[BIN: 1290]
Lovmann og Tor.
Brudgommen kjem i siste liten
(fleire alternative titlar)Oppskrift 1909 av Knut Liestøl etter Marit Ljosland, Åseral, Vest-Agder .
1. | Lommann red sig op under ø so festan stolt Ingerlill den vene mø. -Dansar I vel mit skjøn unga liv. - |
2. | Hvor længe vil du bide mig mø vel aatte aar og paa det niende. |
3. | Vil du bie meg i 8 aar det niende maa du meg venta. |
4. | So kjem eg mæ riddar aa raske hommenn mæ æren aa vi deg henta. |
5. | St[olt] I[ngerlills] brødre de ganger i raa nu ville vi gifte vor s[yster] i aar. |
6. | Vi skal gjev' henne rikan hr. Tor han hev meire gull hell L[ommann] he jor. |
7. | Dei laga ti byddaups i vikunne fem men alli lo bruæ i adde dem. |
8. | D[ei laga ti bryddaups i vikunne] ni [men alle lo bruæ i adde] di. Dei vill nøye henne ti aa gjipte aa helt byddaup, men ho ville inkje gaa tilsengs. |
9. | Den tredje dag ti kvelde daa tok dei bruæ mæ velde. |
10. | Skal eg nu ad senge gaa so fye di meg at høieloftsvraa. |
11. | Hisset ser jeg seile baa gule aa blaa som jeg sydde med mine finganne smaa. Rei bror hennes asted aa sill møte. |
12. | Herr L[ommann] han styrde si snekkja for lann ------------------ rei mæ hesten paa stran. L[ommann] spurde broren koss de va mæ I[ngerlill]. So svara han: Idag er hendes bryllaupsdag. |
13. | Syv aar laag eg syg under ø aa idda va de at eg sill inkje dø. |
14. | Og hør du hr. L[ommann] hvorfor vil du vel dø rie du fort so stenn du æ mø. |
15. | Ja vil du gje meg graa gangaren din ska du faa mi snekkje so fin. |
16. | L[ommann] rei aa rende sin graae gangar han sprengde. |
17. | Her L[ommann] han red aa va ikke sen -------------------- Dei ha kje sløkkt jose for bruedyra daa han kom. |
18. | Saa bratt kom der boe for unge Tor inn nu sover hr. L[ommann] hos unge brur din. |
19. | Ja sover her L[ommann] hos unge brur min saa var hun hans før hun blev min. Lommann bau han syste si. |
20. | Tolv tunnur mjø aa toll tunnur most de gjev deg hr. Lommann i bryddaupskost. So svara Tor at han va feien mæ de. Han egta gjenne syste ti hr. Lommann. |
21. | Der blev glede og gammen de drakk to bryllup til sammen. So drog dei heimatt kvær mæ si daa bryddaupet va forbi.
|