vi tänkte på . ?

(Reiser sig).



Baronen.

   Ja rent ut, svåger, vet jag icke hvarföre Ni skal dröja. Ni kan
vara säker. En sådan der familjamalgamation . . .



Smyg.

   Ak, hvad har jeg Familie? Dog var min Mors Bedstefader
fra Mecklenburg og hedte Kothenhauf.



Baronessen.

   "Et Kothenhaufn" måste du säga. Ett mycket vackert namn.
Och nu skal du nog få familj, min söta.



Baronen.

   Ni är nobiliterad genom denna förbindelse med Bombenund-
granatenstrålarne. Det var det jag ville sagt: en sådan der fa-
miljamalgamation betraktas såsom af mera värde för unionen än
tio års bestånd, såsom det rätta sammanloddningsmedel, och en
politisk förtjenst, hvarför der bör illumineras i båda rikena, och
som ett realiseradt ideal en miniature af unionen i sin fullkom-
lighet. Derföre . .

(hvisker til Fogden)
paa min landtegendom . . .



Baronessen.

   Deri har jeg tvåhundra Banco stående, min söta.

(Smyg gjør passende
Forbindtlighedsminer).



Baronen.

   . . Och så reser jag förut i svågers schäs, som står igjen se-
dan förra vistandet.



Baronessen.

   Kusin Gustaf och hans norrska fru bedja vi alls icke.


Smyg.

   Vist ikke. Gjør i alt som du vil.
d.II,b.4,s.130  

Baronessen.

   Så åstad allt hvad tyget håller.


Smyg.

(Gnidende Hænderne. Afs.)

   Hihihi! Det var en stolt Stockholmsfart. Udnævnelsen maa
komme ilende efter af sig selv. .

(De gaae).

FJERDE SCENE
(Værelse hos Gustaf Allvar.
Elise
i Sofaen med Lommetørklædet for Øinene.
Gustaf
gaaende op og
ned med et Brev i Hænderne. Begge ere i det Antræk, som Enhver vil kunne angive, der har seet en
fornuftig norsk eller svensk Familie i sit Hjemlige paa Landet. Imellem Værelsets Dekorationer Portræ-
terne af Elises Forældre med en Evighedskrands over; ligesaa af nogle norske og svenske Patrioter.
I Baggrunden Vinduer til begge Sider af en tildækket Glasdør. Baronessen og
Smyg
siden udenfor).



Gustaf.

(Knuger Brevet).

   . . Elise, dyrbara hustru, bry dig intet om den oforskämda
skrifvelsen. Hon är ett undantag också i sitt stånd.

(Sønderriver Brevet,
aabner Vinduet og kaster Stumperne ud. En pludselig afbrudt Vognrullen og Stemmer som i heftig
Trætte høres udenfor gjennem det aabne Vindue).
Vid himlen! låt henne icke för-
störa vår lycka. Hon är när.



Elise.
(Springende op; omfavnende Gustav).

   Min Gustav -- og Han!


Gustaf.

   Låt oss höra, Elise. Kunne vi undvika detta besök . . .


Smyg.

(Udenfor).

   . . Nei, jeg holder ikke ud længer. Dette bliver utaaleligt.


Baronessen.

(Udenfor).

   Hvad, toker! vill du icke sitta på framsätet?


Smyg.

   I min egen Kalesch?


Baronessen.

   Ja Stockholmsfarare-kalesch. Den der på hemvägen med fyra
strykande fålar. Tvi!

d.II,b.4,s.131  

Smyg.

   Gaa ad Helvede til, Jesabel! Det er at gaae paa "hemvägen"
for dig. Posten er besat; skjønner du. Det var at læse i Carl-
stad. Kjøbet er opgjort. Hvad kan Ni -- det vil sige I ni For-
bandelser -- udrette uden at plage mig? Det har Ni gjort paa
hele "hemvägen."



Baronessen.

   Ur vägen! Jag skal . . ta' mig sju tusan tunnor! på heder
och ära du skall ur vägen, ock jag vill upp i vagnen.



Smyg.

   Heder och ära -- Haha! Ja den er ligesaa god som før, Drage!
Men i vagnen, i Vognen? Siger De saa, Madam? I Vognen?
Holdt! Nei! Kudsk pas paa naar jeg er i. Lad saa de fyra
strykande fålar . . Forstaaer du?



Kudskens Stemme.

   Ja vasserra.


Smyg.

   Frøken Baronesse, forstaaer de ikke ogsaa, Reisen er gaaen
galt, og at De har givet mig en Erfaring, hvorfor jeg vil have
mig ærbødigst anbefalet . . Kudsk pas paa! . . Frøken Baronesse
her omtrent boer jo netop, efter Beskrivelsen, Deres Neveu.
Særdeles beqvemt til at træde af paa. Kudsk pas paa, naar jeg
springer op.



Baronessen.

(Hæs af Raseri.)

   Bof! Bof! är det icke andre beställningar i Norrige? . .


Smyg.

   Slip mig! Hvad? Bruge Magten? Slip mig! Jeg er glad jeg
slipper . . Djævel, slip mig! eller jeg bryder en af dine Hugg-
tænder ud til Erindring, . . Kudsk! . .

(Man hører en Vognrullen der taber sig.)



Baronessen.

   Tvi! tvi! tvi dig, Stockholmsfarare.
d.II,b.4,s.132  

Gustaf.
(Henter sin ridepidsk frem. Raaber ud af en Sidedør).

   Olof! Borken, gesvindt! Elise, jag har att handla; och du vet
huru du skall behandla den olyckliga utenför, Du förstår



Elise.

(Trykkende hans Haand).

   . . At glemme.

(Aabner Døren. Men seer Baronessen i Reisehabit paa en skovomgiven
Landevei).
Vær saa artig at træde ind.



Baronessen.
(Trædende til Tærskelen. Med Hoffærdighed)

   Är Ni . ? se, se! se! Nei, fru! Tackar eljest. Jag har bevakat
mit namn. Det går icke öfver denna Tröskel. Jag går till min
Bror.



Gustaf.

(Trædende frem i Døren).

   Alldeles såsom tant behagar.

(Raaber).
Olof, bringa fram en
vagn till Damen. Elise, aflägsna dig och sänd jungfrun til hennes
bistånd. Jag har ett kort ärende.

(Hviskende).
För aftonen äro vi
ensamme och lyckliga som förr och du skall åter höra i ditt
fädernespråk min lifsång.


           See jeg kan ved Elisas Barm
           til hele Kloden sige:
           jeg her indslutter i min Arm,
           o Jord, din bedste Pige!

Farväl sålänge!

(Vil gaae ud. Er i Reisefrak og med Ridepidsken under Armen. Baronen
kommer i samme Dragt henad Veien. De mødes i Døren).



Baronen.

(Idet han nærmer sig. Afs).

   . . Der står hon ta mig tusan, på det torra. Och det har
händt paa detta stället?

(Højt).
Gratulerer, Gustaf!

(Bukker for Elise).

Och det är frun? Ödmjukaste tjenare!

(Til Gustav).
Hvarthen?
(Gustav hvisker til ham).
Aha! redan gjort. Jag fick spordt det af det
tomma rummet i kaleschen; och saa gjorde denna sin tjenst.
(Viser Stumperne af sin Svøbe).
Jag börjar tänka att Stockholmsfararne äro
några bofvar i allmänhet.

d.II,b.4,s.133  

Gustaf.

   Oncle felar icke. Och Normännen hafva rätt i att förakta dem.
Försök kölden af tankan om förhållet vore omvend och Sven-
skar förbigik sin ansvarige regering och sökte Sveakung på andra
sidan Magnord! Men vil Oncle icke vistas her hos oss? Jag
tör bjuda at see en lyckligare förbindelse emellan ett svenskt
och ett norskt hjerta end den bild på en osäll förening, hvars
sönderbrutna led derutanföre väcker vårt medlidande? Hon har
förnärmat min hustru. Derföre smärtar det icke att hon är rest
och glömd. Gid så allt som gör föreningen emellan folken til
en förvrängd motbild i det stora af det lilla familjstycket her.
(Omfavner Elise. De gaae ind i et Sideværelse.)

FEMTE SCENE
(Intelligenzskandalens Bureau. Arbeidsstokken som før. Siden Fogden Smyg noget beplastret.)



Chor af Arbeidsstokken.

(Mel. O du Tobak! o du Tobak!)



           Vort Sprog er armt,
           kun lidet varmt;
           man deri hverken kan fordømme,
                 ei heller let
                 legere tæt
           Den, som vi pligte at berømme.
           Bestandig jo vor Stiil for mat er
           mod Stockholmsfarerens Forfatter,
                 og Guldpapiir
                 kun Kronen bli'er,
           som vi paa vore Egne sætte.
                 Naar Folk den see
                 de tør kanskee
           dog endnu troe, det er den rette.
           Saalænge vort Parti kun styrer,
           med hvad vi har vi frit baldyrer.
                 Men Hampegarn
                 og Gadeskarn
           faaer Vredens Barn, som ei vil knæle,
                 og tilstaae, at
                 som skyldig Skat
           vi alt blandt Os indbyrdes dele.
          
d.II,b.4,s.134              Berømthed, Rang og Embedsposter
           os snart ei meer Umage koster.
                 Thi Naadens Elv
                 vi til os Selv
           har ledet hen i dyben Rende,
                 og Israel
                 sit Mannameel
           saa let ei fik som vi i denne.
           Gid Regimentet længe vare!
           Held os, derfor er ingen Fare!
                 Vort Regiment
                 skal sin Klient
           tilsidst for Stockholmsreiser spare.


Foged Smyg

(kommende ind.)

   Ja gid Fanden tog dem, og Jer med, som opmuntrer dertil.
Der kommer jeg aldrig meer. Embedet er besat.



En af Arbeidsstokken.

   Vi har netop nu sat det.


Foged Smyg.

   Og med En, som ikke engang kan skrive sit Modersmaal som
en Dreng i Sinkelexen.



En af Stokken.

   Det har vi ikke sat.


Foged Smyg.

   Troer det forbandet vel.

(Slaaende sig for Panden)
Hu, Stockholm!
Stockholm! Der boer den babyloniske Hore. Tryk det!



En af Stokken.

   Är ni galen?


Foged Smyg.

   Jeg har selv været i Kast med hende. Gid I havde faaet det
jeg har faaet! Forbandelse over Jer, som bestyrkede mig i
Stockholmsfarten ved jere Raserier imod Stockholmsfareren! Og
nu kan der komme en til.

d.II,b.4,s.135  

En af Stokken.

   Nok en Stockholmsfarer? Hvad skal vi saa finde paa?


Foged Smyg.

   Hjælp, Samiel! vil jer svenske Makker sige; og han hjælper
vel jer med, dersom der er Ærlighed til. Adjø -- til Helved
kanske, men ikke til Stockholm mere!



En af Stokken.

   Ja da reiser s'gu jeg til Stockholm lel.
    BLA BAKOVER
   BLA VIDERE