[BIN: 3594]
Solfager og ormekongen
Oppskrift 1907 av John Lie etter ukjent sanger, Telemark .
1. | Aa höyr du Solfager hott eg spyrre deg -me de vivi va so ungt- du svikar kong David og trulovar meg -eg lystar i lunden utrie- |
2. | De ska no aller ske meg under li at eg mi tru te tvo bróar gir. |
3. | So gav 'n ho dei valadrykkjinne fem, Solfager ho daana, daa ho fekk dem. |
4. | So gav ' n ho dei valadrykkjinne ni Solfager ho daana, daa ho fekk di. |
5. | So kom der no bod til Kong David inn Dód er Solfager allerkjærasten din. |
6. | Kong David han va no so rask av haand, han stöypte gullkrossen i Solfagers haand. |
7. | Han stöypte gullkossen i Solfagers haand, so ho skull vera kjende paa framinde land. |
8. | Daa la dei Solfager paa likebaar, so syrgjeleg rei Kong David daa. |
9. | Dei grov Solfager under moll og stein, so syrgjeleg rei Kong David heim. |
10. | So seint um Kvellen maanen skjiner blankt Ormekongjen rei seg paa Kyrkjegaren fram. |
11. | Hokke vi du no livande liggje under stein hell du vil fylgje Ormkongjen heim? |
12. | Eg kan no kje livande liggje under stein, eg lyt no vel fylgje Ormkongjen heim. |
13. | Der gangande kom no ein gamale mann, som visste hott hende i framinde land. |
14. | Herre gud, Kong David, d'er vandt aa tala Solfager ho liver og trör i gullsalar. |
15. | No ska du deg pilgrimsklæder skjera, liksom du vilde ein pilegrim vera. |
16. | Du teke deg pielgrimsstav uti haand so vandrar deg ut paa framinde land. |
17. | Kong David han kjeme seg gangands i gaard Solfager sto uti og sola sit haar. |
18. | Og höyr du Solfager hott eg ber deg: ei aamosegaava so gjeve du meg. |
19. | Eg byd deg no gange i stogo inn, og skjov vi eg bera deg maten umkring. |
20. | Og alt det ho skjænkte og alt det ho bar alli kom haando ho hanskarne bar. |
21. | Brukar de den skikkjen i dette land, at de bryt kje braude med bare haand. |
22. | Du tisse meg no ikkje vandare vera, eg tor vel braude me hanskarne gjeva. |
23. | Aa er eg ikkje no so va eg vel daa den tia Solfager paa armen min laag. |
24. | Solfager ho lyfte paa pilgrims hat er er du Kong David, du segje meg sannt! |
25. | Aa höyr du Solfager hott eg spyrre deg: lystar du no heimatt aa fylgje med meg? |
26. | Eg lystar vel heimatt aa fylgje med deg visste eg at Ormekongen saag ikkje meg. |
27. | Kong David han gjenge i stoga inn me dragande svær under skarlag-skinn. |
28. | Kong David han lete sit sværde braa, so hogg Ormekongjen i lutinne tvo. |
29. | Kong Davids gangar va liten og spak, han sette Solfager paa honoms bak. |
30. | So rei dei heim til Kong Davids land, Det va som naar soli aa fjello rann.
|