[BIN: 3595]
Solfager og ormekongen
Oppskrift 1914 av R. Berge etter Hæge Findreng, Vrådal, Telemark .
1. | Ormekongjen kaam seg rians i gaar -Mæ de vive va' so ongt - Solfager sto ute aa sola sitt haar -Me lystar i londen utrie- |
21. | Aa høyr du Solfager hott eg spør' e deg, Du svikar Kong David aa trolovar meg. |
3. | De skò no aller skje mæ meg onderli at eg min tro ti tvo brøar bortgjir. |
4. | So gav 'n hænar di valadrykkjine fem Solfager ho daana daa ho fekk dem (den). |
5. | So - mi S - daa fekk di. |
6. | So kaam der naa bo ti Kong David inn Saa dæ æ saa allerkjærasten din. |
7. | K. D. han va' no so rask'e av haand han støypte gullkrossen i S's haand. |
8. | Han støypte g - haand so ho sill vera kjend utpaa fremminde land. |
9. | So la di S. paa ligebaar so sørgjeleg rei Kong D. daa. |
10. | So grov di S. under moll aa stein so sørgjeleg rei Kong David heim. |
11. | Silde om aftenen maanen skjiner blank, daa rei Ormek. seg paa kjørkjegaren fram. |
12. | Hoke vi' du anter livandes liggje onder jor hell du vi' naa fygje (stande) for Ormekong=bor. |
13. | Eg kann ikkje livandes liggj' onder jor, eg lyt'e naa vel fygje for Ormekong-bor. |
14. | Hoke vi' du anten livandes liggje onder stein hell du vi' fygje Ormekongjen heim. |
15. | Eg kann - stein, eg lyt'e no fygje O. heim. |
16. | O. ha seg ein gangar baate liten aa spak, so sett' 'n Solfager uppaa honoms bak. |
17. | So kaam der naa gangans ein gamal'e mann, som visste hott de skjedde i fremminde land. |
18. | Herre Gud Kong David her æ vanskeleg aa tala Solfager ho liver at trør i gullsalar. |
19. | No sko du leta deg pilegrimsklæer skjera, lissom du ville ein pilegrim vera. |
20. | So tek'e du deg pilegrimsstav uti haand, so vandrar du deg utpaa fremminde land. |
21. | K. D. 'n kaam seg gangans i gaard S. sto ute ho sola sitt haar. |
22. | Aa høyre du S hott eg spøre deg Ei ómose gaave gjeve du meg. |
23. | Gakk du deg i stogo inn, sjov vi' eg bera deg maten omkring. |
24. | Aa alt de 'o skjenkte aa alt de 'o bar, so kaam ikkje handskane av henars haand. |
25. | Brukar de denne skikkjen ut paa dette land, de bryt'e kje brøe mæ bare haand. |
26. | Aa eg tisse deg ikkje vandare vera eg tor 'no vel brøe mæ handskane gjeva. |
27. | Aa æ eg ikkje naa so va' eg vel daa daa Solfager ut paa armen min laag. |
28. | S. ho lyfte paa pilegrims hatt Æ du de Kong D. du seie meg sant. |
29. | (Aa) høyr du S. hott eg spør'e deg, aa lystar du fygje heim att mæ meg. |
30. | Aa eg lystar no vel fygje heim att mæ deg naar eg visste O. saag ikkje meg. |
31. | K. D. han gjeng 'e i stogo inn, mæ dragende svær onde skarlakskjinn. |
32. | K. D. han let'e sitt svære braa so hoggje 'n Ormekongjen i lutinne tvaa. |
33. | K. D. ha' seg ein gangar baat' liten aa skap, so sett' 'n S. ut paa honoms bak. ("Der tosse kje ver' noko brorskap i korti der") (34. So sett 'n S. ----- bak so rei han seg ti skjipe fram.
|