[BIN: 1823]

Målfrid døyr

Oppskrift udatert av Sophus Bugge etter Dagne Lid, Moland, Telemark .

1. Dæ bór ein kungje í Karlsby,
han haver en datter, som heder Maalfrí .
- Men söen gaar under.-
2. Dæ beilar ti hennar dei kungens menn,
ingjen saa ville hó hava av dem.
3. Dæ beilar ti hennar dei kungens raar,
ingjen saa ville hó fyr augunne sjaa.
4. Dæ beilar kung Karl av Engeland,
hannom saa ville hó hava ti mann.
5. Kung Karl han ville ótav landi fara,
droning Maalfrí skulle taka dæ land í vare.
6. Dæ va' hó spaatt, mæ hó va' ung,
den tolvte barnesengji sill' blíve hó saa tung.
7. Dæ va' hó spaatt, mæ hó va' möy,
paa tolvte barnesengji sill' hó döy.
8. "Kung Karl, Kung Karl, du reiser ei fraa!
ved i ikke, hvad der om mig er spaatt?"
9. "Alle spaakjeringar gjeve eg skam;
vi nyder den lykke, Gud sender os fram.
10. Alle spaakjeringar læte me brenne;
vi nyder den lykke, gud vilde dig sende."
11. Kung Karl han ót fraa landi skrei,
droning Maalfrí stó atte, síne hendar hó vrei.
12. Han siglde í dagar aa nettanne trí,
alt ti 'en dröymde um droning Maalfrí. .
13. Han dröymde um droning Maalfrís kaapa blaa,
at hó va' skori í lytinne tvaa.
14. Han dröymde um droning Maalfrís syllspente skó,
at dei stó baae fulle av bló.
15. Han dröymde um droning Maalfrís rödegullring,
at den va' komen paa fremende fing.
16. Han dröymde um droning Maalfrís góle haar,
at dæ va' skori í lytinne smaa.
17. Kung Karl han tala ti støringsmann:
"I støre mítt skip hjemat igjen!"
18. Alt mæ dei størde hjemat igjen,
saa sat kung Karl mæ haand under kinn.
19. Støringsmann størde dæ skipe í land,
kung Karl sprang fyste paa hviden sand.
20. Kung Karl han kom seg til Ripilgate,
daa möter han tvaa kvindur, va' komne ífraa vake.
21. "Höyr i vaakekvindur, hott eg spyr de:
hvordan lever nu hun droning Maalfrí ?"
22. Ti saa svara vaakekvindunne tvaa:
"Vi har 'kje snakka mæ droning Maallfrí ígaar."
23. Kung Karl han kom ti borgele,
der sat hans kjær moder aa hvilte ve.
24. "Hör i kjær moder, hott eg spyr deg:
hvordan lever nu droning Maalfrí ?"
25. "Der æ' no sorg aa mykje kvíe;
vi skaare to sönner ífraa hendes síe.
26. Der æ' no sorg aa mykje harm;
vi skaare to sönner ífraa hendes barm."
27. Kung Karl han inn ígjenom vindauga saag,
der saag han, dei gret baa stóre aa smaa.
28. "Kjære mine börn, i græder ei saa!
i skal nu slet ingen stivmoder faa."
29. "Kung Karl, kung Karl, du snakk ikke saa!
hvordan vil det gaa med dine börn saa smaa?!
30. Kung Karl han red sig sör under lí,
han fanga fostermoder fyr bonni sí.
31. Kung Karl han talar ti greftarmann:
"Grev den grefti baa jóp aa lang!
32. Grev den grefti baa jóp aa ví!
eg aktar no sjav te liggje derí."
33. Kung Karl han sete sítt svær ímót stein,
odden den gjóre hass hjarta'i mein
34. Kung Karl han sete sitt svær ímót jór,
odden den raama hass hjartebló.
35. Dæ va' sorg aa mykje kvíe,
trí lík kom ti jori paa sama tí.
36. Fyste kung Karl aa saa hass möy,
saa hans kjær moder, av sorgji laut döy.
37. Fyste kung Karl aa saa hass vív,
saa hans kjær moder, av sorgji let lív.
Ekstra opplysninger