| Sigur kasta Leikeballen Han lystar 'kji lenger aa leike. So gjeng ´n heim ti si kjære Moir Aa gjore si Kjinnir bleike. Aa hoyre du de, du Moir ti meg du løyser meg av den Vande, Fortelæ meg inn mitt Fairsnamn. de e so tungt uti Blygsle gange. Aa hoyre du de, du Son ti meg, Eg vi deg ingjen paa eggje; Men gakk ti Greven, din Moibror, Han kann deg vel Raai leggje. Eg hev 'n Hest paa Staddi standand, So Smaadrengjinn' kaddar Grani; den kann du 'kji styre, min kjære Son, Han ville visst bli din Bani. Aa hoyre du de, du Moir ti meg, Aa syt no alli for die. Eg heve traadt dei Baaneskone Aa tore vel Folen rie. ( Sigur Svein gjekk i Stadden inn Aa løyste Grani o Bondo, Aa Grindill hu sto Stallhusdynni Aa tok imot'n me Haando. ) Aa de va Grani paa Staddi sto Han lea paa sinom Rommi, *) Sume so slo an Hausen sundæ, Aa sume Tennar o' Munni. *)Rommi - de va Skankann' ass de", sa Haddvor Bjaane. Bastar di inkji Folen min, Men lete ´n sleppe laus, So finnst der 'kji att'e av Greivehesto den einaste Tonn i Haus. Sigur Svein gjekk i Stadden inn, Aa løyste Grani o Bondo, Aa Grindill sto Stallhusdynni Aa tok imot'n me Hondo. No sko 'kji Smaadrengjinn' læ aat meg, Daa Grani an løype laus. No ska eg Beisle av Gulli gjera Aa sveipe kring Heining Haus. So gav 'ei honom de Nevahoggji, Me same an steig ti Heste. "Aa gjev de no att ti din Jamlika, Aa lat inkji Moti breste." So kom der eit Troll av Rustinn'ut de va inkji av dei frie, Nasane ha de som Nautefjos Aa Augo som Tjønn i Lio. Aa Rysen gjekk bak Granis Bak, Va klædd i Kjortelen vie. Aa hoyre du de, du Sigur Svein, Kvi maa eg 'kje me deg rie? Ja set deg paa Lende av denne Skjengjen, Fer Grani ber'e 'kon baae; So styrer eg sjav'e Tygjill aa Taum Aa lot den Voni vaage. Femten Alni e Graneleggjen, dei moler'n ifraa Hova; Men Rysen der attafer Søyle sat, Han Føtar paa Jori drage. So lengje rei den Langbein Rysen, At Sigur Svein seg maate undre. Aa Grani ´n rister den Rysen av, So Ryggjen ´n brottna sund'e. Sigur Svein rei den allan dagjen Aa ingjen Garen saag, Alt ti an kom aat den grøne Lunden, der Greivegaren laag. Aa Greiven ´n sat i haagan Loft Aa saag seg ut so vie: No tekkj' eg, eg hoyrer de inna Borgo At uttafor Borgjinne rie. - - - - - - - - - - - No tappar di i dei Sylvarskaalenn' Aa lat dei 'kji tome stande. Eg ser, de er Sigur Svein, Systerson min, Han vitjar her hit ti Landi. Tappe no i dei Sylvarhonno, Aa lati dei stande fudde. Fe de e Sigur Svein, Systerson min, Han toler her ingjen Suet'e.
|